Thomas Dahlgren - Man - 1969 - Ronneby
10:e Augusti 2006 - 12:17 

Att hitta den optimala löparstilen är iget svårt. Då vi alla människor har en kropp som är anpassad att förflytta sig med hjälp av gång eller löpning. Och lika många löparstilar finns det som löpare. Men en grund princip som jag själv har varit mycket nöjd med är "tålöpning". Har väl hunnit att revidera min löparstil en så där 20-tal gånger, men denna trivs jag bäst med. Börja med att ha knäleden lätt böjd. dett ska man sträva efter igenom hela steget. Luta överkroppen lätt framåt, så tyngdkraften sköter accelerationen. Dra sedan upp underbenet, jobba med hamstrings, mot rumpan. Och när foten närma sig marken. Ska fot isättningen helst vara under kroppen. Och främre trampdynorna landar först. Lite som att gå på tå, men inte så extremt. Försök löpa så avslappnat som möjligt, och ge kroppen en chans att vänja sig vid det nya rörelsemönstret. Detta tar några gånger, 10-20 pass, innan det känns bra. Jag har själv haft knäproblem i höger knäled, patellaseneinflamation. Och opererade för detta i början på 90-talet. Började springa enligt tåprincipen för ca 1 år sedan, och har förbättrat både mina tider. Och nästan helt blivit av med knä smärtan. Lycka till, och fråga på om det är någotni undrar över. Keep on running. E.T

Madeléne Månsson - Kvinna - 1986 - Ronneby
10:e Augusti 2006 - 13:03 

kan inte låta bli att skratta när jag läser ditt inlägg(framför allt rubriken) du e så söt älskling.

Maria - Kvinna - 1971 - Mölndal
10:e Augusti 2006 - 15:03 

Låter spännande, även om jag av ämnet att döma inte kan uttala mig om huruvida du är söt eller inte.
Läste om "pose-running" i Runners World, och har testat lite lätt, men när jag prövar på ren "tå-löpning" tycker jag att vader och fotmuskulatur blir ansträngda. Har du inte känt av det? Sätts inte hälen i vid något tillfälle alls och får man inte mjölksyra i hamstringsen? Har du andra skor än vanliga joggingskor?
Mycket frågor blev det.

Thomas Dahlgren - Man - 1969 - Ronneby
11:e Augusti 2006 - 07:13 

Ja det är samma som poserunning, men jag tycker det kan vara festligt med ett svenskt epitet på stilen. Eftersom det rör sig om att ändra på rörelse mönstret, så belastas oxå muskulaturen annorlunda. Vilket i dom flesta fall resulterar i "träningsvärk", den är övergående, och ger starkare löparmuskler. Jag tror att vi människor är rationela i våra rörelser, och strävar därför att röra oss med minsta motståndetslag. Vilket resulterar i att delar av muskulaturen inte tränas i den utsräckning den mår bra av. Just därför är variation i löparstil och teknik ett bra sätt att lära musklerna röra sig mer varierat.
Nu kan jag med handen på hjärtat säga att hällen dimper ner då och då. Men att hamstrings skulle syra sig har jag inte varit med om. Jag har "vanliga" löparskor. Växlar mellan 3 par, för att undvika monotoni och belastningskador.Nike zoom skylon triax till asfalt, Salomon XA PRO 3D och Nike zoom elite. Keep on running. E.T.

Thomas Dahlgren - Man - 1969 - Ronneby
11:e Augusti 2006 - 09:25 

Ett tillägg som jag glömde skriva. salomon skon har jag när jag kör mina grus och terrängpass. Dom är super sköna, och har tjänat mig i 1 år nu. Börjar bli dax att investera i nya trailskor. Eftersom jag har ett neutralt, med en viss supinationstendens, har jag sneglat på Asics senaste trailsko. Sitter som gjuten på mina fötter, som är både breda och utrustade med höga fotvalv. Fast priset är ju skandallöst högt, 1400 spänn !!! Bara hoppas dom håller en hel säsong ( ca 100 mil grus och terräng ). Fortsätt sätta den ena foten framför den andra, i behaglig mak... E.T.

Daniel Melin - Man - 1976 - Göteborg
11:e Augusti 2006 - 14:52 

Jag såg framför mig sådana där skor som Kramer får av Jimmy i ett avsnitt av Seinfeld. Avsnittet heter för övrigt "The Jimmy".

Förmodligen är det ingen annan än jag som har sån benkoll på Seinfeld.

Ledsen om jag bytte ämne. Please continue...

 Krister Lindström - Man - 1976 - Alingsås
16:e Augusti 2006 - 18:57 

Tja Thomas,
Läste ditt inlägg ovan och blev intresserad. Dels över tanken att springa "smartare" men oxå för att jag till och från haft stramningar vid det högra knäts utsida. Provade på tålöpningen igår och idag under kortare sträckor. Igår stramade det värre än någonsin men idag var det å andra sidan kanon.
Steget i sig känns verkligen som ett löparsteg. Man flyter på snabbt och bra. Verkar oxå som om att det kommer att ge en del löparekonomi när det verkligen sitter. Möjligen kan det sägas att så här i börja när det svårt att hitta tempot. Tackar i alla fall för tipset och återkommer när jag fått in steget

Claes Skölde - Man - 1968 - Angered
27:e Augusti 2006 - 13:41 

Jag har försökt träna tålöpning för jag tänkte det skulle vara bra för att slippa det onda i skarven under vänster knäskål. Men istället fick jag inflammation i vänster hälsena och har haft det nu i några veckor. Kör tåhävningar och vadstretch hemma nu samt massage var tredje dag. Det går väl så där.
Finns det några speciella styrkeövningar man kan preparera sina muskler inför denna löpstil och som man kanske får fortsätta med när allt är bra?

Magnus Berglund - Man - 1988 - Sthlm
2:e September 2006 - 10:30 

Hela konceptet kallas även för "poserunning", här har ni en bra länk: http://www.posetech.com/video/

Per Lindman - Man - 1958 - Tullinge
30:e November 2009 - 15:34 

Pose Method är inte riktigt tålöpning utan man landar på främre delen av foten.
Det gör ingenting om hälen nuddar marken ibland. Grundtanken är man skall löpa på ett sådant sätt som när man står stilla och faller framåt. Då faller foten framåt automatiskt och man tar emot sig på ett mjukt sätt. Jag har löpt på detta sätt i drygt två år och deltagit i två maratonlopp. Skorna jag började använda efter löpstilsbytet blev Asics DS Trainer.
Jag är mycket nöjd med denna löpstil.

Anders Jelander - Man - 1964 - Halmstad
30:e November 2009 - 16:31 

Redigerad: 30:e November 2009 - 17:26

Släng av skorna och spring barfota så får ni se och känna hur ett perfekt löpsteg är. Det är så vi är skapta att springa, som det är nu är vi i klorna på skotillverkarna
om man skall hårddra det lite. När jag ser min son springa som är fem år så är det balsam för själen ett helt perfekt och oförstört löpsteg plus hållning med kropp.

 Bob Johansson - Man - 1968 - Lindome
30:e November 2009 - 18:36 

Tålöpning var ämnet ja.
Jag själv har inte någon längre tid sprungit på tårna, dels för det änna var jobbigt för mina vader efter några km,men inser att det mest är ovanan.
Men jag har mer å mer försökt springa på tårna.
Vi fick äran en Tisdag 4 dagar innan Lidingöloppet i år springa med Japhet Kipkorir. Han vann Midnattsloppet både i Stockholm och Göteborg.
Jo vi sprang i grupp i 40 minuter, och Kipkorir och ytterligare en gästlöpare sprang med oss. In i Bunketorpsskogen och när Kipkorir var ett par hundra meter före, vände han tillbaka och passera oss, och vände åter å sprang ett par hundra meter före så vi kunde se hans löpsteg.
De som ville och orkade hakade på och en del klara en vända eller två då å då.
Jag gjorde två tappra försök, den första haka jag på när vi närmade oss en brant backe som jag bestämt ville se han klippa. När jag var 1/4 uppe var han redan uppe på toppen å vände å jag var helt färdig, andra var på slutet och det vara nästan i 300 meter för min del.
Han fick massor av frågor efter, en var vilket tempo han hade och han sa 3.15 tempo.
Han sprang på tårna hela tiden uppför som nerför vad jag han se, han studsa, ja snarare flög fram och det såg så lätt ut. En annan fick ju lägga in spurten för att haka på 200-300 meter.
Så efter den dagen försöker jag mer å mer springa på tårna.
Redan dagen efter stack jag till Slottsskogsvallen och körde 25 varv och persade på milen med ca 40 sek.
Försökte springa på tå så mycket jag bara kunde, kanske mer än halva loppet denna dag lyckades/orka jag det.
Ja Kipkorir sprang som bekant Lidingöloppet 4 dagar senare och vann!
Respekt.
Bob.

Mikael Karlsson - Man - 1956 - Lund
30:e November 2009 - 21:09 

Riskfyllt att sälja in begreppet "tå-löpning", om man tar det bokstavligt. Börjar man springa på tårna eller enbart framfoten så ökar skaderisken kraftigt.

POSE handlar om att landa på mellanfoten med tyngdpunkten lagd på framfoten. Omställningen från hällöpare och framfotalöpare bör få ta sin tid och inget man bör göra över natt.

Agne Ek - Man - 1948 - Bergsjö
30:e November 2009 - 22:01 

Jag har alltid sprungit med lätt böjda ben i alla tider, vet inte om det är en aning damaktigt :-))
För som kuriosa , jag skulle köpa ett par löpardojjor i Mora , och det var Bjarne som skötte löparbandet som jag testsprang på " du springer som en Kärring sa han" .
När jag väljer skor så vill jag ha en sula som väldigt böjd från hälen till tån , så att jag kan rulla foten under löpsteget.

Råkade köpa ett par som var nästan platta under , och jag fick problem med knälederna. Så jag kastade skorna när jag kom på det. (det hjälpte inte att dom var ena dyra rackkare)

 Bob Johansson - Man - 1968 - Lindome
30:e November 2009 - 22:41 

Mikael Karlsson, jag håller med dig, man får ta det succesivt.
Idag t ex körde jag en mil, och kanske 4-5 km var på tårna, ja framfoten, resten liksom mitt på.
Men tar lite varje pass, och springer jag snabbt börjar faktiskt tålöpningen komma automatiskt.
Man får nog se det långsiktigt.
Bob

Astri F - Kvinna - 1978 - Trondheim
30:e November 2009 - 23:02 

Jeg løper visst på tå/framfoten helt naturlig- er det uvanlig?? Kan det skyldes at jeg alltid løper i motbakker og bratt terreng?

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
30:e November 2009 - 23:33 

Jag hittade en film på Japhet.

http://www.youtube.com/watch?v=s6lnzA5GX7o

Han har ett bra löpsteg helt i enlighet med Pose-metoden (som han förstås inte vet något om - han springer bara som han gjorde när han var barn).

Ni kan titta noga genom att ladda ned filmen här:
http://www.pwnyoutube.com/watch?v=s6lnzA5GX7o

Spela sedan upp den med quicktime och stega fram filmen ruta för ruta med piltangenterna, så ser ni rörelsen tydligare.

Om man vill springa som Japhet så är det HELT FEL att tänka "landa på framfoten". Landningen i löpning är lite som landningen med ett flygplan - det alldeles för sent att tänka på landningen när man precis ska till att landa.

I löpning så avgörs landningen framför allt av starten, när foten lämnar marken. Lägg märke till att Japhet inte har något markerat frånskjut (även om han faktiskt är lite för spänd i vaden). Det behövs inte. I stället lyfter han så snart som möjligt foten mot rumpan mha hamstringmusklerna. Då blir benets svängarm kortare och benet svänger fram och underbenet svänger ned för att avslappnat landa strax framför kroppen. Om man landar avslappnat strax framför kroppen så blir det på framfoten, eftersom foten pekar lite nedåt när den är avslappnad.

Om man inte får till lyftet lika bra som Japhet, så kommer foten att landa lite längre fram, och då blir foten med platt mot marken i landningen. Det är sämre att i det läget sträva efter att landa på framfoten, för då spänner man vaden vilket gör att man bromsar mer och överanstränger vaden.

Det kräver väldigt mycket teknikträning att lära sig springa på rätt sätt (om man inte är barn). Att komma nära är inte så svårt. Spring så avslappnat som möjligt och med så lätta steg som möjligt, minst tre steg per sekund, och var nöjd med att landa med foten platt mot marken.

 Staffan Dahlgren - Man - 1971 - Nykvarn
1:a December 2009 - 20:27 

Tack för en bra länk Klas!
Först, eftersom skärpan inte blir den bästa, tyckte jag det såg ut som om han landar på hälen framför kroppen tvärtemot Pose-teorin men tittar man noggrannare genom att stega långsamt framåt med pilarna så syns det tydligt att landningen sker på MITTFOTEN och att landningen sker rakt under kroppen vilket väl är det centrala i Pose-teorin tillsammans med en lätt framåtlutning och hög bakåtkick.

eva burgman - Kvinna - 1953 - Säter
1:a December 2009 - 20:43 

tänkte reistrera mej här..men jag joggar inte utan går mycke långt och i terräng
får man vara medlem då eller måste man jogga?

Mikael Karlsson - Man - 1956 - Lund
1:a December 2009 - 21:56 

Eva.

Gränsen mellan långsam jogg och snabb gång är hårfin, så ta det med ro.. :)

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
1:a December 2009 - 23:46 

Staffan, rakt under kroppen vet jag inte om jag håller med om. Det gör egentligen ingen. När han har landat med kroppsyngd på foten, så tar det en filmruta (1/25 sekund) innan han har kroppstyngden rakt ovanför foten och slutar bromsa. Det är bra.

Det känns som att man landar rakt under kroppen, och Pose-metoden handlar egentligen hur det ska kännas.

Några andra saker som är bra. När han har landat med kroppstyngd på foten så har det svängande benet redan hunnit in under kroppen. Det flyttar tyngdpunkten framåt, så att han slutar bromsa tidigare.

Det gör också att han kan låta benet svänga fram och ned avslappnat. Det ser man på att knät faller innan underbenet är framför knät. (Annars sparkar man fram underbenet, och då landar man med sträckt knä.)

En lustig sak är att han lyfter höger häl högre än vänster.

OBS till er som inte har läst på, att man ska inte lyfta hälen högt när man springer långsamt. Den går högre och högre ju fortare man springer.

 Staffan Dahlgren - Man - 1971 - Nykvarn
2:e December 2009 - 09:42 

Klas, du skrev:

"När han har landat med kroppstyngd på foten så har det svängande benet redan hunnit in under kroppen. Det flyttar tyngdpunkten framåt, så att han slutar bromsa tidigare.

Det gör också att han kan låta benet svänga fram och ned avslappnat. Det ser man på att knät faller innan underbenet är framför knät. (Annars sparkar man fram underbenet, och då landar man med sträckt knä"

Bra detaljer igen, det finns uppenbarligen många små små detaljer att lära sig och att fila på här...

Lars Brinkhoff - Man - 1974 - Göteborg
2:e December 2009 - 09:54 

Fler stilstudier.

Said Aouita, ca 50 sekunder in i klippet:
http://www.ina.fr/economie-et-societe/vie-sociale/video/VDD05006323/said-aouita.fr.html

Radcliffe, Goucher, Petrova:
http://www.youtube.com/watch?v=9jJ7bWJfp64

Analys av en ung löpare:
http://vimeo.com/3932275

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
2:e December 2009 - 19:07 

Staffan, det kan vara värt att påpeka att man förstås inte ska tänka på såna detaljer när man springer. Då blir man tokig. Men om man filmar sig själv och märker att det inte ser ut som det ska, så vet man att man gör något fel.

Om man lyfter foten tidigt mot rumpan, så kommer benet att hinna in under kroppen tills man landar. Och om man springer avslappnat, så kommer benet att svänga fram som det ska.

Egentligen handlar det bara om att springa avslappnat. Det knepiga är att lära sig spänna av.

Lars, tack, jag ska titta på dina filmer.

 Zingo Andersen - Man - 1974 - Lund
2:e December 2009 - 19:21 

Redigerad: 2:e December 2009 - 19:23

"Egentligen handlar det bara om att springa avslappnat. Det knepiga är att lära sig spänna av."

Precis det här fick jag backing på när jag gjorde min andra Mini-clinic med Markus Stålblom det var också en av sakern jag trodda jag klarade av bra eftersom han påpekade det redan på första och jag försökt tänka på det lite då och då. Men det är bara att öva vidare...

Eva, klart du ska vara med du kan fylla i din gång om du vill i din tränings dagbok finns inte gång att välja så ta någon av löpkategorierna. Vällkommen till jogg.se

 Staffan Dahlgren - Man - 1971 - Nykvarn
4:e December 2009 - 16:11 

Klas, jag kunde i alla fall inte låta bli att notera igår under intervallpasset på lunchen att det svängande benet hunnit tillbaka en bra bit under kroppen när jag satte i foten - gott så! :-)

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
4:e December 2009 - 22:22 

Kul, Staffan!

Jag tycker du ska videofilma dig själv och kolla. Det är egentligen omöjligt att känna hur man springer. Rörelsen går alldeles för fort. Foten är i marken 1-2 tiondels sekund.

Det finns t ex många som tror att de landar på framfoten, men som tydligt landar på hälen när man ser bevis på film.

Anders E Andersson - Man - 1947 - Linköping
8:e December 2009 - 09:17 

När ni springer i olika farter, har ni då samma stegfrekvens, dvs varierar steglängden, eller...?
Kan man t.ex hålla 180 steg/min och springa km på 7 min?

 Staffan Dahlgren - Man - 1971 - Nykvarn
8:e December 2009 - 09:24 

Jag upplever det svårare att hålla hög kadens ju långsammare jag springer. Det blir mer springa på stället (smurflöpning) om jag försöker hålla 90/fot/minut i farter långsammare än 5 min/km. I farter runt 4:30 och snabbare känns det mkt mer naturligt.

Så är det för mig i alla fall.

Tor Lindqvist - Man - 1975 - Göteborg
8:e December 2009 - 10:54 

Jag försöker (och lyckas ganska bra) med att hålla 180 i alla hastigheter.

Oldboy - Man - 1952 - Danderyd
8:e December 2009 - 11:11 

När jag är pigg kan jag hålla frekvensen uppe och det går även om jag springer långsamt, men det kan kännas lite som att trippa fram. Men emellanåt springer jag ju rätt långsamt p g a att jag blivit trött och då brukar frekvensen gå ner också.

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
8:e December 2009 - 21:21 

Det går utmärkt att springa hur långsamt som helst med 180 stegfrekvens. Det gäller bara att springa avslappnat och inte aktivt skjuta ifrån. Jag gissar att det känns mer smurfigt om man inte lyfter på foten med hamstringmuskeln.

Däremot är det naturligt att få högre frekvens när man springer fort.

 Anders Lindström - Man - 1966 - Halmstad
10:e December 2009 - 11:19 

Kan ni ge förslag på bra skor för framfotslöpning(Pose running)
Skall använda skorna för att spring från 1 mil upp till helmara.

Tor Lindqvist - Man - 1975 - Göteborg
10:e December 2009 - 11:59 

Redigerad: 10:e December 2009 - 12:00

Dessa skor använder jag för POSE:
- Adidas Adizero Adios (bästa skon jag haft)
- Adidas Adizero Boston (lite mer däpad)
- Saucony type A2 (för tidigt för att kunna ge ett utlåtande)
- Inov-8 X-Talon 212 (underbara terängskor)

Kul också att du kallar POSE för "framfotslöpning". Enligt mig är det lika fel att kalla POSE för "tåläpning" som att kalla det för "hällöpning".

Oldboy - Man - 1952 - Danderyd
10:e December 2009 - 18:46 

Anders, mina mesta mängdskor är numera Nike Lunar Light Racer, halvlätt med bra dämpning under framfoten (dvs lämplig för asfalt) men inte så tjock häl att den är i vägen. Dåligt väggrepp på lerigt underlag dock.
För mjukt underlag går det rätt bra med vilken lätt sko som helst där yttersulan passar väglaget (men inte med en massa krångligheter som pronationskilar, "länkar" etc om man kan slippa). Har några olika Adizero samt Brooks T5 (ersatt av T6) och några till.

Per Lindman - Man - 1958 - Tullinge
10:e December 2009 - 19:36 

Jag har löpt enligt Pose method i snart tre år och är mycket nöjd.
Det man får vara observant på i början är att vaderna får jobba mycket. Alltså skall man inte öka löpmängden alltför mycket.
Jag använder mig av Asics DS Racer och de har hyfsat fäste. De väger ca 203 gram. Jag köpte förra årets modell i våras för 750 kr och nu när jag börjar löpa lite mera kör jag med två par, så att det ena paret får vila varannan dag. Jag använder dessa för alla distanser. 400 meters och 2000 meters intervaller och 10 km, 20 km, 25 km, 32 km och maraton. Mina skor håller ca 2000 km, men för att de skall hålla så många mil limmar jag skinnlappar på insidan vid tårna så att inte tyget går sönder så fort. Jag har varit helt skadefri under denna tid.

 Staffan Dahlgren - Man - 1971 - Nykvarn
11:e December 2009 - 16:22 

Per: Imponerande att du får ett sådan lätt sko som DS Racer att hålla i 200 mil! Jag har bara provat den på mara-mässan i Stockholm men den känns ju väldigt tunn.

Per Lindman - Man - 1958 - Tullinge
11:e December 2009 - 18:55 

Redigerad: 11:e December 2009 - 22:38

Stefan: Den är ganska tunn och det första paret jag köpte för ca 2,5 år sedan gick sönder på var sida om tårna efter ca 50 mil. Då limmade jag tunna skinnlappar på varsin sida om tårna och då höll skorna 1780 km. När jag köpte det andra paret limmade jag direkt skinnlapparna på insidan och det paret höll i 2003 km. Nu änvänder jag det paret vid riktigt grisigt väder.
Jag trivs mycket bra med dessa skor och de fungerar mycket bra med framfotslöpning eftersom ingen stor klack stör.

Anders E Andersson - Man - 1947 - Linköping
14:e December 2009 - 10:27 

Jag håller på att försöka ställa om till framfotslöpning, men jag får ganska lätt ont i vaderna och måste vila ett par dagar.
Kan man bortse från pronationsproblemet vid framfotslöpning?
Kan jag, iaf till att börja med, fortsätta med mina traditionella joggingskor,
i mitt fall Saucony Hurricane?

Oldboy - Man - 1952 - Danderyd
14:e December 2009 - 13:12 

Anders, du måste skynda långsamt! Det tar lång tid att bygga upp framför allt hälsenan när man byter till framfotslöpning, räkna gärna med ett år, du är ju ännu äldre än jag och då växer det långsammare än på ungdomarna. Så spring en kort bit i taget med framfotslöpning och fortsätt sedan med ditt "gamla" löpsteg. Öka framfotsdelen lite i taget.

Kan rekommendera att du gör excentriska tåhävningar som styrketräning för vadmusler och hälsena under tiden. Annars riskerar du att ändå få göra dem, som rehab. Det fick jag, jag bytte steg på 2-3 månader. Och körde tre månaders rehab. Jag gör fortfarande excentriska tåhävningar i trappan periodvis för det händer att jag får ont i hälsenorna men det kan jag alltid träna bort, peppar, peppar.

Per Lindman - Man - 1958 - Tullinge
14:e December 2009 - 14:41 

Redigerad: 14:e December 2009 - 16:00

Anders,Jag håller med föregående att du skall skynda långsamt med ökningen, för du belastar vaderna och hälsenan oerhört mycket. Försök alltid tänka dig hur du tar emot dig när du står rakt upp och lutar dig framåt. Då tar du emot dig med ena foten på ett mycket naturligt sätt och så fungerar framfotslöpningen.
Jag började med max 1 mil i början och när man sedan känner att msn vill mera så kan man öka 10%. Jag började för snart 3 år sedan och det tog ett halvår innan jag sprang maraton på detta sätt.
När det gäller skorna är jag lte tveksam. Jag började de första månaderna med gamla joggingskor, men för mig skapade det mera ont i benen. Det kändes som att hälen var i vägen. När jag bytte till lättare skor (Asics DS Racer, passar mig mycket bra) kändes oet otroligt befriande, för nu händer det inte så ofta att hälen tar i marken och är i vägen.
Jag har testat löpa med mina gamla skor senare och det har känts myckt felaktigt.
När det gäller skoval måste du prova dig fram och hör gärna efter här på jogg.se, för här verkar finas många duktiga och erfarna löpare.
Enligt grundaren till Pose Method har inte pronationen så stor betydelse eftersom man landar på främre delen av foten och där är stegen ganska lika hos samtliga löpare.
Lycka till och ta det lungt och njut av löpningen.

Oldboy - Man - 1952 - Danderyd
14:e December 2009 - 15:08 

Tycker som Per att pronation normalt inte borde betyda något om man landar längre fram på foten. Och att tunnare skor absolut är att föredra. Däremot låter en mil rätt mycket att börja med, har sett rekommendationer på 2-3km men prova dig fram. Nu när du kört lite bör du inte springa så långt på framfoten att du får träningsvärk i vaderna eller blir så trött att du inte kan springa nästa dag om du vill.

Om du brukar springa där det är kuperat kan du också prova att byta till framfotslöpning så snart det blir lite motlut, dels blir det lättare då, dels kan du klara dig med de gamla skorna ett tag till. Skorna måste inte vara tunna och lätta, huvudsaken är att hälen inte är särskilt mycket tjockare än sulan fram. På långa pass på hårt underlag använder jag gärna exv Nike Lunar Light Racer som är väl dämpad medan jag kör tunnare på korta pass eller i skogen. Jag tycker man ska ha minst två par användbara skor att växla mellan.

Tor Lindqvist - Man - 1975 - Göteborg
14:e December 2009 - 16:48 

Redigerad: 14:e December 2009 - 16:49

Övergången från en hällandning till en framfotslandning beror ju också till stor del på hur kraftig hällanding man har/hade. Jag fick inte speciellt mycket träningsverk när jag bytte löpsteg och kunde ganska så snabbt (efter c:a 1 månad) börja springa en mil utan att få några problem. Det tror jag beror på att mitt löpsteg inte var speciellt illa från början.

När det gäller skor så tror jag inte att det är fel att behålla sina "boots" ett tag även om man byter teknik. Men har man väl upplevt hur ett par 180 grammare känns så vill man inte byta tillbaka. ;-)

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
14:e December 2009 - 23:48 

Om man får mycket träningsvärk i vaderna, beror det antagligen också på att man spänner vaderna för mycket. Det felet gör i stort sett alla i början. Vaderna ska vara så avslappnade som möjligt. Annars bromsar och studsar man för mycket, förutom att man kan skada sig.

Anders E Andersson - Man - 1947 - Linköping
15:e December 2009 - 08:49 

Först, tack alla för era svar, synpunkter och råd!
De stärker och ger inspiration!
Nya frågor; hur kan man konstatera OM man spänner vaderna (och därför får värre träningsvärk) och hur kan man undvika det. Finns det några speciella träningar mot detta?

Henrik Andersson - Man - 1973 - Göteborg
15:e December 2009 - 12:38 

Hej
Jag har en fundering om pose. Jag har tränat pose ungefär ett år och trivs fint med det. Videofilmade mig själv och upptäckte att jag har en helt rak och upprät ställning när jag springer. Vad jag förstår så ska man luta framåt för att få till "fallet" men känner att det känns onaturligt. Om nån har några erfarenheter kring detta är jag tacksam.
Undrar också vad för skor ni pose löpare kör med. Själv gillar jag Fivefingers och feelmax som jag tycker är underbara i skogen. Dock upplever jag det lite för strängt att springa längre på asfalt med dom, tips är välkomna!
H

Martin Hedbäck - Man - 1965 - Västra frölunda
15:e December 2009 - 13:32 

Vet inte om jag har någon uttalad Pose teknik men jag landar iallafall på framfoten :-). Har också en relativt upprätt löpstil. Kör mina lånpass med Nike Free som passar mej utmärkt. Tillräckligt fräsh dagen efter för springa lugnt morgonpass och lite snabbare pass hem från jobbet, dvs fötter och vader återhämtar sej även efter långpass.

Tor Lindqvist - Man - 1975 - Göteborg
15:e December 2009 - 14:32 

Henrik:
Man behöver luta oerhört lite för att flytta balansen framåt. Om du pausar filmen när du befinner dig i mitten av löpsteget räcker det med att du har en liten övervikt framåt och inte bakåt. Det handlar om en så liten viktskillnadt att det inte känns som att man lutar.

När det gäller skor har jag gett några förslag längre upp i tråden.

Mikael Karlsson - Man - 1956 - Lund
15:e December 2009 - 18:34 

Henrik.

Jag tränar POSE med en POSE-coach som säger att Romanov förordar en aning framåtlutad stil, medan min coach självföredrar en upprätt (rak) hållning. Lätt att annars böja i i ryggslutet och tro att man får till ett bra "fall".

 Zingo Andersen - Man - 1974 - Lund
15:e December 2009 - 19:28 

Jag skulle säga (som Mikael oven) att "en upprätt (rak) hållning" är viktigare änn att råka böja sig frammåt, sedan när det känns bra så lutar man hela sin "(raka) hållning" och det känns lite okontrolerat lite som man håller på att tappa balansen då kommer man springa som RoadRunner(tm) i en rasande fart. Jag har dock inte lyckas få till det sista "raka" lutet så ofta ennu (är fortfarande ett POSE barn som jobbar med att lyckas ta avslappande steg) men när det infinner sig känns det som det går fort.

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
15:e December 2009 - 20:52 

Hur konstatera om man spänner vaderna? Inte så jättelätt.

Det enklaste är nog att göra lite övningar och känna efter. Du kan t ex studsa lite jämfota på stället, så avslappnat som möjligt, och tänka på att ankeln verkligen viker ihop sig i landningen, och att du studsar så lite som möjligt. Du ska känna och se att ankeln viker ihop sig.

Gör sedan motsvarande genom att springa på stället. Spring jättelångsamt och känn samma sak.

Du kan också stå still på ett ben med tyngden mest på framfoten, lyfta den andra ankeln rakt upp och sätta ned den igen tills du har tyngd på den ända till hälen. Då ska du också känna och se att ankeln viker ihop sig.

Ett intressant test för att inse värdet av att slappna av är att stå rakt upp och slappna av i vaden. Då faller man handlöst framåt, med ankeln som vridpunkt.
Om man istället spänner till vaden och foten igen när man har börjat falla, så bromsar man fallet helt. Den som springer med spänd vad kommer att ha framfoten som vridpunkt. Man bromsar ju så länge kroppens tyngdpunkt är bakom vridpunkten. Bromssträckan blir längre och accelerationssträckan blir kortare.

En annan övning man kan göra är att träna antagonistmuskeln på framsidan av underbenet, som lyfter fotbladet. Stå på hälen och lyft upp foten. Du kan även gå omkring lite så. När dessa muskler blir starkare, så är det lättare för vaden att slappna av.

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
15:e December 2009 - 21:15 

Angående överkroppens lutning så är beskrivningarna i Pose-metoden lite inkonsekventa på den punkten.

Det fall man pratar om sker ju mellan foten och höften. Många övningar går ut på att man ska känna att man faller framåt snarare än skjuter sig framåt när man springer. Dessa övningar handlar ofta om att man ska falla "som en fura". När man springer sker det dock inte alls så. Det är benet som faller framåt, medan överkroppen ska hållas stabil. I många sammanhang säger Pose-metoden att överkroppen ska hållas vertikal. Det är egentligen också en förenkling. Men jag tycker inte du ska bekymra dig för att du springer så.

När man lutar överkroppen framåt så accelererar man, men lutningen av överkroppen ska ske från höften och inte från midjan. Ryggraden ska inte böjas. Det är egentligen luftmotståndet som gör att man behöver luta överkroppen lite framåt även när man springer i konstant fart. Ju fortare man springer, eller ju mer motvind, desto mer behöver man luta överkroppen framåt. Men det sker egentligen automatisk när man springer avslappnat. Det ska inte kännas som att man lutar sig. Det ska snarare kännas som att överkroppen balanserar på höften.

Tänk att du balanserar en käpp på den utsträckta handflatan. Om du börjar gå framåt, så måste du luta käppen lite framåt för att den ska balansera. Ju fortare du går, desto mer måste den luta.

Jag antar att det är samma sak när man cyklar på en enhjuling.

Patrick Litens - Man - 1968 - Upplands väsby
16:e December 2009 - 11:44 

.

Patrick Litens - Man - 1968 - Upplands väsby
16:e December 2009 - 11:49 

Har tagit min första lektion i löpteknik baserat på POSE och det var väldigt givande. Själva lutningen fram sker inte genom att luta överkroppen, den behålls upprätt. Förskjutningen av tyngdpunkte framåt sker istället genom att skjua fram höften något. Det är tdligen den tyngsta delen på kroppen.
Det känns lite onaturligt i början , men går kanonbra när man tränat lite på det.

Tor Lindqvist - Man - 1975 - Göteborg
16:e December 2009 - 13:53 

Precis! Se på Michael Johnsson
http://i.factmonster.com/images/michaeljohnson.jpg

Tyckte tidigare att det såg ut som att han lutade bakåt men inser numera att han bara trycker fram höften.

Anders E Andersson - Man - 1947 - Linköping
30:e December 2009 - 10:20 

Jag har nu tränat framfotslöpning ca 1 månad. Från att i början ha fått ont i vaderna efter bara en kort sträcka, så kan jag numera springa/jogga 4 x 1 km i 6-minuterstempo utan att få träningsvärk.
Jag tycker numera att löpsteget känns rätt så lätt :-)
Jag lät filma mig på löpband för ett par veckor sedan och såg då att jag sätter i fötterna olika; vänsterfoten landar lite mer på hela framfoten och högerfoten något lite längre fram mot tårna (hoppas ni förstår vad jag menar).
Är en sådan detalj något att bry sig om?
Likaså ser jag, av fotspåren i snön, att jag springer utåt med fötterna, kanske omkring 45 grader mellan fötterna. Det verkar vara ganska vanligt att folk går så. Är den detaljen något jag ska bekymra mig för. Jag menar, det kan ju vara ganska svårt för en gubbe på snart 63 att ändra på sådant :-)
Gott nytt löparår önskar jag alla kända och okända!

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
30:e December 2009 - 15:35 

Anders,

bra att du tar det försiktigt. Ju äldre man är, desto större risk för överansträngning med nytt löpsteg.

Att höger och vänster fot hamnar lite olika borde inte vara något större problem i sig. Men om du verkligen landar på framfoten efter bara en månands träning, och till och med längre fram på framfoten, så är nog risken rätt stor att du gör det genom att spänna vaden i landningen för att foten ska peka nedåt. Det kommer knappast att hålla om du inte är väldigt vältränad. Det kan ge allvarliga problem i foten.

Att fötterna pekar utåt är inte bra. Om du är van vid det, så kanske det funkar. Det finns ju många som klarar att springa med konstigt steg. Men det kan säkert ge problem i längden. Jag skulle tro att du kan jobba bort det genom bättre bålstabilitet och smidighet, om du vill. Det vinner du väldigt mycket på i vilket fall som helst.

Henrik Andersson - Man - 1973 - Göteborg
1:a Januari 2010 - 19:00 

Bra och kompetenta komentarer, jag gillar forum kunskap.
En fråga till Klas och er andra. Jag springer gärna i VFF och feelmax som funkar bra om jag bortser ömma vader. Vill gärna springa in mina racerflats (har två olika) nu när det är snorkallt men löparknät slår till efter två rundor i dom. Testar och försöker hitta rätt i steget (exprimenterar med kroppens lutning). Känner inget i knät när jag spurtar men så fort jag slår av på takten kommer hugget i utsidan på knät. Börjar kännas förvirrande, jag gör ju uppenbart något fel som ger utslag när jag springer i skor, men vad!
Hur får jag tag på en pose instruktör i GBG?

Tor Lindqvist - Man - 1975 - Göteborg
1:a Januari 2010 - 19:48 

Redigerad: 1:a Januari 2010 - 19:59

Henrik:
Vad jag vet så finns det bara en certifierad POSE-instruktör som håller öppna kurser i Sverige och det är Markus Stålbom. Han kommer till Göteborg den 20 mars och det verkar finnas platser kvar till kursen
http://www.bgmsanalys.se/kalender/kalender.htm

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
1:a Januari 2010 - 22:52 

Henrik, jag kan inte inse någon koppling mellan racing flats vs VFF/feelmax och löparknä.

Är du säker på att det beror på skorna? Har du testat att byta tillbaka till VFF?

Vilka racing flats använder du? Om de är typ DS Racer med tjockare häl, så kanske du landar mer på hälen i dem.

Du får ju lite bättre markkontakt i tunnare skor som VFF/feelmax, vilket kan göra att du snabbare lyfter fram benet och därmed landar närmare kroppen med mindre belastning på knät, men jag har inte hört talas om eller upplevt någon signifikant skillnad.

Det är dels subjektivt, ju bättre det känns, desto mer avslappnat springer man, vilket förstås är viktigt för även för knäna. Vinterlöpning är väl allmänt mer spänt.

Den stora skillnaden är för fötterna. I VFF (men inte i feelmax) kan framfoten expandera som den behöver i landningen, och du riskerar inte mjukdelarna kläms ihop i landningen. Och du belastar fotmuskulaturen på ett mer naturligt sätt, vilket är bra i längden.

Men det är förstås individuellt hur man reagerar på skorna. Jag läser mest om Pose och där försöker man ju ha örnkoll på tekniken oavsett skor.

Kolla gärna om kadensen skiljer för dig med olika skor. Normalt är det så att högre kadens (vid en given fart) gör att du landar närmare kroppen, med mindre belastning på knät.

Det är bara Markus som undervisar i Pose i Sverige - men han är bra, så anmäl dig till det!

Henrik Andersson - Man - 1973 - Göteborg
2:e Januari 2010 - 10:26 

Tack Tor
Det får nog bli en kurs till våren.
Jag har ett par Adidazero pro och inov8 230 som är väl ganska platta och odämpade. När jag byter till vff feelmax försvinner problemet. Det är förstås inte skorna som är problemet utan löpsteget. Har testat luta mig lite mer framåt och det känns som att det skulle kunna vara modellen. Då känns det åtminstånne lite som att jag landar med foten bakom tyngdpunkten, kadensen kommer igång och det hela känns lättare. Men som sagt det är jäkligt svårt med perceptionen.
Jag tycker du skulle starta poseskola Klas : )

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
2:e Januari 2010 - 12:05 

Henrik, de där skorna är ju bra. Det verkar ju som att du ändå får ett bättre löpsteg med VFF/Feelmax.

För att landa nära kroppen, måste man ha bra upprätt hållning, inte tippa bäckenet framåt, men avslappnat. Det är möjligt att barfota skorna spontant ger dig bättre hållning, men det låter lite osannolikt.

Jag skulle förr tro att skillnaden ligger i frånskjutet. Så snart du känner att trycket på framfoten avtar i fallet, så ska du lyfta foten uppåt/framåt mha hamstrings. Ju bättre markkontakt man har, desto lättare att göra det spontant. (Ju senare man lyfter fram foten, desto längre framför kroppen landar man.)

Öva på att känna detta även med skor. Och tänk förstås på att absolut inte skjuta ifrån aktivt - det elastiska frånskjutet som kommer automatiskt är fullt tillräckligt.

Annars får du väl köpa VFF Trek Tex - de är varma och har greppmönster under sulan.

Henrik Andersson - Man - 1973 - Göteborg
2:e Januari 2010 - 12:26 

Jo Klas jag gillar verkligen de där skorna och det känns jäkla tråkigt att inte kunna springa i dom. Jag tror säkert att det kan vara frånskjutet som spökar. Jag har lite svårt att förstå det där att inte skjuta i från, då känns det som att jag trampar luft och det blir jobbigare att springa.
Har du deltagit i nån pose workshop, hur var det?
VFF Trek Tex verkar fina men det får duga med våtsockar i feelmax så lange.

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
2:e Januari 2010 - 13:27 

Ah, då kanske vi närmar oss gåtans lösning.

Det är svårare att skjuta ifrån i Feelmax, särskilt om det är snö på marken. Känns det som att du trampar luft då också?

Låt oss ta en diskussion om det där med att skjuta ifrån.

Det är bättre att avstå från att skjuta ifrån, och istället fokusera på att bromsa så lite som möjligt. Det gör man genom att landa nära kroppens tyngdpunkt. Ett frånskjut har rakt motsatt effekt. Föreställ dig ett svanhopp. Bakbenets utsträckning bakom kroppen förskjuter kroppens tyngdpunkt längre bakåt, vilket bromsar mer i landningen. För att bibehålla överkroppens balans, så sträcker man samtidigt fram frambenet, vilket förskjuter landningspunkten längre fram, och man bromsar ännu mer. Även om ett vanligt frånskjut i löpning inte är lika extremt som ett svanhopp, så är principen densamma.

Det känns kraftfullt att springa på det sättet, för man skjuter sig framåt i varje steg, men man förlorar lika mycket på att man bromsar i varje landning. Löpningen ska kännas lätt som ett kontinuerligt fall framåt. Det krävs inte mycket kraft för att övervinna luftmotståndet och bibehålla farten.

Säg till om du vill ha mer tips.

Jag har deltagit i en Pose-workshop med Romanov, träffat Markus några gånger och varit med på en uppföljningsclinic med honom.

Det är mycket lättare att förklara sånt här praktiskt och i dialog, och en erfaren tränare kan lätt se vad man gör för fel. Så en workshop är bästa sättet.

Per Lindman - Man - 1958 - Tullinge
2:e Januari 2010 - 14:27 

Några funderingar kring framfotslöpning.
Eftersom tanken med löpningen är att vikten hela tiden skall falla/förskjutas framåt och inte som vid vanlig löpning där vikten lyfts över foten, blir frånskjutet ganska meningslöst i vanliga farter. När man landar på framdelen av foten har vikten redan passerat landningspunkten och då behöver man bara lägga fram nästa fot osv. Jag tycker att det fungerar bra att löpa vid halka och snö. Det enda problemet är när det är moddigt och foten redan vid landningen känns en aning instabil. Då får man ta det extra lugnt.
När det gäller själva lutningen tycker jag att den ger sig ganska naturligt vid framfotslöpning. Man kan ju någongång testa luta lite för mycket framåt och då känner man direkt att det blir för mycket. Man skall låta hela löpningen kännas avslappnad, för då blir den ganska bra. Jag filmade mig själv i början och jämförde med löpstilen på Pose hemsida och tycker nu att jag löper ganska korrekt.
När det gäller knäna borde den här löpstilen vara bra. Man landar alltid med böjda knän, så det blir inga hårda smällar utan en mycket mjuk löpning.
Jag har löpt drygt 500 mil enligt Pose method och jag är mycket nöjd. Jag har inte drabbats av några skador utan trivs mycket och specielt roligt har det varit sedan jag började köra en period med lågpulslöpning.
Ett stort tack till Janne W:s inlägg om lågpulsträning. De gjorde att jag började med detta och är mycket nöjd.

Henrik Andersson - Man - 1973 - Göteborg
3:e Januari 2010 - 18:44 

Kul Per att det funkar så bra med Pose, ser framemot min egen utveckling.
Jag har nu kontakt med instruktör Markus och ska gå en kurs med honom. Vi får se vad det blir för diagnos.

Henrik Andersson - Man - 1973 - Göteborg
5:e Januari 2010 - 11:44 

Klas, nu satt det. Jag var ute och körde en 7km i inov8 skorna och allt stämde. Kände inte alls av löparknät. Det var precis som du sa, jag har tidigare varit för sen (för mycket) i frånskjutet. Fokuserade på det du sa om att lyfta benet uppåt framåt direkt som man känner trycket på foten och då funkade allt. Höstens depp är nu över. Tack!

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
5:e Januari 2010 - 11:58 

Kul! Tänk också på att ha så bra och avslappnad kroppshållning som möjligt, och inte svanka för mycket. Man ska heller inte överdriva höjden på lyftet. Och när man lyfter foten, är det bäst att tänka att man lyfter ankeln.

Marika Ö - Kvinna - 1973 - Täby
18:e Januari 2010 - 09:41 

Skulle nog ha läst den här tråden innan gårdagens pass...

Stack ut på ett långpass i går. Det var otroligt moddigt och slirigt och efter 8 km fick jag känningar i hälsenorna (jag får lätt det om hälen liksom tuggar i jobbig snö). Så jag växlade över till att landa på framfoten för första gången i mitt liv, helt enkelt för att det kändes bättre i snömodden. Det gick förvånandsvärt enkelt att byta löpsteg men visst var jag tvungen att koncentrera mig så jag inte sprang som förr (mer rullande med hälen mer i). Jag sprang 8 km på detta sätt och det var helt klart för mycket - SHIT vilken träningsvärk jag har i vaderna i dag!!! Jag kan knappt gå! Jag haltar omkring på jobbet och alla undrar vad det är med mig.

Ska börja träna excentriska tåhävningar samt växla mellan framfotalöpning och min gamla stil hedanefter så jag slipper få så här grymt ont i vaderna.

Buckard - Man - 1978 - Stockholm
18:e Januari 2010 - 11:40 

Haha både tråkigt och roligt att höra =)
Du får vagga fram idag.

Lycka till och kör hårt.

R - 1920 - Gbg
18:e Januari 2010 - 17:01 

Redigerad: 18:e Januari 2010 - 17:06

Hehe, träningsvärken vid övergången är härlig. Men tyckte det gick rätt snabbt, jag körde typ 20min, 30min, 40min, 50min, 50min med ungefär likvärdig träningsvärk efter varje pass. Men gjorde lite halvont i fötterna första 10-20passen, var väl främst för att jag gick över till tunna skor (1mm vid hälen) så fötterna fick fysiskt ont innan hjärnan lärt sig anpassa stegen för att minska traumat mot fötterna. Nu får jag inte ont i fötterna längre men träningsvärken i vaderna har jag fortfarande :)

Robert Roman - Man - 1962 - Torslanda
19:e Januari 2010 - 07:35 

Det som jag tyckte kom fram med framfota löplning var att man skavde fötterna annorlunda. Strumpor som varit jättebra blev inte bra längre.
Sömmar i skor kom fram.
Köpte Ecco Biom vilka är helt underbara. De gamla skorna orsakade skavsår fast de varit sköna med hälisättning. Nu sköts foten framåt i skon vid fotisättning istället för bakåt. Skorna var inte gjorda för det kände man vid långpass.
Känns tryggare i halkan att springa på framfoten. Mindre risk för spagat känns det som...

Johanna - Kvinna - 1975 - Kungsholmen
19:e Januari 2010 - 11:47 

Redigerad: 19:e Januari 2010 - 12:07

Är det bara jag som har fått känningar i benhinnorna av att landa på framfoten/mellanfoten? Eller, ja, nu känner jag mig osäker på om det är benhinnorna eller om det är musklerna och ligamenten runt omkring som är överansträngda. Utöver känningarna i benhinnorna så har vaderna känts ganska spända efter att jag har sprungit den senaste månaden. Det känns i varje fall inte som träningsvärk.

Ian Ferebee - Man - 1963 - Segeltorp
19:e Januari 2010 - 22:53 

Mycket intressant läsning - har provat den nya metoden - fick, som många andra, jätteont i vaderna - men har lite mer om tekniken, & ska prova igen.

Klas: Tidsmässigt, hur mycket snabbare springer du nu, jämfört med när du sprang på det vanliga sättet?

inane - 2000 - Göteborg
1:a Februari 2010 - 13:27 

Redigerad: 1:a Februari 2010 - 13:28

http://www.nature.com/nature/journal/v463/n7280/full/463433a.html
http://www.nature.com/nature/journal/v463/n7280/full/nature08723.html

R - 1920 - Gbg
1:a Februari 2010 - 13:42 

http://barefootrunning.fas.harvard.edu/4BiomechanicsofFootStrike.html

Mårten Hemström - Man - 1969 - Ransta
1:a Februari 2010 - 21:44 

Kolla den här länken då (bara för att retas lite, för ni kommer att bli lika arga som matadoren på julafton):
http://www.youtube.com/watch?v=pEFEIDtjdeo&feature=related

Ulf E - Man - 1966 - Bromma
2:e Februari 2010 - 14:11 

Här kommer ytterligare lite bränsle på diskussionsbrasan:

http://www.sportsscientists.com/2010/01/running-barefoot-vs-shoes.html

 Staffan Dahlgren - Man - 1971 - Nykvarn
5:e Mars 2010 - 08:18 

Funderar på detta med hälisättningen. Enligt Pose/Romanov så ska hälen aldrig vidröra marken vid ren Pose-löpning.

Efter att ha fokuserat på steglängd och kadens och hållning så har jag nu, ett år senare, en mittfotslandning, men nu med all snö är det lätt att se på skoavtrycken att hälen sedan i nedslaget fjädrar ner och vidrör marken också. Är det något att bry sig om? Jag känner mig bekväm och avslappnad när jag löper med min nuvarande teknik.

Hur många här springer med ren framfotalöpning, dvs att hälen aldrig är i marken under någon del av stödfasen?

http://www.posetech.com/library/pp-SIB-0001.htmlhttp://www.posetech.com/training/archives/cat_pose_running.html

Olof Reimer - Man - 1959 - Saltsjö-boo
5:e Mars 2010 - 10:04 

Jag tror att det är alldeles för påfrestande att enbart springa på framfoten vid långdistanslöpning.
Det bör nog vara tå-häl-tå om det ska vara hållbart...

Jag tror inte man ska bekymra sig så mycket över vilken del av foten som vidrör marken först.
Om man håller en någorlunda hög kadens och kan springa långa sträckor i relativt odämpade skor utan problem, då är tekniken bra...

Tor Lindqvist - Man - 1975 - Göteborg
5:e Mars 2010 - 12:52 

En 100-meterslöpare kanske kan springa utan att hälen vidrör marken men aldrig en långdistanslöpare. Har aldrig sett att Pose/Romanov förespråkar detta.

 Staffan Dahlgren - Man - 1971 - Nykvarn
5:e Mars 2010 - 13:26 

@Tor, OK, jag hade bestämt för mig att det stod "The heel should never touch the ground.." någonstans i länkarna i mitt förra inlägg, men jag hittar det inte just nu.

Det låter ju i och för sig rätt att fokusera på att få landningen rätt men att inte bry sig om att hälen sedan fjädrar ner i marken.

Gustaf Hermansson - Man - 1972 - Åkersberga
5:e Mars 2010 - 13:40 

Här http://www.posetech.com/training/archives/000175.html säger Romanov:

"The heel is allowed to touch the ground, as long as the body weight is located (placed) on the ball of the foot. But touching the ground with the heel, nevertheless, doesn´t mean that the body weight is relocated there."

Alltså: Det viktiga är att belastningen sker på framfoten. Om sedan hälen snuddar marken spelar ingen större roll.
Jag tror att om man vågar falla ordentligt framåt (varpå farten ökar) så faller det sig nog naturligare att endast landa på framfoten, men det är viktigt att det känns bra. Överdriven strävan efter att landa på framfoten kan resultera i tålöpning och det skall man undvika (denna tråds rubrik är alltså lite missvisande).
Det är svårt att falla ordentligt, man har en inbyggd spärr som måste tränas bort.

Nu i vinter med all snö som varit är det inte konstigt om hela skosulan ger avtryck, även om hälen egentligen kanske inte vidrör det egentliga underlaget (asfalt eller vad det nu är)

Allra viktigast i Pose är de tre huvudkomponenterna Pose, Fall och Pull (=dra).
Om sedan hälen snuddar marken utan att det nämnvärt påverkar dessa tre så spelar det mindre roll.

 Staffan Dahlgren - Man - 1971 - Nykvarn
5:e Mars 2010 - 16:37 

Gustaf, toppen, tack! Där har vi ju det, svart på vitt!! Jag försökte verkligen idag falla framåt på löpbandspasset, men just på band är det svårare än ute tycker jag!! Det är ju helt klart så att ju mer framåtlutad man är, ju mer på framfoten hamnar man naturligt!

 Ava - Kvinna - 1958 - Lindome
5:e Mars 2010 - 17:33 

Enl. Romanov skall man just på band inte "falla" eftersom ju bandet rör sig. Kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen men har en Pose-DVD hemma med anvisningar om löpning på band. Ska gräva fram den och kolla så återkommer jag.

Anders Berglund - Man - 1976 - Tullinge
5:e Mars 2010 - 19:20 

Intressant ämne men jag tycker kanske att man fokuserar lite väl mycket på att komma upp på framfoten. Detta är ju något som kommer naturligt när man kommer upp i mycket mängd och tävlingslopp. Det är bättre att hitta ett löp ekonomiskt steg än å springa på framfoten. Jag har ett par vänner som springer 10km på 33minuter och under som faktiskt springer med hälen först.

Pia Wergius - Kvinna - 1969 - Amsterdam
8:e Mars 2010 - 21:20 

Är det någon som vet om man skall vrida på höften vid pose running?
När jag kollade runt på nätet tittade jag även på Chi running som till viss mån liknar pose running och där beskriver dom att man skall ha axelpartiet still och vrida på höften.

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
8:e Mars 2010 - 22:31 

Pose-metoden uttalar sig inte allls om det. Den säger att man ska springa avslappnat, och då är det underförstått helt naturligt att axlar och höfter roterar en del i sidled. Det ska varken överdrivas eller låsas.

Gustaf Hermansson - Man - 1972 - Åkersberga
9:e Mars 2010 - 11:49 

Anders - visst, det går att springa fort med som hällöpare också.
Men det är mycket svårare.

Varför skall man vänta med att skaffa sig bra teknik tills man kommit upp i mycket mängd och tävlingslopp?
Är det inte bättre att först tänka på HUR man gör och sedan springa lång än tvärtom?

Att landa på framfoten är en såpass viktig del i helheten att den inte kan utelämnas, allt hänger ihop.

- För att kunna falla framåt ordentligt (och därmed spara energi) så underlättar det helt klart om man landar på framfoten istället för på hälen.
- Att sätta i foten rakt under eller strax framför kroppen blir mycket enklare om man landar på framfoten.
- Att landa på hälen bromsar, det säger sig självt rent mekaniskt.

Att däremot ENBART sträva efter att springa på framfoten (och ignorera resten av komponenterna i t.ex. Pose-metoden) ger nog bara ett onaturligt och obekvämt löpsteg samt förmodligen ont i vader/fötter utan någon som helst vinst. Det håller jag med om.

Det finns inget som säger att dina vänner inte skulle springa ÄNNU fortare än 33 min på milen om de var framfotslöpare.

Haha, nu låter jag så där Pose-frälst igen :)

Men jag har svårt att blunda för logiken:
Att med sträckt knä landa med hälen först en bit framför kroppen (som de flesta gör) MÅSTE bromsa upp, det går inte att blunda för.

Pia Wergius - Kvinna - 1969 - Amsterdam
9:e Mars 2010 - 11:53 

Det låter ju vettigt. Jag har märkt att när jag pendlar med armarna är det lättare att på ett naturligt sätt ´ta med höfterna´ i hela rörelsen.

Christian Davidsson - Man - 1961 - Dalby
9:e Mars 2010 - 20:14 

Redigerad: 1:a April 2010 - 00:59

K-G Nyström - Man - 1938 - Sjuntorp
9:e Mars 2010 - 20:25 

Lycka till.

2 rader fastnade jag mer för:

1. Pappan som beundrade sin 5-årings naturliga oförstörda steg.

2. Spring avslappnatanmärkningen.

1+2 = mitt sätt.

PS. Med åren förändras vi på ett naturligt sätt.
Vi kan dock fortsätta att slappna av.

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
9:e Mars 2010 - 22:05 

Armarna ska pendla för att balansera benen. Det sker reflexmässigt om man inte spänner sig.

Robert Roman - Man - 1962 - Torslanda
10:e Mars 2010 - 07:18 

Känns som att springa med hälisättning är som att ha en bil utan fjädring och försöka ta upp kraften lederna och i däcken.
Kör 5 mil i veckan med en sån bil... Vänjer dig nog men lederna slits nog rätt hårt, men däcken klarar sig nog...

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
10:e Mars 2010 - 21:33 

Det är viktigt att förstå att framfotslöpning egentligen inte handlar om att fjädra med framfoten. Det tänkandet leder lätt till att man strävar efter att landa på framfoten, vilket gör att man omedvetet spänner vadmuskeln i landningen, vilket egentligen ökar inbromsningen, och kan resultera i många olika skador i underben och fot. Ankeln ska flexa, och det motverkas av att vaden är spänd.

Problemet är egentligen inte att man landar på hälen. Problemet är att man landar för långt framför kroppen.

Efter landningen bromsar man så länge kroppens tyngdpunkt är bakom foten. Det viktigaste är att landa nära kroppen, så att kroppen inte behöver ta upp en bromsande stöt. Det åstadkommer man enklast genom att ta lätta steg med hög stegfrekvens. Sluta skjuta ifrån för att få fart – det behövs inte. Fart får man av att gravitationen fäller löparen framåt i varje steg, och av att inte bromsa.

Om man landar nära kroppen, så hamnar inte tyngden på hälen, även om den skulle råka röra marken först.

Den här filmen visar skillnaden:
http://www.youtube.com/watch?v=Y2wKcf-m3uM

Karin Axelsson - Kvinna - 1985 - Göteborg
11:e Mars 2010 - 07:19 

Ett jättebra sätt att börja med framfotalöpning är att skaffa sej ett fett skavsår på hälen. Då gör det så ont att landa på hälen att man enbart kan springa på framfötterna....

Robert Roman - Man - 1962 - Torslanda
11:e Mars 2010 - 07:33 

bra tips Karin...=)

Klas, Vet inte om jag riktigt förstår dig. Att fotbladet i sig skall fjädra är ju lite fysiologiskt omöjligt så självklart så är det ju leden som flexar och tar upp kraften istället för en "odämpad" häl. Men att det måste finnas en hävarm är väl ganska givet.
Jag har väldigt svårt att landa på hälen om jag sätter foten rakt under kroppen. Går det att göra det och springa samtidigt???

Olof Reimer - Man - 1959 - Saltsjö-boo
11:e Mars 2010 - 12:43 

Det är mycket fokus på fot, fotled och vadmuskler men det pratas inte mycket om knäna. Gordon Pirie påpekade ju också (förutom framfotsisättning) att det var viktigt att springa med böjda knän (och att han därigenom blev lite "kortare" på löparbanan jämfört med konkurrenterna).
Om man fokuserar på att ha knäna lite böjda så blir det ju med automatik mer framfotslöpning. Lårmusklerna har ju också, precis som vadmusklerna, förmågan att fjädra och återvinna energin i steget...

Robert: Fotbladet eller fotvalvet är inte helt stelt utan kan faktiskt flexa, även om skofabrikanterna ibland hävdar motsatsen och tar det som skäl att sätta in hårda plastbitar i mellanfoten.
Har själv plockat bort hårdplasten i mellanfoten på 2 par skor. De blir lättare smidigare och snabbare. Lite mer "Freekänsla" helt enkelt. På ett par fick jag lite lätt träningsvärk i hålfoten, dock ganska snabbt övergående. Det här visar väl att plastbitarna hindrar viss muskulatur i foten från att utvecklas...

Robert Roman - Man - 1962 - Torslanda
11:e Mars 2010 - 13:18 

Jo jag kör med Ecco Biom som bygger på att man skall bygga upp muskulaturen i fötterna.
Det är ju bara att titta på när man springer fort. Enda gången när man sätter i hälen är när man vill retardera, och det stöter upp i hela kroppen...

Klas Orsvärn - Man - 1960 - Sollentuna
11:e Mars 2010 - 19:50 

Robert, jag sa inte att du har fel. Jag varnade bara att synsättet att fjädra med framfoten lätt leder till att löparen gör fel. Många tolkar framfotslöpning som att man helt enkelt ska landa på framfoten istället för på hälen. Det synsättet leder till att man omedvetet vinklar ned fotbladet i landningen, vilket bara kan göras genom att spänna vaden. Det är ett recept på problem.

Olof du har rätt i att knäböj är viktigt, men det räcker inte. Det blir en bromsande stöt så länge kroppens tyngdpunkt är bakom foten i marken. Det viktigaste är att springa avslappnat med lätta steg och hög kadens, då undviker man automatiskt att landa på hälen med rakt ben långt framför kroppen.

Robert Roman - Man - 1962 - Torslanda
12:e Mars 2010 - 12:43 

Klas,
jag tror att du har rätt och att jag spänner vaden.

Tack för din input...