Löpning Träning 23 inlägg 8723 visningar

Vilken betydelse har tävlandet för din progression i kondition och fart?

1978 • Handen
#1
10 november 2014 - 18:53
Gilla
Jag har försiktigt skruvat upp mängden löptävlingar den här säsongen. Och en fråga som jag då ställer mig är om den ökade mängden tävlingar gett positiv effekt på min fart?

Om man ser tävlandet som en komponent i träningen så borde väl tävlingen gå att jämföra som ett riktigt tungt kvalitetspass?

Alltså, kanske t.o.m. skulle tävlingen kunna vara en nyckelfaktor för en positiv utveckling? Iaf. om man tar ut dig ordentligt, vilket nog de flesta gör.

Jag har börjat se på tävlingen lite från ett nytt perspektiv utifrån mina tankar ovan. Alltså att tävlingen inte bara blir ett mål utan också ett medel för att utvecklas ytterligare.

Hur tänker ni andra omkring det här? Hur ser ni på erat eget tävlande? Ett mål eller ett medel?
< < < 1 2 > > >
1971 • Alingsås
#2
10 november 2014 kl 19:19
Gilla
För mig är det lite både och. Det är bara inför tävlingar jag lyckas tvinga mig själv att vila tex. Annars kan jag gå rätt länge och känna mig sliten men anpassar mig så att jag trots allt får träna. Korkat... jag vet!

Men så är det ju även så, för mig iaf, att det är något med tävlingar som gör att jag lyckas plocka fram det där extra. Hittills har det lett till att jag alltsomoftast överträffar mina egna förväntningar på vad jag kan prestera. Det har i sin tur lett till att jag med gott självförtroende har kunnat höja mina mål och och mitt medvetande om vad min kropp faktiskt klarar av. Hade jag bara kört träning på egen hand kan jag inte tänka mig att jag hade varit där jag är idag.

Dessutom är det en fantastiskt bra morot för att ta sig ut de dagar man egentligen helst hade stannat hemma.

Sedan är det ju rackarns kul att tävla för den delen. Ofta skön stämning och trevlig folk att mingla med =)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#3
10 november 2014 kl 19:28
3 Gilla
Jag tävlade sisådär 25-40 ggr per år under mina bästa 5-10 år och tyckte att tävlingarna på 1500 m - marathon var den bästa och roligaste fartträning jag kunde genomföra.
Jag tror att många halvhyggligt-hyggligt satsande långlöpare tävlar alldeles för lite jämfört med optimalt
Peter
1985 • Luleå
#4
10 november 2014 kl 20:49
Gilla
Det är ju klart roligare att tävla än att mata intervaller eller ligga och nöta snabbdistans. Jag skulle nog påstå att 90 % av min snabbdistansträning kommer genom tävlingar. 1 av säsongens 14 tävlingar har föregåtts av någon medveten formtoppning.
1985 • Göteborg
#5
10 november 2014 kl 21:08
1 Gilla
Dessutom så ska man, om man vill bli snabb på tävling, inte räkna bort rutin. Ju mer man har tävlat, desto lättare är det att fokusera på uppgiften, planera dagarna inför, samt disponera loppet. Och även hantera svackor som kan komma under de längre loppen. Visst kan man lära sig sådant genom träning någorlunda. Men det är först på tävling ens kunskaper prövas i skarpt läge. Hur många gånger har man inte rusat iväg i för högt tempo första tre km? Eller sovit under tre timmar natten innan för att man är nervös? Stannat en km in i maran för att pinka? Ju mer rutin desto bättre hanterar man tävlingen och då kapar man mycket tid!
1984 • Stockholm
#6
10 november 2014 kl 21:35
8 Gilla
Håller med övriga och tror som Bo att de flesta "ganska satsande" motionärer tävlar för lite snarare än för mycket för optimal utveckling. Synd bara att tävlingar tar så lång tid och att de så ofta ligger mitt på helgdagar. Jag skulle gärna trippla antalet tävlingar på ett år men det funakr helt enkelt inte med familjelivet. Nån som kan starta lite småbarnsförälderlopp på sisådär 5-21km som ligger lite huller om buller tex 2200 på vardagar eller 0500 på helgdagar?
1962 • Laholm
#7
10 november 2014 kl 22:31
3 Gilla
Jag tycker att "Park Runs" som är vanligt i England verkar trevligt. Tävling 5K varje lördag kl 9. Man jämförs med varandra relativt ålder och kön. Jag tror att det skulle ge mig som motionär lite bättre fart…. http://www.parkrun.com
Anders Bergman
1975 • Stockholm
#8
10 november 2014 kl 22:33
2 Gilla
+1 på Johan. Hur svårt kan det vara att ordna en fotbollsplan till där man kan klistra nummerlappar på barnen under loppet som man sedan kan hämta ut i samband med påsutlämning?

Det vore ju verkligen grymt om det skulle dyka upp fler småtävlingar som ligger vardagkvällar med start typ 21.00. Kanske veckovis i någon form av löparcup.

Sorry för att det blev lite off topic.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#9
10 november 2014 kl 23:02
5 Gilla
Per Rabe,

I Oslo har dom något som kalla för SRM (Sogsvann Rundt Medsols). Det är en tävling som går runt sjön Sogsvann vid Idrottshögskolan (3258m) varje onsdag under hela sommarhalvåret. Man kan välja om man vill springa 1, 2 eller 3 varv.

Så jäkla schysst koncept. Varför startar man inte upp det själv i t ex Stockholm eller Göteborg? Det borde man ju göra....



1962 • Laholm
#10
10 november 2014 kl 23:25
Gilla
Det finns park run även i Köpenhamn. Kanske skulle fler nappa här hemma än man tror? @ Gabriel, hade jag bott i Oslo så hade jag varit stammis på SRM!
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#11
11 november 2014 kl 07:48
Gilla
Jag tror stenhårt på att tävla ofta. I år så har jag nästan lyckats med ambitionen att köra minst två lopp i månaden. Dom veckor jag tävlar så likställer jag tävlingen med ett kvalitetspass och kör bara ett pass kvalitet. Resultatet? Jag har kapat nästan 4 minuter på milen. Själva tävlandet blir avdramatiserat och det är inte hela världen om man har en dålig dag.

Johan/Anders B: Ett alternativ för er skulle kunna vara Ursvik Xtreme serien. Inte klockan 21 men valfri start mellan 17:00-18:30. Serien är slut för i år men det brukar vara en väldigt skön atmosfär.
http://www8.idrottonline.se/SundbybergsIK/Idrottsmallar/Arbetsrum/Xtreme/
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#12
11 november 2014 kl 07:55
Gilla
När jag tävlade ( på 80-talet och sporadiskt på 90-talet ) så sökte vi sanktion för resultattävlingar varje tisdagkväll på Kvarnsvedens IP. Anmälan på plats och ingen avgift. Vi sprang allt från 800 meter till 10 000 meter. Oftast kom bara klubbens egna löpare men ibland dök grannklubbarna upp. Den vanligaste distansen var 3000 meter. Vi körde perioden maj - september.
1991 • Äppelbo
#13
11 november 2014 kl 17:32 Redigerad 11 november 2014 kl 17:33
Gilla
Jag tror också ett ganska frekvent tävlande har varit positivt för min utveckling. Började satsa på löpning "på allvar" för två och ett halvt år sen och har sprungit 2 tävlingar/månad i snitt sen dess, dock med tävlingsuppehåll typ nov-mars. Upplever att jag kan ta ut mig det lilla extra i tävlingssammanhang vilket skapar en god cirkel där lyckade tävlingar leder till självförtroende ---> motivation att ta i ordentligt i "hemmaträningen" ---> ytterligare förbättringar.

Däremot kan det bli lite meckigt att få till återhämtningen och framförallt att faktiskt lyckas genomföra kvalificerad träning mellan loppen om man tävlar för frekvent.
Claes Danielsson
1971 • Västerås
#14
11 november 2014 kl 20:10
1 Gilla
Något off topic men eftersom parkrun nämns i tråden så... Kan berätta att jag har varit med på ett parkrun i Newcastle, England, för ungefär två år sedan. Det var ett mycket trevligt arrangemang och jag tror vi var 300-400 som startade, vilket var "about the same number as usual" enligt arrangören. Deltagarna var allt från reptilsnabba bengetter i klubblinnen till fish and chips-tjockisar som knappt tog sig runt. Alla var dock lika glada och stämningen var väldigt positiv och peppande.

Tydligen har varje parkrun ett stamkafé dit många av deltagarna går efter loppet och äter engelsk frukost och snackar löpning. Newcastle var inget undantag men tyvärr fick jag avböja kafébesöket eftersom mina vänner som jag besökte väntade på mig. Blev även tillfrågad om jag var intresserad av att starta upp parkrun i Sverige men för det första har vi ingen park som är stor nog i Västerås och för det andra tror jag det skulle bli svårt att få ihop folk varje lördag.

Men för att återgå till ämnet för tråden så är jag även en flitig besökare på Runners World UK:s forum och där har jag noterat att många kör parkrun varje vecka som ett kvalitetspass. De verkar tycka att det är ett bra och kul sätt att få in lite fart i träningen och jag förstår dem. Bodde jag därborta skulle jag också köra parkrun regelbundet som kvalitetsträning.
Gabriel Enning
1980 • Lidingö
#15
11 november 2014 kl 20:28
Gilla
Fasen varför startar inte någon Park Run i Stockholm? Ska man behöva göra det själv för att det ska bli av eller? Det skulle ju bli sån jädra succé.
1962 • Laholm
#16
12 november 2014 kl 08:56
Gilla
Park Run Stockholm är säkert en god ide!
Oldboy
1952 • Danderyd
#17
12 november 2014 kl 17:27
Gilla
Det är kul att tävla. Men det måste ju passa inte bara vardagen utan också träningsschemat. För mig som i första hand är marathonlöpare skulle miltävlingar då och då sitta fint men de får inte konkurrera ut långpassen.

"Park run" en vardagkväll i veckan vore toppen om inte starten ligger för tidigt. Nån mer halvmara i stället för långpass skulle jag också gärna springa - kanske inte maxa varje gång utan springa i marafart exv. Vore kanon. Men jag vill ju inte lägga hela helgen på resor för att få till det. De sena förmiddagsstarterna har nog kommit till för att många ska kunna komma resande över dan för att springa, jag tycker det är bra. Även om loppet är nära är det ju bra att kunna äta en bra frukost efter en sovmorgon.

Tävlingar är de bästa fartpass jag kan få.
Åsa
1978 • Tyresö
#18
12 november 2014 kl 17:59 Redigerad 12 november 2014 kl 17:59
1 Gilla
Om tävling ska ses som mål eller medel (eller både och) är ju en intressant fråga. Inte minst för att en motfråga för mig då omedelbart bli"mål eller medel till vad?".
Som blir en mycket mer grundläggande fråga: Varför tränar jag, och mot vad? Den konstanta förbättringen kan ju vara en målsättning i sig. Samtidigt är den ju väldigt ändlig. Förr eller senare kan vi inte bli bättre än vi är just då, mätt i reslutat.
Vad gör man sedan då? Livet är långt.
1967 • Västra Frölunda
#19
12 november 2014 kl 18:00
1 Gilla
För mig som inte kör mer än en handfull tävlingar per år så tror jag att de har en närmast försumbar träningseffekt.

Däremot har de en effekt när de ger mig ett kvitto på hur bra jag är så att jag anpassar min träning därefter. T ex när jag trodde att jag kunde göra milen på 45 men sprang den 42 så anpassade jag farten på intervaller och tröskelpass efter det. Alltså hjälper det mig i utvecklingen trots allt.
1975 • Kungsängen
#20
16 augusti 2016 kl 17:16
Gilla
Ett par år senare........men nu har parkrun kommit till Sverige!
Kolla på www.parkrun.se. Första parkrun är i Hagaparken och det börjar på 27 augusti, 9.30 på lördag. Gärna hör av dig om du vill starta upp en parkrun någon annanstans i Sverige!
Cheers, Deri, parkrun Sweden
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.