Volymvågen

En volymvåg sveper över löpar-Sverige. På elitnivå har Sveriges framgångar på framförallt medeldistans de senaste åren men även nu på långdistans tillskrivits en tillbakagång till träning som var rådande för flera decennier sedan där grunden var en hög träningsvolym, snarare än lägre volym och högre intensitet vilket både skadat många talangfulla löpare och lett till uteblivna framgångar. Det talas mycket mer om volym, trösklar och löpekonomi snarare än maximalt syreupptag idag och Norge-inspirerade dubbeltröskel har blivit ett begrepp även i motionärskretsar.

Volymvågen har även dragit in över motionärerna och i kombination med Covid-19 har många extra tid att träna och jag imponeras över fokuset många har! Trots frånvaron av tävlingar så tränas det otroligt mycket mängd av väldigt många, motionärer som med råge passerat veteranålder och är mitt i livet med familj och karriär men ändå avverkar tolvmilaveckor på löpande band. Imponerande som sagt! Föga förvånande då kanske att många också är i väldigt bra form och det persas på testlopp, virtuella lopp och små spontana löparsammankomster.  Själv är jag inte riktigt i den toppformen även om formen är långt ifrån dålig, tvärtom. Det är väl snarare så att målsättningarna är lite för höga sett till den form jag är i och då gör det ingenting att det är tomt i tävlingskalendern även om jag saknar mycket runt tävlandet vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Poddar har kommit att bli det bloggarna var för tio år sedan och jag lyssnar mycket på poddar och det är intressant att fundera kring vilken roll de nu spelar i att inspirera motionärer till löpträning. Maratonlabbet, Springsnyggtpodden, RW-podden är favoriterna, valda avsnitt av Maratonpodden, Tyngre Träningssnack, Kommentatorerna, The Science of Sports, Strength Running och Popcast är några andra.

Johan och Erik som producerar Maratonlabbet och också John och Manne, upphovsmännen till Springsnyggtpodden tränar alla mycket, framförallt Erik i Maratonlabbet och John som är elitlöpare sedan många år. Eriks utveckling på maraton från att klara sub3 efter att podden startades till att nu springa under SM-kvalgränsen inspirerar många givetvis. Mig också! Samtidigt har jag lite svårt att relatera dels till volym på uppåt 20 mil i veckan och hur jag ens skulle få in en sådan volym i mitt liv. Varken Johan, Erik, Manne eller John har såvitt jag förstår vanliga "åtta-till-fem"-jobb utan arbetar mer oregelbundet och/eller på frilansbasis vilket förmodligen ger andra förutsättningar att både träna på dagtid, hålla en hög volym och kanske också få en bättre återhämtning? Sedan kan säkert andra problem uppstå med oregelbundna arbetstider såklart med påverkan på sömn och återhämtning. Jag vet inte mer om deras vardag än vad som framkommer i deras poddar vilka jag som sagt gillar skarpt!

Jag har sedan länge landat i att en volym på mellan 40-70 km/vecka där årssnittet per vecka brukar hamna mellan 50-60 km fungerar bra i mitt liv utan att kosta på för mycket, väl medveten såklart, vilket jag skrivit många gånger i den här bloggen nu, att det gör att jag aldrig kommer nå min fulla potential som löpare vilket förutom högre volym också kräver klart lägre ålder än min nuvarande och det blir ännu svårare att försöka mig på ;)

Egentligen är det så självklart enkelt att allas våra liv ser olika ut med olika sysselsättningar, olika tid till vårt förfogande, olika små och stora val och prioriteringar vi gör mer eller mindre omedvetet hela tiden. Inget är rätt och fel såklart men det kan vara värt att reflektera kring att vår vardag kan se väldigt olika ut, vilka tider vi kan och vill träna på och vilken volym som passar i ens eget liv innan man inspireras för mycket av en podd eller någon annan löpare och försöker köra samma upplägg själv. Det är så oerhört lätt att falla in i jämförandet av tider, prestationer, mål och träningsvolym som löpare! Been there, done that, didn"t get the T-shirt...

På tal om volym så har jag haft en helt ledig vecka och då ägnat mig åt att öka volymen och få extra vila. Det blev en riktigt bra träningsvecka som såg ut så här:

Måndag: 20 km lugn distans i kuperat motionsspår
Tisdag: 16 km distans
Onsdag: 11 km morgonjogg och intervaller på bana på eftermiddagen 1600m+10x400m+1600m, totalt 9,3 km.
Torsdag: 12 km morgonjogg
Fredag: 15 km lättare fartlek på band
Lördag: Morgonjogg 10 km.
Söndag: 14 km inkl en progressiv stege 3000-2000-1000-1000-500m

Det har gått väldigt bra på det hela taget och volymen stannade på dryt 107 km. Jag har en tid varit ganska stel i höger fot och fotled och haft lite hälsporrekänningar i samma fot men foten är mjukare nu än i början av veckan. Jag har varierat skor och sprungit de flesta av passen på mjukt underlag som gräs eller grus och lyckades få till en bra mix av lugnare pass i tillräckligt långsamt tempo och en intensitet på fartpassen som inte gav något slitage vilket inte alltid är så lätt.



Jag har tidigare fått lyckade resultat av att då och då öka träningsvolymen ganska dramatiskt under någon enstaka vecka. Nu fick jag också mycket återhämtning i och med att jag var helt ledig men att ligga på en volym på tio mil per vecka i min vanliga vardag är ingenting jag strävar efter.

6 kommentarer till inlägget

1954 • Falun
#1
5 maj 2020 - 18:15
Kände igen mig i det mesta. Ett stycke kunde jag skrivit själv. Nu gör jag det, lite redigerat:

Jag har sedan länge landat i att en volym på mellan 30-65 km/vecka där årssnittet per vecka brukar hamna mellan 40-50 km fungerar bra i mitt liv utan att kosta på för mycket, väl medveten såklart att det gör att jag aldrig kommer nå min fulla potential som löpare
1976 • Åby
#2
5 maj 2020 - 19:22
Staffan, kloka tankar som vanligt. SM kvalgränsen var en motivator även för mig, just ett snitt på 10 mil/v tog mig dit. Rock on!
Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#3
6 maj 2020 - 09:35
Bra inlägg som vanligt!
Jag lyssnar också på Maratonlabbet och Springsnyggtpodden. Och håller helt med dig. Inspireras men inser ganska snart att jag inte har den viljan till den prioriteringen längre.

För ett par år sedan var jag mycket mer fokuserad. Prioriterade löpningen och prestationen mycket mer. Nu springer jag mer "till husbehov" vilket iof är väldigt mycket i mångas ögon, men det passar mig och mitt liv precis som du skriver "utan att kosta för mycket".
Nu har jag ju inte heller åldern på min sida för att bli en riktigt snabb elitlöpare, men att springa för att det är roligt, coacha andra i löpning (Runacademy och coachar även ett innebandylag i löpning en gång i veckan) springa fart när kroppen vill det, inte när ett schema säger att jag ska göra det, ta en vilodag när det behövs och jag vill osv osv, allt detta gör ju att man inte når sin fulla potential som löpare. Men det är ju inte det jag vill längre. Har inte lust med den pivoteringen och uppoffringen som krävs. För det gör det... Jag har gjort några försök, och kommit upp till en hyfsat hög nivå, men har inte längre lust till att utföra det som krävs. Och visst syns det på resultaten.

Men det är väl lite det du är inne på, man får liksom bestämma sig. Vad är viktigt på riktigt. Att springa för glädjen, välmående, lust och känsla och bli så bra man kan utefter den inställningen. Eller springa för att nå sin fulla potential? Helt skilda grejer i mina ögon...
1971 • Nykvarn
#4
6 maj 2020 - 11:24
Bra och insiktsfulla kommentarer, roligt!

Leif, mycket bra att du hittat vad som fungerar för dig!

Tack Johan! Förstår att det är en stark motivator om man är på den nivån, vem skullle inte vilja ställa upp i SM i maraton om ens kapacitet gör att det finns inom räckhåll!

Tack Susanne, ja, jag har ju följt dig ett bra tag. Du tränar fortfarande mycket men inte lika mycket som för några år sedan och framförallt inte lika målinriktat. Nu har du varit igenom en period med överträning såvitt jag förstår och där vill man ju varken vara eller hamna igen utan då har du klokt nog gjort ändringar.

Jag känner själv att jag fortfarande springer relativt målinriktad, jag gillar träningen i högre farter och variationen det ger på passen. Jag springer också "mycket" i mångas ögon men väldigt lite i andras relativt till de tider jag fortfarande har inom räckhåll. Mina PB'n börjar blir lite till åren men samtidigt har jag skrivit många gånger att de inte är så väldigt långt borta. Jag kan fortfarande springa en sub40-mil själv på träning och har fortfarande sub3-kapacitet på maran med marginal och det är roligt och jag ser ett egenvärde att behålla den nivån snarare än att utvecklas mot snabbare tider. Jag inser såklart att det med tiden kommer krävas förändringar också för att bibehålla nivån men där verkar jag inte vara än och jag ser också löpningen långsiktigt. Älskar känslan av att dra ut på en löprunda i naturen, känslan av flyt i steget och det hoppas jag är livslångt eller i alla fall så länge kroppen vill, oberoende av vilken tid jag springer på eller vilken fart klockan visar.

Glädje och välmående, lust och känsla är väl så viktiga numera som prestation, helt riktigt!










1974 • Mölndal
#5
7 maj 2020 - 08:44
Just jämförandet med tider och volym är lätt att falla för.
Som vi skrivit om tidigare tror jag är det att jag sett 10 mil/vecka som en mental barriär. När den väl passerats några veckor här i början av 2020 så var det egentligen inte så svårt som jag trodde.
Visst springer jag ännu lite mer nu 2020 men ökningen började redan förra året. Det har blivit mer maskinellt att göra sina mil och kanske har det lustfyllda försvunnit. Om det nu nånsin varit lustfyllt? Vissa pass definitivt men på det stora hela Nej. Måste låta hemskt? Faktiskt inte. Löpning är en grym träningsform med svett, mätbart, lätt att se framsteg ... gett mig vänner. Vart vill jag komma ... vet inte :)

Det jag imponeras över dig är att du med din relativt låga träningsmängd gör så fina resultat. Som du skriver kanske din träning nu mer är att behålla din höga nivå istället för att driva på ytterligare. Men bara att hålla din nivå kräver ju sitt. Även jag är og där med att jag underhåller. Vågar inte riktigt ge mig hän till ett större fokus. Kanske det handlar o. Jämförandet?! Vågar inte lägga upp ett program och följa det. Att köra de jobbiga passen, nöja mig med en viss veckomängd, nöja mig med en viss fart. Enklare att springa 12 km i marafart haha
Sen har jag ett bagage som är tungt att bära. I korthet ... om du gör nåt. Gör det då fan riktigt. Det gäller allt här i livet. Ungefär så
Översatt till löpning. Att springa 8 km i 5.30 fart ... nä, ge det du har för dagen

1971 • Nykvarn
#6
8 maj 2020 - 13:48
Ja löpning är en extremt effektiv träningsform Mikael, t ex jämfört med cykling men också slitsam med den excentriska belastningen i varje steg där kroppen ska ta emot många gånger den egna kroppsvikten.

Självklart är inte varje pass lustfylld, tvärtom kan tuffa pass och tävlingar vara ganska ångestfyllda innan, det vet vi ju, framförallt 10km kanske :)
men överlag måste jag tycka att det ger mig mer än att bara bli trött för att springa i längden och det tycker jag att jag får.

Jo, det har väl varit mitt "löpar-signum" genom åren, de hyggligt fina resultaten, framförallt på maraton, och den ständigt varierande och förmodligen också, i alla fall, rätt så smarta och optimerade och smarta träningen, för att nå dit. Numera springer jag lite för många lugna pass för att det ska vara optimalt ur ett utvecklingsperspektiv som sagt men det är där de lugnare passen fyller sin stora funktion för mig. Som nu när jag haft det rent av förjävligt på jobbet i ett halvår innan jag bytte, då får jag återhämtning och kraft av att springa lugnt i skogen vilket ger mig energi.

Det där bagaget...verkar tungt...Jag har definitivt med mig sunda värdering att göra mitt bästa oavsett vad det gäller, etc men betyder inte att jag känner att jag måste ge det jag har för dagen, på varje pass, det skulle jag inte palla, av flera anledningar.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.