Typisk träningsvecka Kjell-Erik Ståhl

Magnus

Stockholm

#2

•

8 november 2012 kl 13:54

Gilla

Enligt boken "Friidrottens främsta män" sprang han under större delen av 80-talet normalt 17-18 mil i veckan med toppar på 22 mil. Morgonpasset var på 10-11 km i 4 min/km och kvällspasset på 11-24 km i 3:45 min/km. Ett till två kvalitetspass i veckan; ofta blev det 10x430m (som gick på 72s, dvs 2:47 min/km) med 20s vila mellan varje.

Per Rabe

1962 • Laholm

#3

•

8 november 2012 kl 14:52

Gilla

Har för mig att jag läste ett reportage om K-E ståhl i Runners World för ngt år sedan där han berättade lite om sin träning.

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#4

•

8 november 2012 kl 21:49

Gilla

Vilket tempo var det Bo Engwall nyligen skrev att han brukade träna i?

3:45 är 20% långsammare än K-Es tävlingsfart. En motionär som springer maran på 3:30 borde alltså träna i 6-minutersfart. Morgonpassen motsvarar 6:24-fart. Jag tror de flesta motionärer skulle vinna på att springa mer och långsammare.

Jonas Hedström

1975 • Gävle

#5

•

8 november 2012 kl 22:02

Gilla

Videointervju med Kjell-Erik Ståhl: http://www.runnersworld.se/tv/index.htm?ID=1853715124001&sort=recent

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#6

•

8 november 2012 kl 22:02

Gilla

Jag tränade i 4.20-4.30 min/km på så gott som all distanslöpning dvs minst 80-85 % av totalmängden i snitt.
Ståhl sprang tydligenrelativt sett lite fortare på träning, dvs något närmare sin tävlingsfart.

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#7

•

8 november 2012 kl 22:30

Gilla

Tack Bo, så om man ska jämföra med dig så borde en 3:30-löpare kunna träna distanslöpning i 6:35-6:50-fart.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#8

•

8 november 2012 kl 22:32

Gilla

Ja om du menar 3.30 h på marathon och inte 3.30 min/km :-)

csaba

1973 • Malmö

#9

•

8 november 2012 kl 23:16

Gilla

Jag såg en intervju med honom då han påstod att han sällan sprang långsammare än 4 min/km tempo, inte ens på distanspassen.

Magnus Svan

1969 • Åkersberga

#10

•

9 november 2012 kl 09:20

Gilla

Klas o Bo, går det att rakt av jämföra så, dvs säga att 20% långsammare än tävlingsfart funkar även när man sänker den reella farten till nivåer för oss vanliga dödliga? Ingen skulle bli gladare än jag :)
Isåf är det 3:30-satsning som gäller för mig!

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#11

•

9 november 2012 kl 09:54

Gilla

Re Magnus

Om det gäller att komma upp i rejäla mängder så blir det nödvändigt att löpa långa distanspass så långsamt att det inte sliter. Ståhl kunde tydligen springa relativt lite fortare medan jag sprang i mycket behagligt lunk. Det fanns enstaka med liknande kapacitet som jag som sprang långsammare oxå.

Tränar man mindre veckodoser avsiktligt kanske de riktigt långsamma passen blir onödiga.

Jonas Lundström

1983 • Varberg

#12

•

9 november 2012 kl 10:01 Redigerad 9 november 2012 kl 10:01

Gilla

Bo,

Kanske en dum fråga. Men jag förmodar att du hade en del pass där du låg kring din tävlingsfart? Men då kanske aldrig på långdistanspassen?

För att som du kallar det "lunka" igenom veckan för att få ihop en riktigt bra mängd borde väl göra att man får väldigt svårt att uppskatta sin kapacitet när det väl är tävling?

Eller hur tänker du kring det?

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#13

•

9 november 2012 kl 10:10

Gilla

Jag sprang snabbdistans oftast 5-10 km men ibland 15 eller 20 km oxå i halvmara-maratävlingsfart.
Alternativt massa långlopp på 5-20 km.

Sådan träning utgjorde kring 10-15 % av veckodosen på 14-20 mil/v.
Det blir åtskilligt med tävlingsfartliknande löpning mest hela året.

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#14

•

9 november 2012 kl 21:51

Gilla

Magnus, jag har inga djupa kunskaper om träning, men jag tycker det stämmer till eftertanke att framgångrika maralöpare som K-E och Bo valde att prioritera väldigt många mil istället för att träna huvuddelen nära sin maratävlingsfart. 14-20 mil per vecka för Bo skulle bli 9-13 mil per vecka för en 3:30-maralöpare med samma resonemang.

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#15

•

10 november 2012 kl 11:01

Gilla

Bo, jag har en relaterad följdfråga. Upplevde du att träningen på den nivån var slitsam för kroppen? Jag antar att det tog många år för dig att gradvis öka dos och hastighet.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#16

•

10 november 2012 kl 11:24 Redigerad 10 november 2012 kl 11:25

Gilla

Jag snittade 7 mil/v 1976, 10 mil/v 1977, 16 mil/v 1978, 18 mil/v 1979, 15 mil/v 1980 och sedan liknande till slutet av 1990-talet med enskilda sämre år.

Jag tyckte aldrig det var slitsamt eftersom 80-85 % gick i 4.20-4.30-tempo. Däremot orkade jag sällan motivera mig till lååånga snabbdistanspass på 15-20 km mer än en kort period av entusiasm 1978-1979.
Tävlingar däremot var mer motiverande och jag kunde springa 5-6 maror per år några toppår. Och tränade ofta 14 mil veckan efter.

Så mängden var aldrig direkt slitsam tack vare låg fart på distanspassen.

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#17

•

10 november 2012 kl 11:54

Gilla

Tack! Det är väldigt intressant och vad jag hade väntat/hoppats. Hade du några skadeproblem?

Undrar hur Kjell-Erik upplevde det. Han pressade sig ju ett snäpp till.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#18

•

10 november 2012 kl 12:02

Gilla

Jo jag hade skumma ljumsskador 1980 - 1982 troligen även ländrygg/korsrygg-orsakad vilket jag inte visste i början och troligen även beroende på speciell enligt expert medfödd defekt i vänsta gluteus medius inervation + ett fall på korsryggen 1976.

Muskeldefekten påverkade de flesta lopp på 5 km - maran negativt med totalt kring 0.5-2 minuter även i "oskadat" skick s a s.

Utan dessa defekter hade jag förmodligen varit lite bättre och mer skadefri.
.

Olof Reimer

1959 • Saltsjö-Boo

#19

•

10 november 2012 kl 12:46

Gilla

Jag tror inte att man generellt kan säga att lågintensiv träning ska bedrivas 20% långsammare än marafart. Det borde ju snarare vara individens trösklar och upplevd ansträngning som avgör.
Om man håller sig under den aeroba tröskeln, alltså den högsta intensiteten där musklerna jobbar helt aerobt och laktathalten ligger nära vilonivåer, fettförbränningen är maximal och andningen lugn, ie " prattempo", så ser jag ingen anledning att sänka tempot ytterligare.
När man springer allt för långsamt blir steget ineffektivt, löpekonomin försämras och det kan nästan bli jobbigare att springa en viss sträcka.
Själv springer jag aldrig långpass mer än 10-20 s/km långsammare än marafart. Det kan ju bero på att min marafart är långsam och att jag definierar marafart som den högsta fart jag kan hålla konstant i 42 km

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#20

•

10 november 2012 kl 13:46

Gilla

Hur många mil i veckan springer du då Olof?

Hastigheten är ju en avvägning mot mängden. Jag gissar att Bos snabbaste prattempo var betydligt högre än 4:20. Om man vill träna mycket mängd så är nog det du kallar prattempo för högt. Det blir för slitsamt.

Ett krux är att den som börjar träna i högre ålder aldrig har sprungit i ett tempo på 20-30% över maratävlingsfart. Det känns obekvämt och konstigt. När man kommer upp i elitklass så känns ju inte 4:30 konstigt, bara bekvämt.

Men, man kan även som motionär lära sig att springa långsamt. Det är bara en vanesak. Det handlar bara om att springa avspänt. Det kan man sedan ta med sig även när man springer fort, på kvalitetspass och tävling.