Fördjupning/ReportageÄtstörningar handlar om en allvarlig störning av hur en person äter eller hur han eller hon försöker kontrollera sin vikt. De försämrar både den fysiska och den psykiska hälsan samt sociala förutsättningar. Vikt och kroppsform får en central betydelse för hur man värderar sig själv och det är vanligt med starka känslor av skam, självförakt och nedstämdhet.
Inom psykiatrin finns det flera ätstörningsdiagnoser, en är ”ätstörning utan närmare specifikation” (UNS). Ortorexi, överdriven träning och fixering vid nyttigt ätande, är inte en egen medicinsk diagnos, utan går under UNS.
Ulrica Stjernqvists problem med träningsfixering började i den tidiga tonåren.
– Jag blev mer och mer motiverad och tränade mer och mer, förde dagbok över hur många kilometer/timmar jag tränat och vad jag vägde varje gång. Jag tränade till slut minst två timmar varje dag sju dagar i veckan och om jag blev sjuk eller något annat kom emellan mådde jag mentalt väldigt dåligt. Träningen hade blivit till ett tvångsbeteende.
Hanna Kihlander, pressansvarig för Frisk & Fri, Riksföreningen mot ätstörningar, berättar att det som är utmärkande för ortorexi är att det finns ett tvång.
– De är ofta så extrema att de är svåra att missa. När det handlar om att en person inte längre fungerar, när det blir ”nä jag hämtar inte på dagis för att jag ska träna”. När folk skriver eller säger ”hitta inte på några ursäkter, det finns alltid tid för träning”, så får man passa sig. Att cykla ska vara roligt och det är viktigt att fokusera på att det ska vara just roligt.
Hanna Kihlander uppmanar till eftertanke och till att vi ska hjälpa varandra att fokusera på träning i kombination med vila och hälsosam kosthållning. Samtidigt är det viktigt att analysera sin egen inställning till träning och kost.
– Om du ställer in middagar med kompisar för att du inte vet vad som serveras så är du i riskzonen. Det är inget fel att gå upp tidigt för att hinna cykla tre mil innan jobbet om du tycker att det är roligt, men om du inte vill och ändå gör det så är det sjukt.
– Om man cyklar så hårt att man kräks så kan man säga att skillnaden mellan att vara sjuk eller frisk ligger i tankesättet. Om du tänker: "Jag klarar det här, jag fixar det här, wow va bra jag är" så är det troligen ingen fara men den sjuka i samma situation tänker: "Kom igen då din tjocka kossa. Du måste klara det här jävla äckel, annars blir det ett ännu hårdare pass imorrn." och sen efter kräkningen "wow, nu blev jag av med lite till" så står det inte helt rätt till.
Enligt Hanna Kihlander finns det varningssignaler som är viktiga att uppmärksamma.
– En träning som ökar väldigt mycket på en kort tid. Eller om man märker att personen får en fixering vid kosten. Ordet besatt är väldigt talande. Pannben ses som lite coolt och tufft, men är det verkligen det? Det regnar och du vill uppenbarligen göra något annat men kan inte hantera ångesten om du inte sticker ut och cyklar. Ordet förtjäna är också vanligt. Man måste förtjäna att äta, sova och vila genom att först prestera.
Om man själv tror att man är i riskzonen bör man söka hjälp. Det finns bra hjälp att få. Många av Sveriges landsting nu har specialistvård för ätstörningar. Och en av de absolut viktigaste faktorer för tillfrisknad är att personen kommer i kontakt med vården så tidigt som möjligt. Desto längre en ätstörning pågår desto svårare blir den att behandla.
– Kontakta Frisk och Fri, vi är en ideell förening med 17 lokalavdelningar. De vet vilken typ av hjälp och vård som finns att få i olika delar av landet, uppmanar Hanna.
Idag hanterar Ulrica Stjernqvist träningen med mer balans än under tonåren.
– Jag har erfarenheten och kunskapen om vad ett sådant här beteende kan leda till. Jag har hittat den perfekta mixen, avvägningen och förhållningssättet till mängden träning men också betydelsen av resultatet av den - den gör att du mår bättre generellt. Måttfullheten har varit räddningen och insikten om vad som händer om du inte håller dig till den.