Hud svett och tights - ibland flyttas gränserna Foto: Krister Lindström

Ligga? Inte idag, jag tränar

KrönikaRakade ben, naken hud, svettiga kroppar, stönande och tillfredsställelse. Ibland har det med sex att göra. Ibland inte.

Så var man där. På Playitas. Mitt i träningslägret. Överallt tränas det. Core, sprint, cykel, zumba, volleyboll, yoga, simning och allt där emellan. Jag är mitt i bubblan. Som i en Trumanshow och tydligen så är detta en del av mitt arbete numer. Det är nästan så jag måste nypa mig i armen.

Men jag vill inte vakna. Istället går jag bara djupare in i zonen. Mantrat från innan resan: träna, äta sova och sova är som bortblåst. Mest är det: träna, träna, fnittra, fota, äta, dansa och glömma sovandet. Jag vet att det omöjligt kan hålla i längden men nu är det förnekelse som gäller. Lite "just idag är jag stark" - varje dag!

Så jag kör på. Helt hög och utan att minnas mina tidiga svepskäl till varför jag tränar. Klyschorna "jag blir så lugn av att träna" eller "jag blir en så mycket tålmodigare förälder av löpning" är glömda. Likadant är det med de verkliga orsakerna. De som rör de mer djupa mänskliga behoven: att få tillhöra ett sammanhang, bli bekräftad och sist men inte minst att få ligga. Nu är det träning för träningens skull.

Så ligger jag där på en matta under ett "stretch and relax"-pass. Överallt människor i tights, slimmade toppar eller bara överkroppar. Vi är alla svettiga och vi stönar. Vi hjälper varandra att töja och sträcka. Vi är mitt in i passet när det slår mig. Alla attributen till trots; There´s no sex in the air!

Nånting har hänt. Denna evolutionära drivkraft som delvis är orsaken till att vi alls tränar är som bortblåst från denna träningsvärld. Okej, visst fattar jag att det blir åka av här också och jag kan bara gratulera folk till det men det är nåt annat i luften här. Nåt avslappnat mänskligt.

När ögonen väl är öppna så ser man det överallt. På gymmet kollar man grannens axlar snarare än spanar in. I bassängen kniper man en dolme mellan benen utan att dra en fräckis kring det. På Mondobanan häver vi oss över varandra i de mest bisarra strechställningar utan att tänka tantra. Och så fortsätter det.
Tillfredsställelsen är jublande när vi sätter en perfekt Belgisk kedja, vi kramas svettiga efter utmattande intervaller och vi går och handlar i badkläder så små att de visar mer än vad de döljer. Helt avslappnade, som jämlikar i en befriad värld.

I denna värld är det istället funktion som gäller. Resan har blivit målet. Visst vill man vara "fast-och-fin-i-köttet" men här handlar det mer om prestation än förförelse. När jag kliver upp på vågen vet jag inte om jag vill att den skall visa mer (så att jag har fått mer simmuskler) eller om den skall visa mindre (för att ge snabba tider på 5000m). Hade vi bara snackat sex hade ju valet varit självklart.

Jag förstår att jag snart kommer vakna upp. Jag inser att någon snart kommer dra upp dragkedjan och släppa luften ur ballongen. Snart kommer jag få sota för att ha dansat hela natten när jag borde sova. Snart kommer annonser sälja chokladmjölk, kakelplattor och bilar med hjälp av naken hud. Men jag vill inte dit än.

Eftersom jag inte vill vakna så jag tänker som när intervallerna är som tuffast: "Bara en vända till - just idag är jag stark."

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.