Lättnad och glädje.

Jag är aktiv på Jogg igen efter ett mindre upphåll på en dryg månad. Behövde en paus från allt vad prestationshets, logga pass och jämföra heter och försöka hitta tillbaka till "bara löpningen" igen. Det funkade bra. Jag känner mig stark och positiv. Fokuserar mindre på tider. Utgår ifrån mig själv. Älskar våren. Stannar till på mina pass för att se mig omkring, njuta av solen, lyssna på fåglarna. Vem bryr sig om tiden och tempot, egentligen?

 

Livet går ständigt upp och ner och så även löpningen. Det måste få vara så. Jag måste bara lära mig det också. Och efter regn kommer det ju solsken, som det så fint heter. Träningen går nu bra. Den senaste månaden har jag snittat ca 5 mil i veckan och det funkar riktigt bra. Min kropp svarar bra på både mängd och upplägg. Jag tror det beror på att jag springer de flesta av passen i ett hyfsat lugnt tempo. Jag bryr mig verkligen inte om tempot, förutom när jag kör kvalitet. Och det verkar vara ett bra recept.

 

Jag har också, efter nästan ett års utredning med alla möjliga typer av undersökningar, äntligen fått träffa en bra lungläkare som har kunnat konstatera att jag har ansträngningsutlöst astma. Jag tar nu luftrörsvidgande mediciner innan träning sedan ett par veckor tillbaka och det ger effekt. Känner en enorm lättnad över detta. Vi är inte helt färdiga än utan jag ska även göra en magnetröntgen då det under min senaste undersökning kom fram att jag har viss nedsatt lungfunktion, vilket vi inte riktigt vet vad det beror på än. Mycket möjligt att det är kopplat till astman men vi får se.

 

Drygt fyra veckor kvar till Stockholm Marathon. Jag känner mig förväntansfull och glad. Glad över att kunna springa långlopp över huvud taget. Glad över att våren är här och att jag har en fantastisk klubb att springa i. Glad över nya bekantskaper. Mindre glad över vissa andra aspekter i livet - men de tar vi tag i efter hand.

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.