Racerapport: Sylvesterloppet 2016

sylvesterloppet-2016-3

Foto: Sebastian Thorsson

Tänk att jag för bara ett år sedan sprang min första hela mil på jag vet inte hur länge. När jag sprang Sylvesterloppet på nyårsafton 2015 så var det som om en ny glöd tändes inom mig, och på bara en timma så återfick jag kärleken till löpning som legat slumrande så länge. Exakt ett år senare står jag på startlinjen igen, där här gången med ett fullproppat träningsår bakom mig, och mitt livs första halvmara sprungen i ett svep. En mil känns som en spott i havet, men ändå har det här loppet blivit lite symboliskt för mig. Det är MIN mil, liksom.

Förberedelserna är i snålaste laget

Trots att träningen blivit mest styrka de senaste veckorna så känner jag mig hyfsat förberedd, stark och kapabel. En energidryck på bussen har väckt mig till liv, och jag känner hur det spritter i benen. Drar som en jakthund i det metaforiska kopplet, ivrigt att bli ivägsläppt. Eftersom jag fastnat i andra säsongen av Skam (hur bra serie?!) så kommer jag försent till nummerutlämningen och det är kö. Men kön går fort framåt, och rätt vad det är så stöter jag på en läsare i vimlet som önskar mig lycka till. Känner genast hur den här dagen bara kan bli bra!

Efter att ha fått tag i min lapp sticker jag iväg till gymmet precis vid Ullevi för att i lugn och ro gå på toa och värma mig lite innan. Fördelen med kort på ett dygnetrunt-öppet gym som finns överallt, haha. Ingen toakö för mig inte! Möter sedan upp några vänner som också ska springa, vi önskar varandra lycka till, jag lämnar min tjockjacka till S och gör mig redo för start.

GPS:en krånglar

Plötsligt är jag iväg, och jag trycker igång Runkeeper för att hålla reda på farten. Men såklart så har GPS:en lagt av, och jag joggar vidare runt Heden och nerför Avenyn och försöker desperat få igång den. Efter en kilometer ger jag upp, och bestämmer mig för att helt enkelt springa loppet på känsla. Jag vet att jag har slarvat med löpträningen det senaste, och har inga hopp om att sätta pers. Målet revideras från att komma under 1.15 till att helt enkelt ta mig runt och känna mig stark hela vägen. En ny upplevelse för mig.

Så jag drar på musiken, tar ut stegen och bara njuter. Har ingen aning om hur fort det går, men det känns fort. Plockar ryggar mest hela tiden känns det som, och inte förrän eliten springer om mig på sitt andra varv börjar jag själv bli omsprungen. Jag sneglar då och då på mobilen, och när jag passerar 5 km så är klockan 12.40. Starten gick klockan 12 men jag vet ju inte när min egen tid började räknas, så kan knappt läsa ut något från det. Strax efter 5k är det varvning och vätska. Sveper lite sportdryck, men det mesta hamnar utanför och gör mig klibbig, haha. Men nu är det mindre än halva loppet kvar och jag har mer än hälften av mina krafter kvar så jag bestämmer mig för att öka.

sylvesterloppet-2016-2

Halva loppet kvar, och krafterna finns där

När jag springer förbi Ullevi ner mot Gårda så börjar hjärnan jobba, hur fort har jag sprungit hittills, vilken fart måste jag hålla för att komma under 1.15, vad ska klockan vara vid nästa kilometermarkering för att jag ska hålla rätt fart osv osv. Tar rygg på en kvinna som krigar på framför mig, och jobbar mig sedan långsamt framåt, sträcker ut benen och låter kroppen göra vad den är byggd för. Jag älskar den där känslan när man bara känner att man är 100% på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Så brukar jag känner när jag får flow i ett lopp. Om det finns en mening med livet så måste detta vara den.

Kommer bort till korsvägen, inser att tiden är rätt knapp om jag ska ha någon marginal till förra årets tid. Det är två kilometer kvar, lätt nedåtsluttande, och jag bestämmer mig för att ge järnet. Som den långdistanslöpare jag är så har jag inte riktigt förmågan att ta ut mig under så här korta sträckor. Jag föredrar att hushålla med energin och se hur länge den räcker. Jag tycker det är svårt att veta hur hårt jag kan driva mig själv baserat på hur långt det är kvar. Men när jag vid 9 km får studs i benen bestämmer jag mig för att ge allt.

Jag slår mitt eget banrekord!

På något sätt känns det som om jag fått fjädrar under skorna. Jag bara studsar fram, inte ens musiken i mina öron hänger med i mitt tempo. Springer om både snabba och långsamma, stora som små, svänger runt hörnet och ser målet. Då blir jag plötsligt jättetrött, och måste sakta in. Men målet närmar sig, och med rosiga kinder och andnöd springer jag hela vägen fram, igenom och ut på andra sidan.

Tycker nästan att det är tråkigt att det redan är över, loppet var alldeles för kort! Möter upp S och mina vänner, dricker en mugg glögg i kylan, och beundrar min medalj. På bussen hem kommer tiderna upp, 1.11.06. Jag hade alltså, trots att jag sprang på känsla utan tidtagning eller GPS, slagit förra årets tid med nästan 3 minuter. Om jag inte redan var glad så blev jag det då, och på kvällen hade jag en sådan där underbar kväll som man bara kan ha när man fått träna ordentligt och är omgiven av personer man verkligen tycker om. Jag avslutade verkligen 2016 på allra bästa sätt! Om jag ska springa igen nästa år? Självklart! Det är ju tradition nu.

sylvesterloppet-2016-1

The post Racerapport: Sylvesterloppet 2016 appeared first on Emma Hällbacka.

8 kommentarer till inlägget

Veronica Byström
1971 • Bjästa
#1
11 januari 2017 - 18:26
Starkt!
Rosmarie Magnusson
1954 • Björneborg
#2
11 januari 2017 - 18:58
Härlig läsning! Grattis!
Charlotta Sahlström
1972 • Täby
#3
11 januari 2017 - 19:32
Stort grattis! Fin lopprapport!
Jonas Hedeback
1978 • Göteborg
#4
11 januari 2017 - 20:15
Grattis!!
1971 • nässjö
#5
11 januari 2017 - 22:24
Grattis! :)
Cissi Cramby Söderblom
1977 • Varberg
#6
12 januari 2017 - 06:14
Grattis, grymt jobbat o bra skrivet ;-)
1966 • Partille
#7
12 januari 2017 - 07:06
Stort grattis till dig och tack för att du har skrivit och berättat så bra om hur man kan komma tillbaka till en träning som man gillar och att man inte behöver slå rekord hela tiden. Härlig läsning, kul att se din framgång och lycka till med din träning!!
1975 • Lund
#8
12 januari 2017 - 09:05
Bra läsning!
Grattis!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.