Motgångar.

 

Jag har knappt sprungit på hela veckan. Ett kort uppvärmningspass på 3 km, men annars har det inte blivit något. Veckorna som har passerat har innehållit den minsta löpmängden på flera månader. Jag orkar inte. Jag vill inte. Det känns inte roligt längre.

Vi får alla dippar i träningen ibland. Men det här är något annat.

De senaste åtta månaderna har löpningen känts väldigt tung. Blytunga ben vid nästan varenda pass. En puls som skenar. Andfådd direkt. Jag kan nog räkna de gånger som stegen och kroppen har känts sådär lätt som man så gärna vill att den ska kännas på en hand. Har i mitt huvud gått igenom vad det är som händer, så många gånger. Överträning? Infektion? Tränar jag fel? Fick nog. Ringde vårdcentralen och sa att jag ville komma in och kolla mina blodvärden. Tänkte att det kanske kan vara därför det känns så tungt; att kroppen inte kan transportera tillräckligt med syre till musklerna. Väl där fick jag träffa en läkare och vi diskuterade min hälsa. Hon sa att vi absolut skulle kolla mina värden, men hon ville också lyssna på mitt hjärta. Och det gjorde hon, länge. Det visade sig att jag har blåsljud på hjärtat. Hon sa att det säkert inte var något farligt och att det inte nödvändigtvis är något negativt. Men vi kollar EKG ändå, sa hon. Blev kvar en stund. Kopplades upp på maskinen. Läkaren kommer in efteråt och säger att det inte såg konstigt ut, men att hon ändå vill skicka mig på ultraljud. För att vara på den säkra sidan.

Så nu väntar jag på en kallelse för att få komma och göra ultraljud på mitt hjärta. 25 år gammal. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den informationen. Hjärtat är något som man verkligen ska ta på allvar. Och även om hon sa att det säkert inte är någon fara, känns det obehagligt. Jag vill ha ett friskt och starkt hjärta som man inte behöver oroa sig för. Samtidigt känner jag "om det visar sig att det inte är något fel på mitt hjärta, vad är det då som är fel?". För något är det. Jag känner min kropp så pass väl, och vet att det är något som inte stämmer. Jag känner mig som en nybörjare igen när jag springer. Får kämpa mig igenom varenda kilometer. Något som jag tidigare älskade så mycket har blivit något som jag nu undviker och bävar inför. Hur hamnade jag här?

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.