Löpning Övrigt 42 inlägg 11318 visningar

Marathon tider - Stockholm

Fredrik
1972 • Stockholm
#1
7 april 2012 - 21:22
Gilla
Jag har aldrig sprunit ett Marathon men kommer göra 2 i år. Av ren nyfikenhet satt jag och läste om antalet personer som faktiskt springer över 4 mil och inte bara en gång utan flera gånger. Helt klart är ju att det ändå är en form av "löparboom" som går just nu då man måste vara anmäln min 6-9 mån innan ett lopp går.

Men vad är egentligen genomsnittstiden över alla ca 21.000 som startar på ett Stockholm Marathon? Hur har den förändrats över tid?

Var mest nyfiken på om det är fler som springer med bättre genomsnittstider eller om dom var bättre förr? Säkert andra faktorer som spelar in också men ändå intressant.. ...tycker jag:)
< < < 1 2 3 > > >
Per K
1974 • Västerås
#2
7 april 2012 kl 22:03 Redigerad 7 april 2012 kl 22:04
Gilla
Jovisst är det en löparboom på många sätt och vis. Men för mig är det också en sanning med viss modifikation, min uppfattning är att samtidigt har många mindre "byalopp" försvunnit eller har svårt att locka deltagare. Det speciella nu är att så många vill springa (och skida) de "stora" loppen (Stockholm Marathon, Vasalopp, Göteborgeborgsvarvet, Tjejmil, Lidingöloppet m fl).

Är själv lite kluven till detta fenomen. Jag tycker att exempelvis Göteborgsvarvet har sjunkit i upplevelse senaste åren då arrangörens fokus alltmer riktas mot att bli "det största loppet" istället för "det bästa". Det är i alla fall så jag upplevt det som deltagare...

Apropå din fråga om genomsnittstider genom åren så passar jag den vidare till andra. =)
oscar olsson
1983 • Paris
#3
8 april 2012 kl 00:13
Gilla
Det är fler som löper idag men tiderna är sämre och färre elitlöpare. Läste det bl.a. I runnersworld för ett tag sedan.
Per K
1974 • Västerås
#4
8 april 2012 kl 09:01
Gilla
Påskdagsmorgon, alla sover, vad göra? Jo, titta på gamla resultat från Stockholm Marathon (helt ovetenskapligt) och se om klara tendenser finns att märka!

Jag har utgått från två riktmärken i Stockholm Marathons resultatlistor:
1. Vilken tid gav placeringen 100
2. Andel av (manliga) startfältet som gick under 4.00 timmar.

Fråga 1. År 1979, med ca 1750 startande, gav tiden 2,47 placering 100. Vissa år på 80-talet krävdes tider ned mot 2,35 för att komma topp 100. Därefter skedde en märkbar försämring av "placering-100"-tiderna, på 2000-talet ligger 100-placeringen nästan genomgående på 2,5X. "Bottenåret" är 2007 då det räckte med 2,58. Därefter har tiderna förbättrats lite för varje år, för att 2011 vara vid i 2,48 igen. Fortsatt förbättring 2012 att vänta?

Fråga 2. Andel av manliga startfältet som gick under 4 timmar:
År 1979 77 % 1747 totalt i mål
År 1980 75 % 3997 totalt i mål
År 1990 65 % 7842 totalt i mål
År 2000 44 % 8272 totalt i mål
År 2005 46 % 10033 totalt i mål
År 2011 52 % 11834 totalt i mål
Resultaten får man förstås tolka som man vill. Visst är det en märkbar försämring från 80-talet, å andra sidan är det numera så många fler deltagare. Och även här, fast urvalet är litet, kan man skönja att tiderna förbättras i nuvarande löparboomens svallvågor.

Yttre faktorer såsom väder etc är förstås inte med i denna miniundersökning. Och att analysera kvinnornas resultat överlåter jag med varm hand till någon annan =)
1963 • Lindome
#5
8 april 2012 kl 09:41
Gilla
har ej läst övriga inlägg men känslan säger att löparna inte har blivet bättre i dag än för 20-30 år sedan och ej genomsnitts tiden heller. Det käns som det är så mycket annat som får folk att röra på sig mindre i dag än förr då det var mindre utbud av allt och inget. Att det sedan har blivet ännu en ny bomm kan vi nog tacka media för.
1971 • Halmstad/Göteborg
#6
8 april 2012 kl 09:54
Gilla
För det första tror jag inte Stockholm Marathon kan ta emot 21000 startande, utan det är bara ett mått på antalet anmälda de tar emot. Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon är experter på att berätta hur många som anmält sig, men säger ingenting om deras extremt höga andel som aldrig kommer till start. Kanske ett resultat av att man numera måste anmäla sig så långt i förväg? Speciellt Göteborgsvarvet har också gått från att vara en löpartävling till att mer kännas som ett jippo. Till exempel har New York Marathon 97-98% startande av de anmälda vilket jag tror är outstanding, trots att loppet är mer än dubbelt så stort som Stockholm Marathon.

Och visst är det så att vi procentuellt sett är sämre nu än 20-30 år sedan. Detta trots alla tekniska hjälpmedel vi nu knappt kan vara utan, vad säger det oss? Vi kanske är bekväma joggare nuförtiden i förhållande till förr när man inte var rädd för att ge järnet? Men visst, i och med löparboomen kanske vi ser en liten ljusning på att fler springer maran under t ex 3 timmar, men jag vet inte om det är fler procentuellt sett än för 20-30 år sedan.

Nuförtiden tror jag många vill vara med, många vill se det som en utmaning att klara distansen, ett mål för träningen och det har mer blivit så att alla kan vara med, alla klarar av att springa marathon med lite träning. Detta kanske hänger ihop med hälsotrenden där det kanske mer går ut på att träna mångsidigt, för motionens skull och där resultat är oväsentligt?

Det här vara bara min egen lilla spontana analys men intressant diskussion är det. :)
jonas hallgren
1971 • Knivsta
#7
8 april 2012 kl 11:11
Gilla
Stockholm Marathon hade 15171 deltagare som tog sig i mål 2011. Med 20500 anmälda blir det drygt 70% av de anmälda. Hur många som inte kom till start och hur många som bröt under loppet är nog svårt att få siffror på. Jag tror inte att SM och GV är särskilt utmärkande i andel anmälda som kommer i mål, om man jämför internationellt, det är nog snarare NYC som utmärker sig åt andra hållet eftersom det är så svårt att få en plats där.
jonas hallgren
1971 • Knivsta
#8
8 april 2012 kl 18:20
Gilla
En grej man missar om man tittar på andelen löpare som sprang under 5 timmar på SM är att maxtiden var lägre på 80-talet. Då var den 5 timmar och i början av 90-talet höjdes den först till 5.30 och sedan till nuvarande(?) 6 timmar. Det betyder alltså att de som skulle ha sprungit över 5 timmar på 80-talet istället förmodligen inte deltog alls.

Men visst fanns det fler som sprang fortare då.
Oldboy
1952 • Danderyd
#9
9 april 2012 kl 15:14 Redigerad 9 april 2012 kl 15:14
Gilla
2006-2008 var det extremt varmt under Stockholm Marathon vilket gör att bottennappet på plats 100 år 2007 kan anses naturligt.
Jag har kikat lite på plats 1000 tidigare för skojs skull. För sådär 10 år sedan var tiden ca 3:24, nu kryper den ner mot 3:15 vilket nog kan skyllas på att loppet helt enkelt blivit större.

Men ett stort lopp drar också fler duktiga löpare, det finns tecken på att trenden mot sämre tider har vänt. Kan bero på att löparboomen hållit på ett tag, fler av deltagarna har sprungit marathon förut, kanske många gånger. Marathon tar tid att lära sig.

Även i USA klagas det på att "standarden på marathonlöparna har sjunkit" och det skylls på livsstilens föränding mot TV-tittande , och sittande vid datorn (visst ja, jag skulle ju ut en runda....strax!) Antalet löpare som gör marathon under 2:10 har minskat dramatiskt därborta. Kanske är en vändning på gång där också, i alla fall är det större tryck på de stora loppen.

Har också noterat att en del små lopp försvinner, men det tillkommer små lopp också, kan inte säga hur nettot är.
1967 • www.sapiens.se
#10
9 april 2012 kl 15:30
Gilla
"Antalet löpare som gör marathon under 2:10 har minskat dramatiskt därborta." Har det? Var inte os-kvalet nu senast första gången någonsin det krävdes under 2:10 för att kvala?

Och när det gäller Stockholm så måste du gräva längre bakåt Oldboy. I början på 80-talet var man tvungen att ibland springa några minuter under tre timmar för att vara bland de 1000 bästa.

Oldboy
1952 • Danderyd
#11
9 april 2012 kl 19:03
Gilla
Marcus, jag är beredd att backa på angivelsen 2:10. Kanske var det 2:12 eller nån annan gräns, jag minns att jag läste att arrangörsklubben i Boston en gång hade minst ett halvt dussin löpare som klarade 2:xx "och i år finns det inte en enda i hela USA".

Angående plats 1000 i Stockholm var det så att jag en gång kikade på "vad kan jag sätta för mål när jag klarat 3:30?" och då såg tresiffrigt ut att vara lagom mycket svårare. Det var ett tag sedan, jag har föbättrat mara-pb:t varje år sen dess men inte klarat 3:30 än. I år känns det närmare än nånsin. Men det har blivit långt till tresiffrigt! Får leta efter andra mål. "3:25" låter så fjuttigt på något vis. Plats 2000 känns inte lika kul...
jonas hallgren
1971 • Knivsta
#12
9 april 2012 kl 19:52
Gilla
2007, ett av de varma åren, kunde du förmodligen ha klarat tresiffrigt utan att slå 3.30. Då kom jag på plats 1173 med 3.37.
Oldboy
1952 • Danderyd
#13
9 april 2012 kl 20:03 Redigerad 9 april 2012 kl 20:04
Gilla
Det året klarade jag inte hettan så jag slutade på 4:11 tror jag. 2008 var ju också hett men då var jag topptränad inkl. värmeträning och satte pb på 3:46. Hade planerat 3:37 men jag ändrade målsättning när jag såg att det verkligen skulle bli så hett som meteorologerna förutspått.
Tyvärr är det nog "dags" att det blir hett i år igen, men jag har garderat med en platt höstmara, men det skulle ju kunna vara för varmt i Norditalien i oktober också. Jubileumsmaran blir nästan säkert för varm och är dessutom backigare.
Säger som Sanna Kallur i gårdagens DN: då får det bli nästa gång (om hon skulle missa OS-kvalet i sommar). Att klara målet är viktigt, inte när det blir.
jonas hallgren
1971 • Knivsta
#14
9 april 2012 kl 20:26
Gilla
Plötsligt händer det.
Jag satte också 3.30 som mål inför min första mara 1990. Det tog 21 år och 14 misslyckade försök innan jag lyckades i Stockholm förra året. Sedan jag tog 1.28 på halvmaran i Prag förra helgen ligger jag nu i ett målmässigt limbo efter att ha klarat alla de tre mål jag satt upp, 40 minuter på milen, 1.30 på halvmaran och 3.30 på marathon.
1967 • www.sapiens.se
#15
9 april 2012 kl 20:48
Gilla
Oldboy: USA hade några dåliga år på marasidan men nu har dom ett gäng duktiga löpare med Ryan Hall i spetsen med sina 2:04:58. Om jag inte minns helt fel.

Vad det gäller kvaliteten i Stockholm är den på väg upp igen men har långt kvar till hur bra det var för 30 år sen.
Oldboy
1952 • Danderyd
#16
9 april 2012 kl 21:28
Gilla
@ Marcus: OK, vi är överens.

@ Jonas: om du gillar marathon är det läge att gå mot 3:15. Med 1:28 på halvmaran och 40 på milen är du snabb nog, "bara" marauthålligheten som fattas.
Mina PB på annat än maran är några år gamla, förmodligen klarar jag 45 och möjligen 44 på milen under perfekta förhållanden och 1:36-1:38 på halvmaran. Men är jag hel och vädret är tjänligt bör jag klara 3:30 på Stockholmsmaran - tycker jag nu.
Fredrik
1972 • Stockholm
#17
9 april 2012 kl 22:07
Gilla
Intressanta inlägg måste jag säga:) ...och fantastiska PB ni talar om!

Jag har själv aldrig sprungit en mara, började träna löpning efter 20 års stillasittande i Maj/Juni förra året. Tycker jag lyckats med att få upp distanserna och "orka" hela vägen in på långpassen över 20K, men att få upp farterna känns/visar sig onekligen vara något som man får ge inte bara lite tid utan mycket tid och det räcker inte med ett år med mina förutsättningar.

Trodde ett tag jag skulle orka hålla maran i 5-tempo vilket jag inser aldrig kommer hålla. Siktar nu på att klara den under 4h om det så är 3.59 bara. Lite därav min fråga kanske och det verkar onekligen som mer än hälften av alla som går i mål av Herrarna gör det under 4h.

@Jonas/Oldboy; det stämmer det viktigaste är att bara nå målet inte när och vad jag vet går den en mara 2013 också:) ...och kan jag göra maran på 3.30 efter 14 "misslyckade" skulle jag vara super nöjd!!

/Fredrik
Oldboy
1952 • Danderyd
#18
9 april 2012 kl 22:27 Redigerad 9 april 2012 kl 22:30
Gilla
Fredrik, jag misslyckades med att gå under 4h tre gånger! Sen dess har jag misslyckats med att gå under 3:45 några gånger. Efter det har jag sprungit ett antal "misslyckade" maror under 3:45 (och föralldel, ett par över 3:45 också, tungt!). Men det är kul att sätta PB så om man misslyckas på 3:39, 3:37. 3:36 och 3:35 så ska man se till att ta dem i rätt ordning så har man himla roligt i alla fall:-)
Att det smög sig in en 3:53 emellan får man ta, det är svårt att klämma in mer än en full satsning varje år men eftersom man kan ha otur med väder, skador/förkylningar och omvärlden kan man ju försöka med två om man gillar marathon. Allt därutöver är lyx eller bara för att det är kul att tävla.

Det sägs att det tar tio år att bli en bra marathonlöpare så ge det tid. Det händer spännade saker med kroppen när man kommer upp i runt 30km. Att ha sprungit några halvmaror och kanske Lidingölopp eller annat långt är bra erfarenheter att ha i ryggen vid marathondebuten.
1971 • Halmstad/Göteborg
#19
10 april 2012 kl 00:14
Gilla
Fredrik, det är alltid svårt att veta hur det kommer gå för just "mig" i maradebuten. Vi är ju som bekant alla olika med olika förutsättningar och behöver olika typ av träning. För min del tog det några år innan jag sprang hela maran. Det jag gjorde för lite var långa långpass, jag hade kanske 5*20 km långpass innan maran och det räckte inte. Lite fler långpass och några på 28-32 km skadar inte.

Lycka till och njut av upplevelsen!
Fredrik
1972 • Stockholm
#20
10 april 2012 kl 22:03
Gilla
Det skan onekligen bli en mycket spännande upplevelse, längtar verkligen efter känslan vid 35 km... hur sjukt det än kan låta..:)

Stämmer också som ni säger att skador/sjukdomar påverkar enormt mycket. Var borta nästan hela Feb och delar av Mars pga skada/influensa -frustrerane! Sista långpasset jag gjorde i Jan var på 21K i 5.40 tempo vilket kändes OK. Nu kämpar jag för att komma tillbaka i den nivån och kommer säkert behöva 2-4v till bara för att hitta dit. Gör minst ett långpass varje vecka nu med TSM gänget. Mellan långpassen kör jag mestadels långa intervaller/styrka i olika former.

Blir nämligen alltid trött i ryggen/svanken (alltid blivit) kanske för jag inte har den där mest idealiska löparkroppen med 2M/94kg :) ..vad vet jag, men börjar tröttheten komma kommer den i 99.9% i ryggen, extremt sällan i benen under långpass. Tom backträningen känns i ryggen -inte benen?!?

Märker även redan hur kroppen svarar olika efter 22-23K, ibland vill man bara fortsätta, känns som man kan springa hur länge som helst ibland skriker kroppen efter vätska, energi, mat och trötthet i ryggen (?!?)

Kommer även springa Jubileumsmaran men den bansträckningen är alldeles för kuperad för att jag räknar med en förbättring av tiden.

Hur som helst lär det bli lärorikt på många sätt:)
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.