Laddad med ryggskott – en kort racereport från Icebug Backyard Trail

Jag väntade in i det sista innan jag bestämde mig, skulle jag springa eller kanske vila. Någon vecka innan Icebug Backyard Trail hade jag börjat få ont i ryggen. Något som smygande blev outhärdligt och en tur till sjukgymnasten var oundviklig.

Väl på startlinjen så visste jag inte riktigt om det här var en så bra idé. Att springa med ryggskott alltså, det ömmade ju faktiskt en del fortfarande. Men inte som det hade gjort några dagar tidigare. För då var det otänkbart att springa.

Men jag hade ju sett fram emot det här loppet och nog var ryggen ändå lite bättre? Ja ja, nu stod jag ju på startlinjen och som vanligt så kickades allt eller inget systemet igång. Alltså ge allt eller starta inte. Jag hade ju bestämt mig för att starta så nu var det bara att ge hjärnet!

Stämningen innan start var hög och en hel del bekanta ansikten dök upp och vi hann tjöta lite innan start också. Alltid trevligt! Snart dags för start, skorna var snörade ordentligt, och jag tightade till min löparväst från USWE en sista gång.

Startskottet gick och min tanke var att hålla mig topp 30 nånting i starten. Då jag sprungit banan tidigare så visste jag att många säkert skulle krokna lite efter den branta stigningen som loppet bjöd på inledningsvis så efter backen skulle jag nog kunna plocka några placeringar….. Om ryggen skulle hålla förstås, för inledningsvis så gjorde ryggen klart för mig att jag kanske skulle titta på istället.

Fram till backen höll tätklungan ihop rätt så bra och jag höll uppe ett bra tempo. I första backen tog jag rygg i ett lagom tempo medans några andra löpare sprang förbi… Dessa skulle jag senare passera ??

Väl ovanför backen kunde jag plocka in några placeringar och ryggen började nu gilla mig lite mer. Värken försvann allt eftersom mitt fokus ökade för att hålla uppe tempot och min kropp kändes stark. Det gick ju ändå rätt så bra det här!

Och fram till 12,5 km kändes det oförskämt bra….. Och plötsligt stumnade låren och rumpan! Jag kunde fortsätta i ett bra tempo men nu fick jag bita ihop ordentligt. Mentalt visste jag att det var en hel del utför nu vilket blev min räddning. Utför kan jag släppa på och spara energi så det blev till att tuffa på. Sprang tillsammans med två andra killar en ganska lång bit men då de minskade farten lite vid en vätskekontroll medans jag sprang förbi så fick jag sedan springa själv. Jag springer alltid med löparväst, även kortare lopp, och har då med mig en flaska Tailwind Nutrition så jag inte behöver stanna vid vätskedepåerna.

Jag lyckades knipa en placering till mot slutet men samtidigt så kom det en löpare och gick om. Jag fortsatte bita ihop och det flöt ändå på rätt så bra. Nu hördes målgången lite längre fram men först en liten avstickare för att få ihop några uppförsbackar till….. Lömska banläggare! ??

Ner för slänten, över vägen, in på upploppet, ser en löpare bakom mig men det finns inte en chans att han ska hinna om mig så jag springer baklänges över mållinjen………

Väl i mål kommer utmattningen. Lägger mig på asfalten en stund och ser till min förvåning löparen som sprang om mig mot slutet. Han hade lyckats springa fel stackarn vilket gav mig plats 20 i mål. Ändå rätt skönt med en topp 20 placering med ryggskott! Fast nu hade jag inte ryggskott längre för det verkar som om det försvann under loppets gång.

Så rekommendationen blir väl….. Om du nån gång får ryggskott….. Anmäl dig till ett lopp!

Tack Icebug för en fin bana och ett fint arrangemang!

Inlägget Laddad med ryggskott – en kort racereport från Icebug Backyard Trail dök först upp på Traillöparen.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.