Löpning Övrigt 24 inlägg 3427 visningar

Försent?

1979 • Västerås
#1
21 september 2009 - 19:58
Gilla
Hej!

En liten funderare.

Har aldrig varit en "Löpare" av rang.
Nyss fyllda 30 år och i ganska dåligt skick.

Konditionen har väl aldrig varit min starka sida egentligen. Att bege sig ut och Springa frivilligt har aldrig existerat i min värld. För att det skulle ske så var någon tvungen att kasta en boll framför mig för att trigga mina jakt-instinkter, vilket kunde leda till att mina ben rörde på sig mer än normalt.

Ungefär kvart i 30års-kris så bestämde jag mig för att prova en runda i närmaste skog. Gick fruktansvärt illa. T o m några äldre tanter med stavar passerade mig. Sprang om dom ett par ggr för att åter bli besegrad av dessa äldre marathon-hjältar. Vi fortsatte så ett par km och jag konstaterade faktum och svalde stoltheten med ett illmarigt grin.

Detta var början till någonting Gott. Jag fortsatte kämpa i skogen tills jag en dag upptäckte att tanterna inte längre susade förbi mig med stavarna OCH att jag rentav uppskattade mina korta jogging turer.

Månader har passerat sen den dagen jag tog mina första stapplande steg i löparspåret. Sträckorna har ökat sakta och säkert, konditionen har förbättras och nu längtar jag till varje pass. Jag verkligen uppskattar varenda löp-meter jag avverkar. Har lärt känna min kropp och mina begränsningar.

Nu till min funderare.
Är det försent för mig att bli en "Godkänd" löpare tidsmässigt? Inser att jag aldrig kommer nå några Elit-tider men ändå. Är det försent att utvecklas till en Bra löpare när man till åren kommen som jag?
När man jämför tider med er andra här på Jogg.se så börjar man fundera om man någonsin kommer nå samma Km/min tider som ni. Känns väldigt avlägset, rentav omöjligt.

Hur som helst, jag älskar ta på mig joggingskorna och kommer fortsätta med det så länge kroppen tillåter det.
^^

< < < 1 2 > > >
1988 • Helsingborg
#2
21 september 2009 kl 20:05
Gilla
Vet du vad...det låter riktigt härligt för dig att du har kommit igång riktigt bra!

Jag är väl knappt torr bakom öronen riktigt ännu, i alla fall inte i löparsammanhang men vad som är "Godkänt" bestämmer du själv...Den gränsen flyttar du således själv också ju bättre du blir :)

1974 • Göteborg
#3
21 september 2009 kl 20:19
Gilla
Jag började springa 28 år gammal och sprang min första halvmara på 2:02. Nu, efter sju år av kontinuerlig löpträning, sprang jag på 1:50. Långsammare utveckling än så är nog ovanligt! Så förmodligen kan du förvänta dig att bli bättre än så i alla fall.

Frågan är vad du tycker är "godkänt"?
Anders Fritz
1965 • SAXTORP
#4
21 september 2009 kl 20:21
Gilla
Det är absolut inte försent!
Själv började jag började springa när jag var 38 och jag känner igen mycket av vad du säger.
Jag känner att jag fortfarande utvecklas som löpare, kommer givetvis aldrig att bli riktigt snabb, men det ser jag inte som ngt problem. Läste någonstans om att flera löpare som börjat på "gamla dar" nådde sin peak i 50-års-åldern, sånt är ju hoppfullt att läsa!

Tycker att du själv formulerar vad som är det viktigaste med löpning:
"Jag verkligen uppskattar varenda löp-meter jag avverkar"

Med en sådan inställning är det mesta möjligt!
Ingela andersson
1966 • vara
#5
21 september 2009 kl 20:24 Redigerad 21 september 2009 kl 20:40
Gilla
Inte! Det tar tid och låt det göra det. Men på sikt går det. Jag började jogga för några år sedan är nu 43år. Som tröst då man ser supertider så tänk att du är mycket snabbare och i mycket bättre kondition än om du inte börjat springa alls.
Mats Ågren
1965 • Floda
#6
21 september 2009 kl 20:37
Gilla
Du verkar ha börjat på ett mycket klokt sätt med att bygga från grunden, utan stress. Förbättringar kan du ju bara upptäcka om du jämför med dig själv, så gör i första hand det! Snabbare kommer du att bli men fortsätt att njuta på vägen!

Började själv motionera tio år senare i livet än du och det kändes nästan för sent då... men det var det inte :-)...och jag känner, liksom Anders, att jag fortfarande utvecklas.


1956 • Lund
#7
21 september 2009 kl 20:48
Gilla

Det är hårt att inse att man aldrig blir en ny Haile.......

och aldrig få göra ett OS...

Den insikten kräver sin man eller kvinna.....

Fast man kan ju tävla med sig själv...

eller med/mot grannen....

släkt och vänner.....

löparen framför.....

eller bara springa utan klockan.


Janne. Min jobbarkompis persade på både milen och halvmara nu i år vid 50 års ålder och efter 20 års löpning. Så det är lång tid kvar innan du "peakar".
.
1922 • Stockholm
#8
21 september 2009 kl 21:36
Gilla
Jag började precis där du är idag, när jag var 30, utan ett träningspass sedan lumpen(hårddraget). Sex år senare sätter jag både PB på milen och halvmarathon som jag aldrig kunde drömma om när jag började. Du kommer att komma ner på bra tider du med och bli en "godkänd löpare"! (Fast vad det är bestämmer ju du själv som sagt)

Första årgången i NY marathon är nittonåringar. Som grupp spinger sedan varje årgång snabbare tills 27 års ålder. Därefter börjar tiderna försämras för varje åldersgrupp.

Frågan är vilken åldersgrupp som sedan springer på samma tid som nittonåringarna?



Det överraskande svaret är 64!

Du har alltså fastnat för en aktivitet där 64-åringar kan matcha 19åringar! Din karriär har bara börjat och du kan hålla länge än. Se bara till att inte skada dig, och försök att träna kontinuerligt. En dag kommer du att klara drömgränser och konstatera att allt som krävdes var tålamod och träning.
1961 • Göteborg
#9
21 september 2009 kl 23:16
Gilla
Klart det inte är försent! Titta bara på Evy Palm! Började löpträna vid 34 års ålder och satte svenskt rekord i maraton på 2:31:05 när hon var 47 år...
Oldboy
1952 • Danderyd
#10
22 september 2009 kl 01:06
Gilla
Det är aldrig försent! Försök har visat att vid 80+ kan man öka sin muskelmassa genom träning. Jag började träna strax före 50 efter att periodvis ha motionerat måttligt under tidigare år. OK, har aldrig varit soffpotatis, men cykel 3ggr/v till jobbet och en (1) löprunda om året håller en bara rörlig.

För något år sedan klarade jag av USA-rekordet på marathon -för 79-åringar! I år kanske jag slår rekordet för 78-åringar. Blir i alla fall snabbare för varje år hittills. Och jag är godkänd :-)
30 år - rena ungdomen. Har tyvärr glömt vilken känd tränare som sa "Vart sjunde år verkar träningen nå en ny nivå."
Nu är jag på nivå 2 ;-)
Leif A
1946 • Sigtuna
#11
22 september 2009 kl 08:15
Gilla
Lite kul att se 30-åringar bekymra sig över att de börjar bli för gamla. Håller helt med Oldboy, för sent är det aldrig förrän man ligger med näsan i vädret. Jag började strax före 60 och har gått från noll till marathon på 5 säsonger. Någon supertid blir det aldrig men kul har jag och bra mår jag.
Det har sagts förr men tål att upprepas: "Springer gör man inte för att bli ung utan för att bli gammal".
Så nu siktar jag på att nå nivå 2 ;-)
Så kör på Janne, "Godkänd löpare" är du redan, det sitter mellan öronen.
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#12
22 september 2009 kl 09:33
Gilla
Hej Janne!
Välkommen in i gemenskapen till oss andra godkända löpare. Det som är kännetecken på en godkänd löpare (enligt min subjektiva åsikt) är at de ger sig ut och motionerar så ofta som de känner sig manade, njuter av att röra på sig och önskar att utvecklas.

Jag började löpa i en ålder av 33, min första målsättning var att orka löpa kontinuerligt i 10 km. Det lyckades jag med, och sen dess har jag haft en utveckling jag anser är i stil med mina insatser.

Den enda du egentligen tävlar mot är dig själv. Visst, det är kul att tampas med en god vän som sporrar en att ta ut allt, men det är ändå dina egna personliga rekord du alltid kommer att kunna mäta dig mot. Varför skriver jag detta då, jo, jag tycker att du verkar ha en väldigt sund och förnuftig träningsfilosofi, som gör att du kan ha verkligen långsiktig glädje av denna fantastiska träningsform. Genom en lugn utveckling med fokus på att det tar tid att bygga upp kondition, muskler, ligament, vilja mm kommer du med jämna mellanrum att sätta nya personliga rekord, på dina vilkor. Målsättningar är till för att uppnås, för sen att ta sig an nya mål. Och den viktigaste sporren är att det känns roligt och skönt att träna :-)

Jag vet inte vad du anser är en "godkänd" tid, men genom långsiktigt fokus kommer du att se att både 45, 42 och 40min/10km är inom räckvidd, och då har du passerat "godkänt" stadiet för länge sedan i gemene mans ögon.
1943 • Staffanstorp
#13
22 september 2009 kl 09:44
Gilla
Jag började träna när jag fyllt 40 när jag var 47 år satte jag personlig rekord på halvmaraton men 1,43 så det är aldrig försent att börja motionera.
1969 • Upplands Väsby
#14
22 september 2009 kl 18:02 Redigerad 22 september 2009 kl 18:07
Gilla
Jösses, 30... :-)

Jag lämnade soffan och började kuta "mera seriöst" (vad nu det betyder) för mindre än tre år sedan, dvs vid 37 års ålder. Hade aldrig tävlat innan dess och egentligen ingen erfarenhet alls av löpning. Hade astma och övervikt. Ständigt sjuk också. Så förutsättningarna var väl "sådär"...

Hursomhelst, för en dryg vecka sedan sprang jag halvmaran på lite drygt 1.19. Okej det är väl inget att hänga i granen men jag är glad för det.

Ville bara säga att du har ju som 30-år UNG fantastiska förutsättningar. Spelar ingen roll om kroppen är i dåligt skick just nu - du har ju massor med tid och många år framför dig att fixa formen!
Stefan Nilsson
1953 • Lund
#15
22 september 2009 kl 19:43
Gilla
Janne H, skojar du? 30 är ingen ålder! Du hinner slå Haile innan du fyllt 50...:-)
Har själv en lååång karriär som äkta lätt överviktig soffpotatis tills den dag på sensommaren för fyra år sedan som jag - 52 år gammal - bestämde mig för att göra något åt eländet. Sent skall syndaren vakna, men det är aldrig för sent. Lika snabb som Janne W ovan är jag inte, men drygt ett år efter första halvmaran - och tre år efter att ha sprungit längre än 6 km över huvud taget - så gjorde jag en halvmara på 1:41 ca. Så visst tusan utvecklas man även "högt" upp i åldern!
1971 • Västerås
#16
22 september 2009 kl 19:54
Gilla
Janne H, löpning är som sex, det är bra även när det är dåligt....

Även om det pratas mycket om tider och prestationer på detta forum så tror jag alla är ense om att det är känslan man får av att springa som är det viktiga, oavsett hur snabbt man springer.
csaba
1973 • Malmö
#17
22 september 2009 kl 20:16 Redigerad 22 september 2009 kl 20:19
Gilla
Jag håller med dom flesta, 30 är ingen ålder. Det hänger på viljan.

Även om man aldrig heller blir någon elitlöpare, men tycker att det är lika roligt att tävla med mig själv.
Att sätta upp Personliga mål som man uppnår efter hand är lika roligt (om inte roligare), som att klara en viss sträcka eller en viss tid.
(om jag exempelvis. skulle klara milen under 40 eller en mara under 3 timmar, så hadde jag garanterat blivit lika lycklig, som Gebreselasi när han slog värdsrekord.. eftersom det är mitt eget).

(Jag nästan skämms att erkänna, att jag grät av lycka när jag kom i mål på mitt första marathonlopp.Då är man stolt.)


Har man vilja och är någonlunda tävlingsmänniska så kan löpningen vara en ren njutning.
1969 • Uppsala
#18
23 september 2009 kl 08:50 Redigerad 23 september 2009 kl 14:28
Gilla
Janne! Ditt inlägg var härlig läsning.

Jag är nu 40 år och började löpträna förra sommaren. Trots att jag tog i med alla krafter jag var mäktig lyckades jag inte prestera kilometertider bättre än c:a 6.25, och detta var på den mycket beskedliga distansen 6 km. Då vägde jag i och för sig 9 kg mer än jag gör idag. Idag ligger jag på 4.25/km på mina 8 km -rundor och jag är själv lite chockad över mina framsteg det senaste året. Dessa har fått mig att höja ribban yttlerligare och mina mål för nästa år känns realistiska.

Med lite mer träning (och framför allt: kunskap om hur man tränar effektivt), bättre mat, inspiration, motivation etc. så kommer du att uppnå träningsresultat som du aldrig vågat drömma om. Lycka till!
1960 • Skåne
#19
23 september 2009 kl 13:42
Gilla
Trevliga inlägg - inspirerar. Kan andra så kan jag, tänker jag.

Själv är jag ganska sen till löpningen och började på allvar springa i april förra året, då på väg mot mitt 48e år i livet. Jag tog i och för sig några stapplande steg 2007 men tröttnade, det året gick mest till att banta väck en större övervikt och försöka begripa vart allt tog vägen.

Janne haikara, själv ser jag det som att jag har åtminstone 10 år på mig att utvecklas ifall jag fortsätter med springandet. Tänk om jag varit 30 när jag börjat, då hade jag haft 30 år på mig att utvecklas, så kan det kännas.

Och så kanske Leif A känner när han ser ynglingar som mig som börjar springa innan fyllda 50.

Det är aldrig försent, inte så länge man har kul.
Leif A
1946 • Sigtuna
#20
23 september 2009 kl 15:46
Gilla
@BadGEAR. Jo du, många ynglingar här är det. Och visst, hade det varit kul att upptäcka löpningen lite tidigare. När man var ung vid 48, typ. ;-)
Men som någon hade fått höra av sin läkare: 1 minut per mil och år över 40 ger mig 69 minuters bonus på LL30. Om jag tänker mig en måltid på 3.30 så har jag egentligen sprungit på 2.20. Rätt OK, eller?
Skämt åsido, ha kul, må bra. "Fortsätt springa, du är bara trött!"
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.