15 november 2015 kl 10:34
Re Leif
Jag läste en tidig översättning av Lydiard-träning i mitten på 1970-talet som troligen härrörde från hans 1960-tals koncept och då verkade en del av den uppbyggande mängdträningen innebära olika hastigheter av snabbdistans eller mer eller mindre snabb distans och rätt lite långsamma långpass , om jag minns rätt.
Det var på 1960-talet även en mycket tydlig periodisering av träningstyperna mängd, backe etc och med sikte på banlöpning.
Senare på 70-talet och 1980-talet när joggingvågen speciellt i USA kom skrev han böcker och artiklar i amerikanska löpartidskrifter och jag tyckte då att Lydiard kraftigt anpassade sitt "träningsbudskap" en del till "LSD"-träningen (Long Slow Distance) och som då slog igenom lanserad av Runner's Worlds Joe Henderson åtminstone som uttryck. Denne satte visst sitt 1500-pers efter LSD-träning som jag har för mig kom efter college-periodens intervall-tunga träning. Det påminner om min erfarenhet. Som 6-7-veckomil/vecka löpare med en del intervallpass var 1500-tiden över 20 sek sämre än 18-milslöparens så gott som helt utan intervallpass.
Jag läste på den tiden nästan allt som fanns att läsa om långloppsinriktad träning, men tröttnade efter ett 15-tal år att läsa dessa böcker, amerikanska Runner's World, Runner etc när omtugget blev för omfattande. Det fanns många andra gurus, som Ernst van Aaken t ex som hade en extremare LSD-variant e d.
Kul läsning i soffan efter dagens standard-3-milare var det då och jag tog väl åtminstone åt mig allt som stödde min slöa mängdträning (vilket mina resultat oxå gjorde) :-)
Enskilda gurus modell (som Szalkais och Fribergs i Sverige dock gissningsvis mindre guru-präglade) en viss tidsperiod är väl bäst anpassade till ganska färska löpare som behöver inspiration för en bra satsning men som senare kanske själva modifierar träningsupplägget efter egen deduktion av trial and error-baserade träning och tävlingsresultat.
