En vecka med mer teori än praktik

Den här veckan innehöll några intressanta teoretiska inslag som jag definitivt kan koppla till min löpning.

I jobbet fick jag lyssna på den inspirerande föreläsaren James Nottingham från Storbritannien. Det handlade om skolan och lärandet. Det handlade bland annat om motivation. Om att ta sig ur ”comfort zone” där man är alldeles för bekväm och att istället vara i ”learning zone” eftersom det är där lärandet sker. Det handlade om att få utmanas som elev (eller som löpare) att inte alltid ta den lättaste vägen utan att välja eller få hjälp att välja något som är intressant snarare än lätt och som kommer att leda till utveckling och öka lärandet. ”Panic zone” vill man förstås inte hamna i. Då har utmaningen blivit för stor. Hamnar man där kan man behöva hjälp att ta sig tillbaka till learning zone igen.

James Nottingham föreläser för grundskollärare i Bombardier Arena, Västerås 13/8-19.

På den lättare vägen stöter vi på färre motgångar. Men motgångar kan göra så att vi lär oss strategier för hur vi kan utvecklas och bli bättre på något. Då måste vi se motgångar som en naturlig del av lärandet, inte som pinsamma misstag som ska slätas över och rättas till fort innan någon ser.

Angela Duckworths bok ”Grit, konsten att inte ge upp”.

Ett par dagar efter föreläsningen kom min man hem med en bok till mig. ”GRIT, konsten att inte ge upp” av Angela Duckworth. Jag såg författarens ”Ted talk” på Youtube för ett par år sedan och inspirerades till att integrera detta i min egen undervisning. Angela Duckworth har i sin forskning lyckas identifiera den viktiga faktorn som visar vem som når sina mål. Är det den med talang? Den med högt utbildade föräldrar? Den med högst IQ? Svaret är nej. Den som når sina mål har den viktiga aspekten av sin personlighet som kallas GRIT; förmågan att hålla fast vid långsiktiga mål, uthållighet, att fortsätta kämpa och att inte ge upp vid motgångar.

Ordet grit har ingen riktigt bra svensk motsvarighet tycker jag. Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap har skrivit om grit på svenska och använder begreppen ”driv”, ”ihärdighet” och ”jävlar anamma” som svenska motsvarigheter till grit.

Som lärare, förälder och en person som själv vill lära mig nya saker är jag såklart intresserad av grit och vidare – hur kan jag hjälpa barnen att utveckla grit? Om det nu är den viktigaste faktorn till framgång så vill jag veta.

Det jag kommit fram till hittills är att det är dels genom inställningen att motgångar är en del av livet. Vi övar på att lära oss att hantera oss själva och motgångar och se dem som en utmaning och ett tillfälle att utvecklas istället för att tro att vi är dåliga och borde ägna oss åt något annat i stället och ge upp.

Dessutom genom en sak som forskningen visar och som både James Nottingham och Angela Duckworth pratar om, nämligen vikten av att prata med barnen (eller den som ska lära sig något nytt) om att hjärnan är plastisk. Vi har förmågan att ändra våra resultat genom våra handlingar. När vi övar på något skapas nya kopplingar i hjärnan. Att öva gör skillnad! När en person förstår att förmågor är förändringsbara genom övning får/har personen ett dynamiskt mindset och då finns bättre förutsättningar att skapa grit.

Den forskare som beskrev dynamiskt mindset/growth mindset och fixed mindset är psykologen Carol Dweck.

Carol Dweck och James Nottingham

Nu har jag inte hunnit läsa hela boken än och jag har inte läst någon av James Nottinghams böcker än vilket jag vill göra. Han beskriver vidare hur man kan arbeta med detta. Att läsa dessa böcker står på min ”to do-list”.

Igår lördag hade jag vasaloppet.tv på i bakgrunden hemma och förundrades, imponerades och inspirerades av ultralöparna och alla löpare som var ute i Vasaloppsspåret och sprang 90 km, 45 km, Vasastafetten och Vasakvarteten.

Svårt att inte imponeras av vinnarna av Ultravasan 90, Jim Walmsley och Alexandra Morozova. Har de skrivit någon bok kanske? Jag får kolla upp det och i så fall sätta på min ”to do-list”.

https://www.vasaloppet.se/nyheter/jim-walmsley-och-alexandra-morozova-vann-ultravasan-90-2019/

Jag själv då? Har jag sprungit något överhuvudtaget den här veckan eller har jag bara suttit och läst och tittat och lyssnat på andra? ??

Ja, ett pass blev det. Idag söndag sprang jag 7 kilometer. Med all teori om att inte ge upp och med inspiration av ”grittiga” ultralöpare så kändes det roligt och lätt idag.

Motgångar är en del av livet! Vi ska försöka vara tacksamma för dem och se dem som tillfällen att utvecklas och komma vidare mot våra mål. Man får tveka, vingla, falla, resa sig och falla igen. Hamnar någon i ”panic zone” så hjälps vi åt att komma tillbaka. Det är det klimatet jag vill skapa. I skolan och i livet. Vi är här för att lära. Vi stöttar varandra på vägen. Vi har alla våra utvecklingsområden.

Och har man inget utvecklingsområde så tycker jag man ska skaffa sig ett. Det är kul!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.