Löpning • Träning • 25 inlägg • 8686 visningar •

Ska foten vara avslappnad på vägen fram?

Anders Carlsson-Nilsson

1974 • Knivsta

•

28 februari 2014 - 16:14

Gilla

Jag har funderat lite på om man ska slappna av i foten på vägen fram under steget?
Jag körde mer avslappnad fot för ca ett år sedan då jag hade haft en tid med överansträngning i foten. Det kändes bra då , med att låta fötterna få ett litet andrum i varje steg. Men sedan glömde jag bort det..... till nu när jag sprang senast så funderade jag på om det är bra eller ej?

Någon som vet eller har åsikt?

< < < 1 2 > > >

Lars Svärd

1973 • Järfälla

•

28 februari 2014 kl 19:02

Gilla

Förspänning av fot är kanon om du skall springa fort. Längre kan det bli problem att orka.

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

•

28 februari 2014 kl 22:15

Gilla

Avspänt absolut. Musklerna behöver vila. Dessutom är det risk att knät också blir spänt om du spänner foten, och knät behöver vara avspänt när du svänger fram benet så att underbenet kan pendla upp, en viktig detalj för att löpsteget automatiskt ska anpassas efter hastigheten.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

•

28 februari 2014 kl 22:26

Gilla

Jag tänkte (reflexmässigt tycker säkert vissa) ifrågasätta hur det här går ihop med den höga stegfrekvens som rekommenderas alltjämt; men jag tänkte faktiskt på det på kvällens löptur och insåg att min fot är väldigt avslappnad under större delen av steget (fram till en brutal dorsalflexion precis innan landning...) och att det känns alldeles utmärkt! Nu kommer jag inte upp i några 180 SPM, men om jag fixar att vila foten en stund i 160-170, så går det säkert i den något högre skolan med :-)

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

•

28 februari 2014 kl 22:40

Gilla

Den övre gränsen för stegfrekvensen är just där man måste spänna sig och börja trumma med benen för att fortsätta öka.

Hög stegfrekvens handlar ju bara om att ta kortare steg och det gör man genom att skjuta ifrån mindre, springa mer avspänt. Men det knepet fungerar bara upp till en gräns, typiskt kring 180 i långsam löpning om man har övat på det.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

•

28 februari 2014 kl 23:51

Gilla

Just; och samtidigt måste det väl finnas en brytpunkt för när det slutar löna sig att korta steglängden och därmed minska vertikala rörelsen? D.v.s. där det är kostar mindre att "hoppa" än att öka frekvensen ännu mer och på så vis göra kroppens masscentrums kastparabel lägre.

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

•

1 mars 2014 kl 07:37

Gilla

Thomas, nu börjar vi komma för långt från ämnet, men jag håller med, förmodar att den brytpunkten sammanfaller ganska väl med vad man klarar att göra avspänt. Och det som gör att brytpunkten flyttas uppåt i högre hastighet är säkert att inbromsningen kostar mer i högre hastighet. Även inbromsningen minskar ju när man ökar stegfrekvensen och därmed landar närmare kroppen.

Lars Svärd

1973 • Järfälla

•

1 mars 2014 kl 16:34

Gilla

Ha ha ha!
Ständigt denna Klas:)
Man kan inte annat än förundras över den envishet du besitter. En äkta besserwisser.

Sorry trådskaparn men jag kunde inte låta bli att i alla fall någon gång skriva vad jag tycker. Jag backar ur nu...

Mikael Eriksson

1974 • Märsta

•

1 mars 2014 kl 16:50

Gilla

Smiter in och säger, tänk "sloppy feet" när du springer, så löser kroppen det där rätt bra på egen hand.

Per Carlin

1978 • Arboga

#10

•

6 mars 2014 kl 16:44

Gilla

Att ni orkar tänka på mycket på fötter, frekvens, avskjut steglängd osv när ni springer är för mig obegripligt. Varför inte bara slappna av och glida runt på turen?

Klas Orsvärn

1960 • Södermalm

#11

•

6 mars 2014 kl 17:51

Gilla

Per, om jag ska tala för mig själv så beror det på att tekniken har stor betydelse för skaderisken, men allt mekaniknörderi visar sig till slut koka ned till att slappna av glida runt, så fortsätt med det :-)

Stolpskott,
Den typ av förspänning som du beskriver har jag sett i teknikråd till sprinters, men världseliten verkar inte springa så. Hur kommer det sig?
http://www.youtube.com/watch?v=4fjC1Oim0UQ

Det finns ju en annan typ av förspänning, att man spänner musklerna inför landningen, men det sker reflexmässigt och omedvetet som det mesta andra i löpning. I sprint kan man antagligen tjäna på att aktivt spänna fotleden inför landningen för att maxhastigheten begränsas av den maximala kraft man kan applicera mot marken.

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#12

•

6 mars 2014 kl 20:39

Gilla

Varför inte bara slappna av och springa fort. Jag tror aldrig jag tänkt på hur jag jobbar med fötterna, ändå behärskade jag som tävlingsaktiv både terräng, stigar och asfalt. Lägg hellre in teknikövningar som hjälper kroppen hitta steget. Tripping, skipping, olika övningar i backe mm.

david rinnan

1975 • tyresö

#13

•

7 mars 2014 kl 01:22

Gilla

Lite kul att testa är att slappna av i benen och fötter extremt mycket. veva på med armarna rejält!! och med hög, ökande frekvens. Och notera hur farten och tempot på bena ökar och man springer på autopilot. Med armarna som enda gaspedal utan märkbart frånskjut. Det är som om någon annan springer åt en.

Ett överdrivet test bara för testets skull. Men roligt i alla fall. Och gaspedalen i armen kan vara väldigt nyttig att använda när man börjar säcka ihop mot slutet av en runda. För att få igång rörelsen i kroppen ordentligt utan att bara förlita sig på de muskler i benen som redan är slutkörda :)

Jag vet i alla fall att jag lätt spänner mig och blir lite irriterad i nedre delen av smalbenet (sidor och baksida) och hälsena. Något som försvinner i fall jag slappnar av ordentligt. Jag brukar tänka "skaka loss". Tyvärr är det ju lätt att falla tillbaks och spänna sig, speciellt när man blir överansträngd. Samma gäller för armar/axlar/nacke.

Mikael Eriksson

1974 • Märsta

#14

•

7 mars 2014 kl 07:52

Gilla

Titta på hur barn springer, dom springer fort, utan att skada sig, och ser inte för en sekund ut att överhuvudtaget tänka på att förspänna fötterna, vare sig dom bär allvädersstövlar eller är barfota :)

Absolut ska man till yttersta elitnivå på 100m måste man nog fundera exakt på hur man mekaniskt fungerar, och så klart är det bra med god löpekonomi oavsett distans, men för den normala motionären vinner man nog mer på att bara slappna av och låta kroppen göra det den är bra på, då kommer löpsteg och annat mer naturligt.

När du är ute och går en sväng till affären, tänker du på fotisättning då eller löser kroppen det utan att blanda in logiskt resonemang?

Jag spänner mig för mycket när jag springer, jag har svårt att leva som jag lär, men jag arbetar på att tänka just "sloppy feet" , det funkar för mig.

Anders Carlsson-Nilsson

1974 • Knivsta

#15

•

7 mars 2014 kl 08:50

Gilla

Bra Mikael! Jag ska nog gå efter rådet att tänka att jag springer som ett barn, inte som en stel gubbe.

Intressant att läsa andra svar också, men det brukar vara svårt att tänka för mycket då man springer. Men jag var ändå nyfiken på vad ni andra hade för åsikter och tankar.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

#16

•

7 mars 2014 kl 10:48

Gilla

"Titta på hur barn springer" är ett sånt där råd som låter bra ända tills man tänker efter (och leder till fel förutsättningar för vad man ska sikta på om man inte gör det)

Barn skadar sig visst, ofta tittar de inte var de springer och träffar fasta föremål eller andra människor, de snubblar på sina egna fötter eller på släta marken osv. osv.

Sen springer de sällan särskilt långt heller - att titta på hur småttingarna gör när de tar sig gapskrattande från ena till andra sidan av en gräsmatta har inte så mycket att göra med hur man ska tänka löpteknik för att fixa ett maraton t.ex.

Mikael Eriksson

1974 • Märsta

#17

•

7 mars 2014 kl 10:57

Gilla

#17

Att behöva tänka på att medvetet spänna foten inför varje fotisättning under ett marathon anser jag vara eliten förunnat.

Självfallet kan extrem finslipning av en löpteknik ( det anser jag medveten förspänning av varje fotisättning vara ) förbättra resultat men då är det på en nivå där man redan justerat i stort sett allt annat som kan tänkas behöva justeras på en löpare.

Så mitt råd som jag själv försöker följa är att slappna av, man kan väl nästan tänka tvärtom, om man medvetet måste kompensera genom medveten spänning är muskulaturen inte tillräckligt tränad för att hantera belastningen.

Thomas Strömquist

1969 • Stockholm

#18

•

7 mars 2014 kl 11:10

1 Gilla

Ok, jag håller absolut med dig om det mesta Mikael, men det är inte antingen eller; att jag inte härmar barn då jag springer innebär inte att jag medvetet spänner foten inför varje isättning. Jag tycker nog inte något av de alternativen känns bra helt enkelt.

Pär M

1969 • Umeå

#19

•

7 mars 2014 kl 16:38

Gilla

ganska roligt att se en bunt barn springa..snacka om att dom gör OLIKA..
en del har fötte som hinner ju "vingla" flera ggr i luften . och nästa barn har foten helt "låst" i luften

Så att springa som "barn" vet inte jag iaf vad det är :-)

Lars Svärd

1973 • Järfälla

#20

•

7 mars 2014 kl 19:54

Gilla

Man bör komma ihåg att man inte kan springa, och inte ens gå när man är nyfödd. Varför barn skulle då vara experter på att springa vet jag inte.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.