Löpning • Träning • 45 inlägg • 17671 visningar •

Asfalt, är det så dåligt egentligen?

Glenn K
1974 • Vänersborg
#1
•
7 oktober 2012 - 20:49
Gilla
Nu har jag sprungit regelbundet i cirka 1,5 år och har väl som de flesta dragits med lite smärtor, främst i en punkt på insidan av underbenet. Har försökt undvika asfaltlöpning så mycket som möjligt eftersom det är det tipset man brukar få.
Nu när jag har kommit lite längre med löpträningen och faktiskt fått lite kontroll på smärtområdet ser jag ett samband mellan asfaltlöpning och MINDRE problem! Tycker dessutom att det känns "snällare" att springa på asfalt eftersom det flyter på lätt och bra på ett stabilt underlag. Löpsteget blir mer korrekt liksom. Är det någon mer som upplevt detta eller är det bara en falsk känsla som kommer att straffa sig med årets stressfraktur framöver?
< < < 1 2 3 > > >
Thomas B
1963 • Bromma
#2
•
7 oktober 2012 kl 20:52
Gilla
Asfalt är mitt favoritunderlag. Jämnt, slätt och snabbt - ett perfekt underlag.
Finns inget värre än att springa på ett mjukt elljusspår där fötterna sjunker ner som i gungfly.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#3
•
7 oktober 2012 kl 20:55
Gilla
De första 1-2 åren sprang jag faktiskt mest i terräng och enstaka asfaltpass och asfalttävlingar var en viss utmaning, men sedan kändes det så bekvämt med asfaltlöpning att jag nu sprungit sammanlagt över 200 000 km på asfalt och inte längre kan springa eller snarare långsammajogga i obanad terräng.
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#4
•
7 oktober 2012 kl 21:00
Gilla
Springer på asfalt till minst 95 %
Linus Ivarson
1984 • Göteborg
#5
•
7 oktober 2012 kl 22:30
Gilla
Jag springer mest på asfalt jag också. Trots att jag bor bara två kilometer från Skatås brukar det inte bli mer än några mil där per vecka.

Personligen har jag också lättare att få känningar just i terräng. Detta tror jag är på grund av alla nedförsbackar som brukar höra ihop med terränglöpning.

För övrigt har jag aldrig sett någon forskning som visar på att asfalt skulle orsaka fler skador än terräng.
T Springsson
1970 • Skotrampa
#6
•
7 oktober 2012 kl 23:20
Gilla
Vad jag har förstått tar benhinnorna lättare stryk av hårt underlag. Vid benhinneproblem bör man avstå från asfalt under den första delen av rehaben.
Micke Larsson
1971 • Norge
#7
•
7 oktober 2012 kl 23:25
Gilla
Men är asfalt så hårt? Själv är jag nästan paniskt rädd för gatsten och betong, men tycker inte att asfalt känns så mycket hårdare än packat grus.
Peter Andersson
1965 • Eksjö
#8
•
8 oktober 2012 kl 07:37 Redigerad 8 oktober 2012 kl 07:37
Gilla
Det farligaste med asfalt är bilisterna, motorcyklisterna, mopedisterna, cyklisterna, barnvagnsterroristerna och att man så lätt faller tillbaka i gamla hällöpningsmönster när tankarna börjar driva iväg...
Pekka
1976 • Sundsvall
#9
•
8 oktober 2012 kl 07:59
Gilla
När jag känner av benhinnorna drar jag på mig kompressionsstrumpor. Sen är problemen som bortblåsta. Det brukar vara träningsmängden snarare än underlaget som orsakar problemen och med kompression kan jag träna på och smärtan går över ganska snabbt.
Kinsei
1974 • Malmö
#10
•
8 oktober 2012 kl 08:50
Gilla
Gillar också asfalt. Få saker ger mig så mycket sug att springa som en helt nyasfalterad väg som fortfarande känns lite sviktande! Luktar gott gör det också.

Synd bara att gång- och cykelbanorna i den här stan är ofta är delade så att det är gatsten på gångbanan och asfalt endast på cykeldelen. Ett otyg enligt mig. Nu har det gjort så även längs Baltiska vägen i Pildammsparken och bort mot arenan.
Valter Johansson
1962 • Umeå
#11
•
8 oktober 2012 kl 10:42
Gilla
Lyssna på din kropp.Vi är alla olika med varierande svaga länkar i vår kropp. Om du känner mindre besvär vid asfaltlöpning så innebär det att ditt problemområde belastas mindre. Det kanske inte är benhinnan utan inre delen av vadmuskeln?
Glenn K
1974 • Vänersborg
#12
•
8 oktober 2012 kl 12:36
Gilla
Det var ju intressant att många som verkar ha många mil bakom sig instämmer i detta. Jag har haft teorin några månader nu och tyckte mig få beviset igår efter nio kilometer motionsspår/terräng med kroniskt ansträngda ben för att sedan, när spåret var slut, dra av en extra kilometer på asfalt. Plötsligt var det som att springa på moln och benen kändes jättebra. Nu kommer jag fokusera på asfaltlöpning ett tag och se vad som händer.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#13
•
8 oktober 2012 kl 12:42
Gilla
Det är lite olika saker tycker jag. Det du nämner i inlägg #15 stämmer såklart, har du sprungit terräng eller på ett mjukt, kanske blött, motionsspår och kommer ut på asfalt får du en helt annan respons i steget och det går mycket lättare. Däremot inte sagt att det är av ondo att springa på mjukt underlag i skog eller motionsspår eller att det monotona och relativt hårda underlag som asfalt utgör på något sätt skyddar en från skador, snarare är det väl tvärtom.
Peter P
1965 • Kungsholmen
#14
•
8 oktober 2012 kl 13:43
Gilla
Är man van vid asfaltslöpning och har bra skor och/eller bra löpteknik (som kan kompensera för dåliga skor) så är det inga problem med mycket asfaltslöpning.

Jag sprang många många år enbart i terräng och fick ont i benhinnor och stumnande vadmuskler varje gång jag försökte mig på asfaltslöpning, men sen ett år (2010) tålde jag det plötsligt utan vidare och kan nu köra all träning på asfalt utan problem. Antingen så blev jag härdad eller så var det en sko/teknikfråga.
Thomas Jonsson
1981 • Bollnäs
#15
•
8 oktober 2012 kl 14:38
Gilla
håller med dig peter p teknik.
jag började springa i våras och fick höra att asfallt är hårt och benhinnorna tar stryk osv har inte känt det så vist har det ljummat lite på smalbenen men värre med knäna, kom på det ganska fort att det är för att jag har dålig teknik iomed nerförs lut. när jag springer terräng får jag inte ömma knän eller jo på LL men det var inte backar det var ju stup
tar mkt kortare och snabbare steg när jag springer terräng. så i min löpnings nybörjar hjärna så är det dålig teknik som är farligt inte asfallt.
cml
1988 • Göteborg
#16
•
8 oktober 2012 kl 17:56
Gilla
Mycket intressant tråd, jag har just nu en knäskada och våndas över hur jag ska kunna komma tillbaka sen. Innan skadan sprang jag uteslutande på asfalt och jag hade tänkt sluta med det när knäet är bra igen. Men, jag bor mitt i centrala Göteborg och det är bra mycket enklare att "bara ge sig ut" som jag gjorde förut, än att ta sig till platser med motionsspår. Vad tror ni, är asfalt värre för knäna än grusade löpspår?
cherwil
1974 • Örebro
#17
•
8 oktober 2012 kl 18:14
Gilla
Brukar lägga in något asfaltspass i veckan innan vintern då snart enda möjligheten till distansträning är på asfalt. Första 2-3 passen gör det ont i benen, men sedan vänjer sig kroppen och asfalt blir det naturliga. Har kört en hel del asfalt i sommar, så tror inte jag behöver vänja mig detta år.
Acke5
1959 • Göteborg
#18
•
8 oktober 2012 kl 20:35
Gilla
Bor också centralt, så det blir uteslutande asfalt. Upplever inte det som särskilt hårt, då man med dagens skor kan få vilket "underlag" man önskar.

Grus tycker jag är lite lurigt, då det kan ge efter lite i "frånskjutet" (spinner loss lite) och det blir en annorlunda belastning på musklerna. Fasar för Finalloppet, misstänker att underlaget suger kraften ur benen på mig.
Glenn K
1974 • Vänersborg
#19
•
8 oktober 2012 kl 21:20
Gilla
Exakt så upplever jag också grus Acke5, förutom när det är packat och minst lika hårt som asfalt. Trodde jag skulle få värsta mothugget på denna tråd. Det brukar jag nämligen få när jag ifrågasätter "gamla sanningar". Nu ska här slitas asfalt så NCC i Vänersborg får anställa två gubbar till. :-)
HR
1972 • Stockholm
#20
•
8 oktober 2012 kl 21:28
Gilla
Jag måste erkänna att jag pinnar på rätt bra på asfalt även om jag tycker det är trevligare att springa till skogs.

Jag kan tycka det är lite trist att nöta asfalt, men, det går fort och känns inte tuffare än andra underlag.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.