I väntan på domen.

 

Och historien om mitt hjärta fortsätter...

 

Jag är en otålig person. Har alltid varit. Vill att saker ska hända nu, omedelbart, kan inte vänta. Så när jag hörde med vårdcentralen hur lång tid det skulle ta att få en remiss till att göra ultraljud på hjärtat, blev jag ännu mer orolig. "Oj, ja det tar tid och det är semester så räkna inte med förrän i slutet på augusti."

 

I söndags gav jag mig ut på ett långpass. Bara någon kilometer in i passet känner jag ett kraftigt tryck över bröstet. Blir livrädd. Stannar. Blir direkt illamående. Dricker lite vatten. Mår bättre. Testar springa igen. Känns skit. Vänder hemåt. Bryter ihop.

 

Ringde till medicinmottagningen igår, dit jag skulle få komma för ultraljudet. Tack och lov hade de fått ett återbud redan på onsdag, som jag fick ta. Så imorgon ska jag alltså förhoppningsvis få reda på vad - eller kanske om - det är något som är galet.

Men jag är rädd. Så otroligt rädd. För har jag inte ett friskt hjärta, kan jag kanske inte springa.

4 kommentarer till inlägget

1989 • Göteborg
#1
22 juli 2014 - 21:07
All kärlek till dig! Tänker mycket på dig och håller alla mina tummar att det ska bli bra <3
1989 • Älmhult
#2
23 juli 2014 - 20:47
Tack min vän <3 hatar att det är såhär, och att jag inte kan träna som vanligt. Man vill ju inte ta ut sig när man ännu inte vet vad som är fel.

Hur känns det inför maran? Tänk att det är på lördag. Jag är så avis på dig att du har allt det roliga framför dig. Kommer tänka på dig hela dagen.
1989 • Göteborg
#3
24 juli 2014 - 15:05
Usch jag kan bara försöka föreställa mig hur det är :( hoppas du snart får svar på vad det kan vara!

Det känns rätt bra, men väldigt nervöst! Är orolig för vädret, nu ser det ut att bli 26 grader och det känns inte alls kul. I så fall får jag nog skippa alla tankar på 4 timmar och bara försöka ta mig runt.. Åh tack! Jag hoppas bara att jag ska ta mig i mål just nu. Starten är 16:00 :)
1989 • Älmhult
#4
24 juli 2014 - 15:34
Ja värmen kan ju ställa till det tyvärr. Om det blir varmt kan du ta med något tunt tygstycke som du blöter med kallt vatten och sedan blöter igen vid varje vattenstation. Lägger du den runt nacken kyler den ner hela kroppen rätt bra eftersom du lägger det kalla blöta tyget mot halspulsådern.

Jag fick ju omrevidera mitt tidsmål i Stockholm när jag fick kramp och insåg att sub4 var kört. Först blev jag irriterad och ledsen men sen försökte jag skaka av mig det och bara njuta av loppet istället. Om du måste tänka om - låt inte demonerna ta din energi utan njut istället av att du springer ditt första maraton! Och det kommer absolut inte bli ditt sista! Tider kan vi jaga sen. Sen hoppas jag självklart att allt går precis som du har planerat :) Kommer hålla alla tummar och tår för dig.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.