Tankar efter loppet. Om loppet.

Det har gått över en vecka sedan jag passerade mållinjen i Adak efter 100 km i varierad terräng och det som förvånar mig mest är hur snabbt min kropp har återhämtat sig. Några dagar efter loppet tog jag mitt första löppass och i helgen har jag tränat som vanligt.

Det som har tagit längst tid att läka är blåsorna på vänster och höger lilltå som jag ådrog mig efter 60 km löpning. Jag stannade några gånger under loppet för att rätta till kompressionsstrumporna men den ömmande och svidande känslan växte i intensitet för varje steg jag tog.

Efter 70 km hade mitt vätskebälte – som jag vanligtvis använder när jag åker längdskidor – skavt bort hud i svanken och runt midjan och det sved ordentligt. Jag hade två valmöjligheter: Lämna vätskebältet vid en station eller behålla det och fortsätta lyssna på ljudboken. Jag valde det senare med argumentet att skavsåren på ryggen ledde bort smärtan i tårna. Av två onda ting var det just nu viktigare att den nedre delen av kroppen funkade och att boken höll mig sysselsatt.

När jag passerade trafikskylten med Adak 23 km log jag stort. Nästan hem. Jag hade tidigare under dagen pratat med två erfarna ultralöpare som gav mig rådet att gå ut väldigt försiktigt. Loppet börjar efter 65 km, menade de, då vet du om du har lagt upp energin på ett klokt sätt.

Nu var det bara 20 km kvar. Jag valde att se det så – inte tänka att jag redan hade 80 km i benen. Jag började istället visualisera hur lång sträckan var utifrån de referensramar jag hade från otaliga träningsrundor i skogarna runt Gävle. Och det funkade.

Jag lovade mig själv att efter 90 km fick jag gå om jag ville – men det gick inte. Benen ville springa. Så jag sprang. De sista 5 km var de längsta jag hittills upplevt. Min subjektiva bedömning av 1 km var just i detta ögonblick långt ifrån de faktiska 1000 meter som distansen mäter.

Med stapplande steg tog jag mig över mållinjen klockan 04.56.
En meter längre fram bar knappt mina ben mig och det var med stor ansträngning jag tog mig den korta biten till sovsalen, där madrass och sovsäck väntade.

20130709-112906.jpg
Under loppet gjorde jag följande:

-Drack cirka 5 liter vatten
-Bytte funktionströja en gång
-Stannade vid 17 av 22 vätskestationer för att fylla på vätska
-Blev broms- och myggbiten många gånger – slutade räkna efter ett tag
-Drack 3 plastmuggar buljong
-Åt en halv ostsmörgås
-Drack ½ plastmugg kaffe
-Drack 1 plastmugg Coca Cola
-Åt några bitar apelsin
-Gick på toaletten 1 gång
-Lyssnade på 8 timmar av ljudboken ”Två soldater”
-Lyssnade 3 timmar på mig själv och naturen
-Såg tre renar
-Testade tre varianter av myggmedel (roll, spray och våtservett)
-Sprang 50 km grusväg och 50 km asfalt
-Gick i 5 långa backar
-Blev stoppade 1 gång av sjukvårdspersonal (efter 80 km då jag gick i en backe för att spara på krafterna)
-Tänkte 0 gånger att jag vill bryta loppet
-Njöt av naturen i 10 timmar och 56 minuter
-Kom i mål klockan 04.56

Tack all som har följt mig här på bloggen.
Det har varit fantastiskt att få dela denna upplevelse med er.

Ha en underbar sommar!
/ Malin

20130709-112956.jpg


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.