Snabba tusingar i solen

Jag har haft en lugn och skön helg med massor av sol och många utetimmar där vi bland annat påbörjat vårens projekt i trädgården. Om bara marken kan tina lite mer så ska vi nog kunna få riktigt fint och hinna sätta lite nytt innan sommaren. Jag har betat av två av de tre passen i påsktrissen, både intervallpasset och passet med tre kilometer maxfart, det sistnämnda var också sluttestet för mig i mammautmaningen som jag kört de sista sex veckorna. Det är också det passet jag tänkte berätta om idag.

Jag har bara sprungit intervaller med min löpgrupp hittills i år. Då springer jag ju inte på mitt max, utan följer gruppens tempo och fokuserar mest på att peppa och coacha dem. Nu skulle jag springa helt själv och dessutom så fort jag bara kunde, för att skapa en så stor procentuell skillnad som möjligt mot startpasset i mammautmaningen. Det passet var det första löppasset efter graviditeten och tre kilometer tog då exakt 18 minuter.

Igår sprang jag på samma sätt som då, dvs 3*1000 meter med 500 meter gång mellan varje. Min drömgräns var att orka hålla 4.30-tempo på alla tre intervallerna men jag trodde samtidigt att jag skulle få pressa ur mig i princip alla krafter för att klara det. Men jag var taggad att ge det ett försök!

Efter 700 meters lätt jogg tryckte jag LAP på klockan och stack iväg på den första tusingen. Sprang på en bit och kände in ett lagom tempo innan jag sneglade ner på klockan. Den visade 4.47. Hur lätt som helst. Lät benen öka lite till men hade samtidigt mer respekt för farten än jag trott jag skulle ha, kände mig orolig för att inte orka den sista. Stannade i alla fall första tusingen på 4.42 och kände mig i princip oberörd. Nice!

Nästa bestämde jag mig för att våga lite mer. Benen kändes pigga och jag hade en värmande vårsol i ansiktet så jag blundade, njöt och sprang. Starka fina kropp, vad härligt allt kändes! Jag såg att klockan visade kring 4.18 nästan hela intervallen. På slutet tappade jag en aning men kunde ändå stänga den intervallen på 4.20 blankt. 500 meter gång igen och jag vände hemåt.

Nu hade jag vinden i ansiktet. Jag försökte att inte låta det påverka mig, peppade mig med att det var den sista och log åt att Spotify just då spelade Petters version av ”En tuff brud i lyxförpackning”. Använde mig av den målbilden och peppade benen att jobba allt jag orkade. Kämpa, kämpa, kämpa!

Klockan höll sig i området kring 4.20 och även fast andningen blev extremt ansträngd på slutet så orkade jag behålla samma fart. Min skugga avslöjade att tekniken kanske inte var den vackraste mot slutet men jag brydde mig inte om det, det enda som gällde var att hålla i och inte tappa fart, varje sekund gör ju skillnad för den totala tiden! Lyckades klocka även denna på 4.20 blankt och sjönk ihop som en liten hög innan jag lyckades hämta andan och jogga hemåt. Så jäkla nöjd!

Totalt blev alltså tiden för 3000 meter 13.12 dvs 4 min 48 sek bättre än starttestet. Det ger en procentuell ökning på 27 %. Jag är nöjd!

Det kommer ett inlägg så småningom med alla sluttesterna, jag ska bara klara av 3 minuter burpees idag också. Armhävningarna är klara sen igår och även dem är jag väldigt nöjd med!

fitnesscoachen styrketräning-2


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.