Energin räckte hela vägen in i mål för Magdalena Foto: Olle Nilsson

Magda blev en Iron(wo)man

KrönikaJag vill påstå att vill man något tillräckligt mycket, så når man målet. Jag jobbar heltid, har barn varannan vecka och driver eget företag, men något som jag inte prioriterar bort är träningen. I lördags den 18 augusti genomförde jag vad många anser en stor bedrift och det var att gå över mållinjen efter att ha simmat 3,8 km, cyklat 180,2 km och sprungit 42,2 km. En så kallad Ironman.

Denna utmaning kräver en viss sorts träning, det förstår nog de flesta, men att gå i mål nästan helt fysiskt oberörd, det förstår inte ens jag. Det krävs lite planering, struktur och smart upplägg i träningsschemat några månader innan man ställer sig i startblocken, men mycket handlar om vilja, glädje och ett gott stöd av nära och kära. Att tiden inte räcker till är något jag ofta svurit över och när man äntligen får några timmar till ett långpass så regnar det givetvis. Men som jag fått höra av en nära vän: En drake lyfter i motvind!

Hur gick tankarna under loppet? 
Startskottet gick klockan 07:00, då var det 1600 stycken taggade triathleter som simmade iväg i Kalmar sund. Ett galet kaos där man vissa stunder fick fightas för att ha huvudet ovan ytan. Upp ur vattnet efter 1 timma och 15 minuter, inte alls ansträngd och redo för en cykeltur.

Över Ölandsbron, sedan 100 km i vacker natur. Jag var grymt stark och såg ibland att hastigheten låg upp emot 50 km/ timmen på rakorna. Tillbaka på fastlandet fick jag langat till mig lite extra energi i form av kallt potatismos. Kanske inte låter så gott, men jag kan säga att man blir rätt trött på energidryck och olika former av bars. De sista 80 km gick något långsammare, men fick ändå en fin sluttid på 5 timmar och 36 minuter.

Tillbaka till växlingsområdet, där väntade löparskorna. Jag var väldigt orolig över mina knän, då jag har tampats med skador de senaste två månaderna, men jag kände mig grymt stark och inga smärtor visade sig. Kunde hålla ett jämnt tempo, men tyvärr blev jag väldigt yr i huvudet stora delar av löpningen, så jag var tvungen att gå. Detta gjorde så klart att tiden for iväg. Men hälsan går först, livet ska ju levas vidare efter målgång. När det endast var två kilometer kvar infann sig ett lyckorus som tog bort allt vad yrsel hette och jag kunde ta mig i mål och med en sluttid på 11 timmar och 9 minuter. Detta efter en löpning på 4 timmar och 10 minuter. Publikens jubel, en välförtjänt medalj och en 5:e plats i min ålderskategori i SM får mig att fortfarande le.

Varför just triahlon då?
Jag har alltid sprungit, men stora skadeproblem fick mig att börja rehabträna med cykel och simning. Jag är dock ingen tävlingsmänniska, då jag har prestationsångest. Men att träna är en livsstil och något jag älskar. Triathlon ger kroppen stor fysisk variation och vill man ha en utmaning, vare sig man väljer en sprint- eller Ironmandistansen har man valt rätt sport. 

Vad som händer nu får tiden utvisa, men jag är grymt sugen på fler utmaningar… En dubbel kanske?  

9 kommentarer till artikeln

Matilda Sandström
1980 • Taberg
#1
22 augusti 2012 - 15:10
Vilken härlig artikel!!! Grattis till din Ironman!!! Man blir så glad av att läsa om personer som bevisar att allt går om man bara vill. Har själv en dröm om att göra en Ironman en dag och har jag bestämt mig så brukar det bli så.
Gjorde en svenskklassiker förra året infann sig längtan efter större utmaningar. Nu ska jag bli mamma om 2 månader mitt första barn. Så i år har det blivit mindre med lopp. Men nästa år kommer jag oxå vara tillbaka på startlinjen:)
1988 • Helsingborg
#2
22 augusti 2012 - 16:12
Grym prestation, sannerligen men behöver vi verkligen göra detta till en jämställdhetsfråga?
Karibou
1976 • Sundbyberg
#3
22 augusti 2012 - 19:02
Stort Grattis - låter väldigt spännande!
1971 • Göteborg
#4
22 augusti 2012 - 21:08
Vad roligt att läsa din berättelse! Stort grattis!
1972 • alingsås
#5
22 augusti 2012 - 21:27
Lyfter på Hatten!
Johan Sandler
1976 • Stockholm
#6
22 augusti 2012 - 22:05
Wow!
1970 • Sala
#7
22 augusti 2012 - 22:40
Kalas! Potatismos som är så gott!
Andreas Olausson
1973 • alingsås
#8
23 augusti 2012 - 10:29
Grattis till en grym prestation!
1965 • Jörlanda
#9
24 augusti 2012 - 19:55
Fantastisk berättelse och grymt inspirerande! Själv skall jag jag göra min första triathlon nästa helg dock enbart en sprint men jag är skitnervös speciellt inför simningen!
Goda råd tas tacksamt emot ifall man inte är vän med vattnet:)
Grattis till din prestation och ser fram emat att få läsa om din dubbel för det blir det väl?
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.