Matdagboken är min vän

Så ska man väl försöka ta tag i det här klassiska julfläsket som satt sig också. Det blev inte så värst mycket godis för mig över helgerna, men desto mer god mat och ingen träning att tala om samt en hel del alkohol med tillhörande feta snacks. Ett par kilo kröp sig på, och i måndags vägde jag 101,6 kilo, vilket är min absolut tyngsta vikt någonsin. Men jag är förvånansvärt obrydd. Jag vet att det här året kommer bli bättre än det förra oavsett vad jag väger, och jag vet också att så länge jag mår bra så kommer kilona att krypa av lika omärkligt som de kröp på. Kan exempelvis meddela att jag imorse, efter två dagar med kostregistrering redan gått ner 2,6 kilo utan att nämnvärt ändra i min diet utom att skriva ner vad jag äter.

  • Vikt: 101,6 kg
  • BMI: 35,6 (fetma grad 2)
  • Midjemått: 103,5 cm (bukfetma)
  • Midja/höft-kvot: 0,83 (bukfetma)
  • Kroppsfett: 48,1 % (fetma)

Mina mått är hemska, men jag satsar på att förbättra åtminstone ett par av dem till nästa vecka. Som sagt så tänker jag vara snäll mot mig själv på min fortsatta resa. Den tillåtande approachen jag hade innan julen fungerade ganska så bra, och att försöka eliminera förbud utan att låta hjärnan gå bananas och frossa är svårt, men ger resultat. Mitt mål denna veckan är att äta i princip som vanligt men skriva ner minsta munsbit som slinker ner. Allt utom vatten ska registreras. Sedan har jag en utgångspunkt inför nästa vecka, då målet är förbättra mig. Det spelar ingen roll med hur mycket, utan jag tänker helt enkelt att varje vecka ska vara liiite hälossammare än den förra, så gör jag en långsam och gradvis förändring utan förbud.

Det är mina tankar just nu. Och som sagt, enbart att skriva ner vad jag äter gör att jag väljer bort vissa grejer. Det är exempelvis extremt jobbigt att uppskatta ingredienserna i ett bakverk som inte finns i livsmedelsverkets databas, gissa mängden och innehållet, väga samman ingrediensernas näringsvärden och sedan uppskatta portionen för att skriva in det i matdagboken. Nä då väljer jag hellre något som redan finns där. Apelsin exempelvis. Att kostregistrera uppmuntrar åtminstone till att äta mindre processad mat och att inte småäta en massa olika saker utan att hålla sig till måltiderna. Samt att jag får en massa rolig data som jag kan göra saker med senare om jag skulle ha lust.

The post Matdagboken är min vän appeared first on Emma Hällbacka.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.