Kontorit enligt VD

Kapacitet, det finaste

Jag älskar folk med kapacitet. Ja ni vet, människor som inte bara ärvt pengar och kontakter utan sådana som verkligen kan och förstår sin omvärld. Sådana som, oavsett vad de sysslar med, kan vara avslappnade tillsammans med andra, ställa frågor och verkligen diskutera. Så där att de inte behöver spela spel och sprätta med sina framgångar. Människor som både kan skratta åt och se sig själva utifrån. Detta gäller både i löparspåret och i livet. Ingen är så trevlig som den som kan vara ödmjuk även när det går bra.

Jag älskar oxå mitt jobb. Särsklit dagar som denna då jag fått umgås med folk med kapacitet. Å då menar jag inte bara min yngsta tös som väckte mig vid sju för att informera om att hon serverat frukost till alla trots att jag inte ens var hemma. Utan även dem jag felaktigt kallar arbetskamrater. Folk på andra företag som man kan vara helt öppen av avslappnad med.

Morgonen började just med ett sådant möte. Jag tror vi snackade om löpning och världen i stort i närmare 2,5 timme. Helt fritt och prestigelöst. Så jävla gött och givande. För det är just det som är grejen. Med folk som har koll på läget kan man både skratta och komma på bra idéer. Ingen onödig kraft behöver läggas på prestige och meninglöst revirpissande som annars blir så vanligt när förmågan att se sig själv utifrån saknas.

Några som verkligen har kapacitet och kan skratta är tjejerna som gör Fitness Lifestyle. Jag vet, de ägs av en "konkurrent" och jag borde kanske inte höja dem till skyarna men jag måste. Shitmiigaaaad. Snacka om att kombinera förmågan att avläsa sin omvärld, göra bra grejer OCH ha förbannat roligt under tiden. Jag kan inte uttala mig om deras chefers förmågor men jag var helt enkelt tvungen att svänga förbi på en fika bara för att. Det blev en stund i solen med gott kaffe och många skratt. Vi snackade om vad som är bra träning, hur träningsvärlden utvecklas och hur tjädra starka vi skall bli i framtiden. Å tro mig, säger de att de skall bli grymma så är det inte tomt skryt. De har täckning för allt...

 
Revirpissande och fullt allvar, alltid. Inte ett uns självdistans. Det är lycka det! (lr hur var det nu det var?)

1 kommentarer till inlägget

1978 • Göteborg
#1
8 maj 2013 - 13:53
Du är så klok. Saknar fikabordsdiskussionerna på Nygatan :(
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.