Asics Stockholm Marathon 2015 | Blogg: Susan H

Asics Stockholm Marathon 2015

Startade i startgrupp F - Officiell tid 3:37:53.


Vilket sjukt lopp! Mitt första marathon, jag hade räknat med att springa på runt 4 timmar, kunde hoppas på under 4 timmar, drömgränsen var satt 3:45, och så håller jag 5:16/km i snitt och springer in på sub 3:40.


Uppladdningen började på fredagen med rabarberpaj och lite extra godis. Resorb morgon och kväll. På lördagsmorgon åt jag havregrynsgröt och ägg, med ytterligare resorb. Lätt för magen. Det här med magen är ju ett kapitel för sig. Åkte in till Östermalms IP tidigt då jag inte hämtat ut min nummerlapp. Hamnade i stargrupp G egentligen, men tyckte det var lite väl långt bak, så seedade upp mig till F i alla fall med mitt halvmararesultat från i höstas.


Velade länge och väl över om jag skulle ha långärmat eller kortärmat men det var ganska milt där på förmiddagen och jag vet att den långärmade tröjan blir ruggigt tung när den är blöt, så jag körde på korta tights och kortärmat. Det var helt perfekt. För blöt blev man ändå. Herregud vad blöt. Tog mig säkert en timme att bli torr efteråt, trots att jag bytt om till torra kläder och fått låna en filt att torka av mig med. Men jag gillar när det är lite jävligt. Det vittnar mitt pers från Premiärmilen också om.


Loppet då?


Första 5 km gick lätt och snabbt på 26:08. Såg på klockan att jag sprang alldeles för fort, hade inte tänkt springa snabbare än 5:30 för att inte riskera bränna ut mig, men var knappt andfådd och tänkte inte göra samma som jag gjorde på halvmaran då jag höll tillbaka bara för att. Hade bakfickan full med nötcreme och två maximgels med mig. Tog en klunk vid varje 5 km passering till en början. Och drack lite i varje vätskekontroll.


Andra 5 km fick på 25:55. Bara sprang. Njöt. Malde. Det är som att jag hamnar nån helt annanstans, ser bara löparben och springer efter dem. Älskar att springa ikapp och om folk, det ger mig energi. Tog Västerbron och tackade så mkt för att den bar mig över vattnet. Vid Odenplan sprang jag på ett snabbt toalettbesök, det var lika bra att få det uträttat, så jag slapp nojja över det resten av loppet. Vips så var vi tillbaka på Stadion. Och i mitt huvud, då var det ju "sista varvet nu". Att jämföra med känslan efter mina ultraintervaller. Halvmarapasseringen gick på 01:48:41, jag låg före mitt beräknade tempo men trodde ändå att jag skulle ha bättrat på mitt halvmarapers med lite mer. Saltgurkan som serverades var bland det äckligaste jag ätit. Salt ål. Ugha. Många tycker visst att djurgården är tråkig, men jag tycker om djurgården, det var fint och grönt och jag sprang förbi massa folk. Hejade på lite folk, en från Åbo som var ute och sprang. Nu var jag riktigt genomblöt av regnet. Fick slänga handskarna.

Efter halvmaran så tog jag fasta på att min familj skulle stå vid 30 km vid Slottsbacken och heja. Helt underbart springa in efter Strandvägen in bland folket vid Norrmalmstorg och Kungsträdgården. Mina små tjejer och mannen fick varsin snabb kram i farten. Sen tog jag av mössan också, även den helt genomblöt. Södra mälarstrand bjöd på varm buljong, det har nog aldrig smakat godare. Började trycka i mig energi lite oftare, ville inte riskera att ta slut på upploppet. Västerbron kom sin andra gång, och bar mig återigen över vattnet. Sprang förbi en hel del trötta människor, men kände mig stark. På norra mälarstrand började det vara glest bland ryggarna, det kändes tungt men jag tryckte på. Tänkte att jag ska springa rätt in i väggen, tänkte "kom an då!". Men den kom aldrig.

Sprang med jämn fart hela vägen, tappade bara 30 sekunder ungefär från första till andra halvan av loppet. Torsgatan andra gången började jag flåsa. Struntade i vätskekontrollerna från och med här, bara sprang igenom. Tog i så jag lät som en ångvält. Sista biten kvar bara. Så genomblöt. Det bara rann vatten i ansiktet. Sprang rätt igenom vattenpölarna för nu var det sak samma. Det var som att jag blev lite snopen för att jag ju snart var i mål. Det kändes inte som att jag sprungit i nästan 4 timmar. Sista kilometrarna gick snabbast, plöjde fram bland trötta människor och kände mig kung över världen. Och Stadion. Folket som stod i korsningen, när jag svängde upp där fick jag lyckogråten i halsen. Benen som bar, kroppen som svarade, inte sakta ner bara för att du snart är i mål, jag gick inte efter nån tid, hade slagit alla mina förväntningar vid det laget. Varvet inne på Stadion, vinkande som en psykotisk galning till familjen, en kille stod på löparbanan och hetsade till spurt in i det sista, och känslan att springa in målet. Min förvirrade hjärna fick inte riktigt ihop vilken tid jag fick förrän en stund senare, tror inte det än riktigt. Sen började jag frysa och skaka, och hjärnan slutar som att funka, men lyckades på något sätt stappla iväg till omklädning och hämta ut min påse och iväg för att tas emot av mitt fina supportteam. :)

Känslan i kroppen efteråt - Inte ett skavsår någonstans FÖRUTOM på ryggslutet vid byxlinningen, troligen byxlappen som legat och skavt. Allt höll, knäna och höfterna. Vaderna har tagit stryk, absolut, det känns och mina benhinnor som spökat sista tiden kändes första 5 km men släppte sen helt.

Det här gör jag gärna om. I terräng. I Kristinehamn. I höst. :-D

 

8 kommentarer till inlägget

minnsann72
1972 • Norrland
#1
31 maj 2015 - 10:10
Åh vad härligt att läsa - inspiration! Grattis grattis grattis!!!!
Niclas Andersson
1983 • Stockholm
#2
31 maj 2015 - 10:25
Hallå.. Trots att vi genomfört samma lopp är vi nog glada av olika anledningar och en riktigt skön dag trots att man var blötare förre än efter duschen!! Kom något sent till mötesplatsen pga allt folk i tunnelbanan, synd men får ta de en annan dag.. Du åker ju på en lång sträcka med den här formen:) bra jobbat
1986 • Tumba
#3
31 maj 2015 - 10:43
Niclas - Spanade efter dig, men har extremt dålig förmåga till att känna igen ansikten, och hitta en löparkille bland tusen andra.. :D Tack tack. :)
1984 • Nacka
#4
31 maj 2015 - 11:18
Bra jobbat! Hade lite samma känsla av loppet, det bara flöt på - dock sprang jag på 3.54... ;)
Niclas Andersson
1983 • Stockholm
#5
31 maj 2015 - 11:58
Exakt är ett myller av en o annan löpare!!
Tog några få löpsteg upp för en backe med barnvagnen idag och konstigt nog kändes dom få relativt ok, är de ljuset i tunneln som man kanske skymtar.. En aning efterlängtat i såna fall, jävligt tröt att rehaba och se nya skador komma o gå!!
1986 • Tumba
#6
31 maj 2015 - 12:22
Maria - Kanske var det regnet som gjorde det. Man fick ingen chans att känna efter för det bara regnade på en hela tiden. :D

Niclas - Förstår det. Jag skulle ju gå under om jag inte fick springa, så kan tänka mig frustrationen.
Annika
1979 • Gävle
#7
31 maj 2015 - 15:52
Åh, den där buljongen... PRECIS när jag kom fram till bordet var den slut, den som jag längtat efter i flera kilometer. Så jäkla surt!

Grattis till en helt fantastisk tid och prestation! Bra jobbat!!
1971 • Nykvarn
#8
2 juni 2015 - 14:05
Läser med ett igenkännande leende, grattis till en fantastiskt fint genomförd första mara! Det är inte lätt att disponera krafterna första gången vilket du uppenbarligen lyckades med, härligt!!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons