Bergatagen

Stockholm rogaining – en väldigt rolig icke-tävling!

 

 Full koncentration vid planering av rutten! Foto Tomas Albinsson

 

Det har inte blivit så många tävlingar i år och sensommarens och höstens träning har av olika anledningar varit medioker. Nu känner jag äntligen att jag har kommit igång som vanligt igen och lagom till dess var det alltså dags för tävling, Stockholm Rogaine bra tajming! Eller tävling och tävling förresten, tanken var att ha roligt och få en fin lång dag i skogen. Varken jag eller Niklas håller ju på med orientering (jag orienterade några år som tonåring men då sprang jag mest bara runt i skogen på måfå) och rogaine är ju orientering med extra knorr. Man får helt enkelt en karta/kartor med en massa kontroller utspridda och så väljer man själv vilka man vill ta och i vilken ordning på en viss bestämd tid. I det här fallet hade vi sex timmar på oss och 30 kontroller att välja på, värda mellan 20 och 100 poäng beroende på avstånd och svårighetsgrad.

Tävlingscentrum, Hash house, var Nackastrandsmässan och tävlingsområdet innefattade förutom tätbefolkade Sickla hela Nackareservatet och Erstavik. Starten var inte förrän kl 12 så vi hade gott om tid för en lugn morgon och anlände TC redan vid tiotiden. Skönt att inte behöva stressa och så hade vi gott om tid för att fika och snacka med goda vännerna från GL3D Tomas och Peter, Tomas springpartner Pernilla som vi träffade som hastigast på Kullamannen förra året, och Cristoffer som också ska springa Marmot Dark Mountain. Lite mer stressade var Torkel och Kari som dök upp strax efter elva när vi redan fått börja titta på kartorna. Den timme vi fick på oss att planera rutt gick otroligt fort. Orutinerat nog hade varken jag eller Niklas ordnat resten av utrustningen eller bytt skor innan utan fick ägna värdefull karttid åt det minutrarna före start. Hur som helst kryssade vi bort de kontroller som enbart var för cyklisterna och valde en rutt som vi tyckte verkade överkomlig. Väldigt svårt att veta hur mycket tid det skulle ta oss att plocka kontrollerna och vi gjorde några förslag till extrakontroller i mån av tid.

 

 

I väntan på att få börja titta på kartorna.

 

När starten gick hade åtminstone jag glömt bort det där med en fin lång dag i skogen och tempot var högt. Det blev väldigt snart uppenbart att vi inte hade pratat igenom vägvalet i detalj och att vi hade lite olika inställning till själva tävlingsmomentet. Jag muttrade lite medan vi korsade bostadsområden i full galopp tillsammans med två andra mixlag på väg mot första kontrollen. Jag vill ha full kontroll på var jag är hela tiden och det här var inte min planerade väg. Niklas å andra sidan är bättre på att ta saker som de kommer och anpassa sig efter hand men hade heller inte riktigt koll på vilken väg vi faktiskt tog… Hur som helst blev det nog ganska bra och vi fick våra första 90 poäng utan större missöden. Vi vände söderut mot Hammarbybacken som var vår andra kontroll. Här var det vägarbete och avstängd cykelbana vilket inte var med på kartan förstås och jag hann bli lite svettig i gyttret av alternativa vägar innan Niklas kom ihåg en gångbro som vi sprang över vid ett besök i backen förra hösten och så hade vi snart plockat ytterligare 100 poäng. Snabbt ner på andra sidan, på rumpan för min del för det var bra halt och gick fortast så, och så vidare in i bostadsområden igen. Här blev det någon minuts omväg vilket irriterade mig lite grann men vi höll fortfarande bra fart och tog snabbt både en 40- och en 70-poängskontroll. När vi sedan vände ner mot sjön Flaten blev det äntligen lite mer stig och skog och vi var mycket nöjda med att hitta vår första kontroll utan större riktmärken, en liten mosse uppe på ett berg.

Ner igen, ut på cykelbana, fel cykelbana men äsch, egentligen bara ett par minuters omväg innan det var korrigerat. Vid nästa kontroll vimlade det av cyklister av vilka flera var imponerade över hur långt söderut vi hade tagit oss löpandes. Vi insåg att vi inte hade sett några andra löpare på länge och det var nog inte så många andra som valde att ta de här kontrollerna helt enkelt. Vår styrka är ju löpningen snarare än orienteringen och här var det snabblöpt så för oss tror jag fortfarande att det var bra val. Nästa kontroll var värd hela 70 poäng trots att det var asfalt nästan hela vägen fram. Benen kändes fortfarande bra och vi var på riktigt gott humör. Det blev ytterligare några kilometer genom bostadsområden, vi plockade de två följande kontrollerna utan större svårigheter och sen fick vi stiglöpning igen. Det vimlar verkligen av stigar i Nackareservatet och det var inte så himla lätt att hålla reda på vilken vi var på hela tiden. På något sätt hamnade vi ändå där vi hade tänkt, rundade Ulvsjön och drog sedan rakt norrut, uppför en fin brant och över ett par mossar och spikade vår 50-poängskontroll.

Nu hade vi blivit mer självsäkra gällande orienteringen så vi skippade vårt planerade säkra vägval på stig till nästa kontroll och brakade tvärs igenom skogen istället. Det gick bra om än med lite stopp för att läsa in oss och vi plockade kontrollerna runt Sandasjön utan några egentliga missar.

En bit på Sörmlandsleden vid kontroll 61

 

Ganska precis i halvtid stämplande vi på kontroll 91, alltså värd 90 poäng, mitt i skogen och samtidigt dyker Tomas och Pernilla upp. De hade sprungit någon km längre än oss och såg ganska nöjda ut även om Tomas som vanligt tyckte att han var sliten ;-) Eftersom vi hade gott om tid i förhållande till vår planering valde vi nu att ta en av våra bonuskontroller. Vägen dit och tillbaka var lättlöpt men nu började det suga lite i benen och det började dessutom skymma. Vid nästa kontroll satte vi på pannlamporna och vi fick tända dem nästan genast. Här snurrade vi lite innan vi hittade rätt stig som verkligen inte var tydlig och när vi sedan kom ut i ett litet bostadsområde hade det hunnit bli helt mörkt. Vi tappade överblicken och genast blev allt svårare. Tempot sänktes rejält och vi blev extra noga med att hålla oss till stig när vi sen vände in i skogen igen. Våra nästa två kontroller hörde till de som krävde mest orienteringskunskap och det var en av våra planeringsmissar, att lägga in dem så sent att det hann bli mörkt. Den första tog vi utan problem även om det gick långsamt att springa på knixiga stigar och berghällar i mörkret, men till den andra blev det helt fel 500 m från kontrollen. Vi hamnade på fel stig, dessutom var vi oense om hur vi skulle springa. Hade vi följt min väg hade vi kommit ännu mera fel men vår räddning blev i alla fall en radda ljusglimtar från löpare som kom från kontrollen och som var snälla nog att peka oss i rätt riktning…

Vi insåg att koncentrationen inte var på topp och beslutade att inte gena någonstans utan att följa asfaltsvägen ner från Nackamasterna till bron mellan Järlasjön och Duvnäsviken för att sen vända tillbaka på cykelvägen västerut och ta nästa storpoängare. Här gjorde vi dagens största miss. Vi var på gränsen mellan kartorna och inte förrän framme vid bron bytte jag till kartan där kontrollen var utsatt och såg att det fanns en liten gångbro rakt nedanför masterna som hade besparat oss 3 km löpsträcka! De där futtiga minuterarna vi hade missat i början var en droppe i havet jämfört med det här. Äsch, ingen av oss orkade bli särskilt bekymrad och löpningen rullade fortfarande på fint och kontrollen var snart plockad. Vi började slappna av, bara en ytterligare kontroll inplanerad, sen skulle vi vända tillbaka till målet. Trots att vi schabblade lite även med den hade vi 45 minuter till på oss innan tiden var ute. Efter en snabb blick på kartan bestämde vi oss för att ta en kontroll uppe vid Nyckelviken också. Här var vi verkligen inte ensamma, vi mötte en massa andra löpare till och från den kontrollen, bland annat Tomas och Pernilla. Vi nöjde oss här. Kanske att vi hade hunnit ta en 20-poängskontroll till men vi ville inte chansa och vi var ändå väldigt nöjda så med god marginal rullade vi nerför sista backen och stämplade målgång med 21 minuters marginal.

 

Huvudkartan med vår inritade rutt

 

Tomas och Pernilla hade gått i mål strax innan, och med 40 poäng mer än oss, vilket i slutändan skulle räcka till en andraplats. Vi blev ännu nöjdare när vi hörde hur nära dem vi var poängmässigt. De är ju riktiga orienterare och proffs på rogaining med massa erfarenhet och har bland annat varit totalsegrare på Stockholm rogaining tidigare år. Eftersom vi skulle vidare till min syster för middag och övernattning hann vi inte stanna så länge som vi hade velat efteråt. En sådan här dag vill man ju få se vad andra har gjort för vägval och höra hur de upplevt loppet. Vi hann bara precis heja på Peter och hans lagkamrat som kom i mål med stora leenden, 35 sekunders marginal och med 20 poäng mer än oss i bagaget. Torkel och Kari såg också glada och nöjda ut efter mycket bättre planering än förra året. Och det får väl bli vår läxa till nästa roganing – för det måste bli fler, det var ju superkul! – att planera rutten noggrannare och att vara överens även om de små vägvalen, men jag är ändå lite imponerad över hur väl vi gissade hur många kontroller vi skulle hinna med och att vi hade en bra plan för extratid. Dessutom kom vi på fjärde plats i mixklassen (av 18 lag), nia totalt, vilket ju får räknas som godkänt för oss icke-orienterande debutanter som inte ens skulle tävla.           

Cristoffer, tomas, Pernilla och jag  

6 kommentarer till inlägget

Bo Johansson
1960 • Västerås
#1
16 november 2015 - 21:59
Grattis till en stark rogane premiär. Om 2 månader drygt är det mörkt hela tiden, inga cykelbanor, bostadsområden och massa stigar, då är det bara små punkter någonstans på en mörk fjällsluttning. Då får vi se till att hålla koncentrationen på topp och ha stenkoll på var vi är :)
1977 • Eskilstuna
#2
18 november 2015 - 09:35
Humorn i första bilden tillsammans med att det finns en viss "hårprodukt" som heter Rogaine är ju total! :-D
1971 • Göteborg
#3
18 november 2015 - 15:40
Härlig läsning!
Ni, inte tävla? Säkert ;-)
1974 • Västerås
#4
18 november 2015 - 18:19
Japp Bosse, det blir en ännu större utmaning! Men åh vad kul vi ska ha!

Jag lovar Eva, det var inte tänkt som tävling. Men sen tävlade jag. Inte Niklas ;-)
Fredrik Nilsson
1968 • Södermalm
#5
19 november 2015 - 21:04
När jag var liten, fick jag följa med några släktingar, som var hängivna orienterare. Jag minns att man kunde köpa kartor, (som på bild), och sen letade vi efter kontroller. Visst kan man göra det fortfarande? Vore kul att göra om det. Det är ju ett bra alternativ att springa i terräng. Man kontaktar väl någon orienteringsklubb efter kartor? Någon som vet?
Bo Johansson
1960 • Västerås
#6
19 november 2015 - 21:19
Precis Fredrik, kontakta närmaste orienteringsklubb, det finns massor i Stockholm och kartor över varenda skogsdunge. Det är bara att ge sig ut.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.