Vad jag menar när jag talar om löpning

 

Då har jag äntligen fått antibiotika. Eller äntligen är väl synd att säga; jag är inte överförtjust i att ta medicin utan tror mer på att kroppen läker sig själv, så undviker gärna att stoppa i mig en massa preparat. Men borrelia känns läskigt så här väljer jag att lyssna på läkaren. Tack och lov hade det inte spridit sig i kroppen eller satt sig på nervsystemet så det räcker med en 10-dagars antibiotikakur.

När jag hämtade ut mitt penicillin passade jag även på att köpa järntabletter. Jag hoppas att jag nu kommer bli piggare och att träningen kommer kännas lättare igen. Eller i alla fall bättre. 6 veckor kvar till Växjö maraton och jag känner mig smått orolig men det får gå som det går. Jag är glad så länge jag kan springa. Tiden får liksom hamna i andra hand. När man får lite såna här "hälso-scares" som jag har haft den senaste tiden blir man tacksam över att bara KUNNA. Jag känner mig enormt ödmjuk inför löpningen, nu mer än någonsin, och inser att kilometertider inte är allt. Jag har bara hunnit springa två pass med ESC men det känns helt underbart att springa med en klubb och utvecklas genom den. Jag vill i första hand bli en bättre löpare. Och då menar jag bättre i alla avseenden; upplägg, teknik, återhämtning och allt där emellan. Blir jag sedan snabbare på köpet, ja då är det bara en bonus.

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.