Löpning Kost & Näring 52 inlägg 7449 visningar

Vikt och BMI

1976 • Löddeköpinge
#1
2 april 2016 - 14:06
Gilla  
Att kombinera en hälsosam kost med lagom med träning är givetvis en bra start men vilken bör vara min målvikt/BMI? Jag är 173cm lång och väger just nu ca 68kg och hade tänkt ta mig ner till ca 65. Men det innebär inte direkt att jag är supersmal. När man läser om löpare så slås jag ofta av att alla verkar vara rejält lätta och smala. Och någon sa till mig att 1kg mindre i vikt ger ca 3 sekunder snabbare km-tid. Det innebär alltså 30 sek på milen för varje kilo mindre jag behöver "bära" med mig. Utifrån det perspektivet så blir man rätt sugen att gå ner ytterligare i vikt för att pressa sitt pers. Men någonstans går den personliga gränsen. Dom flesta av oss har läst eller hört om Johan Larsson i Lund och där vill man ju inte hamna. Så vilken vikt/bmi bör man sikta på för att vara så snabb som möjligt men samtidigt inte förstöra sin kropp?
< < < 1 2 3 > > >
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#2
2 april 2016 - 14:54
Gilla  
Erfarenhetsmässigt har de flesta elitlånglöpare ett BMI i intervallet 18-21, men det finns några som har både något lägre (Kiprop, iofs medeldistansare) eller något högre (förr var marathonlöparen Castella med BMI 22 ett tydligt exempel).

Förbättringar orsakade av viktnedgång till eller på väg mot det ideala BMI-intervallet bör räknas i procent av ursprungsvikt(eller BMI) och en nedgång i vikt med viss % kallad här VNP verkar grovt kunna leda till en resultatförbättring i form av miltidssänkning med omkring 50% - 100 % av VNP, där olika löpare hamnar i olika delar av intervallet.


Översatt till en inte alltför lång millöpare som väger 80 kg och gör 50 minuter på milen skulle en viktnedgång med 8 kg dvs 10 % i sig kunna väntas ge en miltidssänkning med någonstans mellan 5 % och 10 % av 50 minuter, dvs till 45-47.5 min.

Exaktare än så tror jag det är svårt att komma utan en mer avancerad vetenskap än så här, men det ger ändå en fingervisning om att höga BMI på 23 och uppåt inte är optimala för långlöpningsresultat mellan 5 km och marathon.
Bibbi
1979 • Linköping
#3
2 april 2016 - 15:03 Redigerad 2 april 2016 - 15:05
12 Gilla  
Tycker det är viktigt att tänka på att vi är olika lätta i kroppen utifrån kroppsbyggnad.
En del är nätta och lätta, andra grövre och tyngre i kroppen. Jag som hållit på med hästar gör jämförelsen en nordsvensk och ett fullblod, skulle nordsvensken bantas ner och få samma BMI som fullblodet skulle revbenen sticka ut och den skulle vara fruktansvärt undernärd.

Vi som är grövre och tyngre får givetvis mer att släpa runt på och blir kanske inte elitlöpare, men löpa det kan vi göra ändå!

I hästvärlden är det fullbloden man har till kapplöpning. Jag får inse att jag är en nordsvensk =)
Irene
1968 • Åstorp
#4
2 april 2016 - 15:26
Gilla  
Bibbi, bra skrivet!
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#5
2 april 2016 - 15:32
1 Gilla  
Re #3 och #4

Människor är dock inte hästar :-)

Det erfarenhetsmässigt breda optimala BMI-intervallet kring 18-21 tar dessutom en betydande hänsyn till kroppsbyggnadens variation mellan olika löpare.
Att eliminera överskottsfett och eventuell överskottsmuskelmassa leder inte i sig till att man som löpare skulle bli undernärd.
Tobias Andersson
1977 • Tomelilla
#6
2 april 2016 - 17:29
Gilla  
Ens bmi beror som redan nämns mycket på hur kroppen är uppbyggd. För egen del har jag grov benstomme och vet att jag aldrig kommer se riktigt smal ut.
Ser man enbart på siffror så är jag 183 cm och väger 75 kilo.
Sedan kan man ju kolla på en kroppsbyggare som enbart tränar med vikter och inte vet vad kondition är. Dem kan ju vara 180 cm och väga 100 kg utan att där är en gnutta fett på kroppen.
Ett sådant exempel har vi på Tv4 kl 20 på lördagar som heter Gladiatorerna.
Oldboy
1952 • Danderyd
#7
2 april 2016 - 18:37
1 Gilla  
BMI är ett ganska dåligt mått på fetma, det använda för att det är enkelt men slår ibland väldigt fel.
Ett bättre mått är bukhöjd liggande på rygg. Det är också väldigt enkelt.
Ett mått som nog är ännu bättre för löpare är fettprocent men jag vet inte hur mycket man kan lita på de apparater som uppges kunna mäta den.
Själv är jag ca 183 cm lång och väger 72 kg när jag är topptränad, nu ca 74. Skulle inte vilja gå ner under 70 kg som jag vägde som 20-åring. Så länge man mår riktigt bra och inte ser alltför benranglig ut tror jag det funkar. Men låt vikten gå ner tiktigt långsamt.
Acke5
1959 • Göteborg
#8
2 april 2016 - 19:02
1 Gilla  
"För egen del har jag grov benstomme."

Vill minnas att jag någonstans har läst att vikten på benstommen skulle skilja sig väldigt lite åt mellan personer av samma längd? Dock har vi naturligtvis stora variationer i själva utformingen, en del har kanske lite, relativt sett, kortare armar och ben, med grövre handleder etc.

Svårt för vissa kroppstyper att se "tunna" ut.
Petersson
1980 • Linköping
#9
2 april 2016 - 19:05
Gilla  
I löparsammanhang spelar det väl mindre roll vad den extra massan består av? Kroppsbyggarens låga bf% är väl snarare ett kvitto på högre syrekonsumtion och därmed mindre effektiv löpning, än en slags ursäkt för högt BMI?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#10
2 april 2016 - 19:19 Redigerad 2 april 2016 - 19:20
Gilla  
Re #7

"BMI är ett ganska dåligt mått på fetma, det använda för att det är enkelt men slår ibland väldigt fel."

Naturligtvis kan det vara missvisande, t ex för vältränade kraftidrottare när det gäller fetma-aspekten.

Men för att avgöra om man är "löpöverviktig" dvs har en vikt över den optimala, och därmed ett BMI över det optimala duger nog tumregeln BMI 18-21 eller möjligen 18-22 rätt bra för optimum.

Ditt eget angivna "topptränad"-BMI blir ca 21.4996 om man utgår från exakt 72 kg och 183 cm, vilket avrundat till heltal blir 21 (lite skämtsamt) :-)

---------------------------

Som tidigare känt är inte den klassiska BMI-skalan helt längdneutral utan är lite snällare mot korta och omvänt hårdare mot långa så man kan väl slarvigt säga att korta ska avrunda BMI-värdet till närmaste heltal uppåt och långa nedåt så blir det lite mindre fel totalt sett, allt annat lika.
Petersson
1980 • Linköping
#11
2 april 2016 - 21:12
Gilla  
Min lägre trivselgräns går vid 21 eller möjligen strax under.
1976 • Löddeköpinge
#12
3 april 2016 - 09:02
Gilla  
Jag har fått för mig att kroppsbyggnad och kroppstyper inte är något som man är helt överens om ens existerar. För egen del så har jag mest synligt fett på magen och brösten och min uppfattning är att allt synligt fett kan förbrännas bort med hjälp av nyttig kost och träning. Men kanske har jag fel.
Petersson
1980 • Linköping
#13
3 april 2016 - 11:54
Gilla  
Nästan allt synlig fett kan förbrännas men det kan kräva extrema metoder och ibland olagliga substanser för att lyckas. Väl där är du knappast en duglig atlet, snarare en trött och orkeslös grinolle.
Vilka subkutana fettdepåer som förbrukas sist (och fylls på först eller mest) verkar skilja såväl mellan könen som mellan individer. Huruvida man kan styra detta med kosten är nog inte klarlagt.

Personligen inbillar jag mig att bukfettet som döljer tvättbrädan har blivit mer envist sedan jag började intressera mig för vin och således mångdubblat min alkoholkonsumtion (från en väldigt låg startnivå till en ganska Svensson). Om det är så och i så fall varför låter jag vara osagt.
Tobias Andersson
1977 • Tomelilla
#14
3 april 2016 - 12:48
Gilla  
#12 Andreas M
Jag har precis som dig. Det synliga fettet sitter runt midja och pattar.
Armarna är tynna som tändstickor och benen är rätt bastanta. För mig som springer och cyklar en del blir det svårt att få bort fettet runt midja och bröst. Jag tror att skall man bli av med det då vi snart är 40 år är det gym som gäller och då köra s k punktträning.
Personligen är jag ingen gym människa och tränar hellre kondition.
Även om jag skulle fortsätta träna löpning och gå ner i vikt tror jag inte att fettet runt midja och bröst försvinner utan det tas från någon annanstans.
1976 • Löddeköpinge
#15
3 april 2016 - 14:19
Gilla  
#14 punktträning i samband med fettförbränning trodde jag var en omöjlighet. Vad menar du mer exakt när du säger punktträning på gym?
Bibbi
1979 • Linköping
#16
3 april 2016 - 16:08
Gilla  
Nä, ok håller med om att människor inte är hästar :) Men jag hävdar bestämt att om alla som är 170cm långa och hade precis lika lite/mycket hull (säg samma resultat i mätning av kroppsfett) så skulle någon väga 58kg, någon 63kg och någon 67kg. Fast dom var "lika smala/tjocka"
Eller omvänt, om alla som var 170cm skulle väga 63kg skulle en del se slanka ut, några magra/beniga och någon rent av lite pluffsig. Bara vad jag tror... Vi har ju olika modeller på byggställningar i kroppen som köttet hänger på så att säga.

Nä, punktträna för att förbränna fett går inte! Men punktträna för att forma går. Tex kan man ha pluffsig mage för att inre magmusklerna är svaga och inte orkar hålla in tarmarna.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#17
3 april 2016 - 18:02
Gilla  
Re #16

"Men jag hävdar bestämt att om alla som är 170cm långa och hade precis lika lite/mycket hull (säg samma resultat i mätning av kroppsfett) så skulle någon väga 58kg, någon 63kg och någon 67kg"

Det skulle således motsvara således en variation i BMI mellan 20.1 och 23.2 som berodde på i huvudsak skillnad i muskelmassa och möjligen lite skelettvikt. Det känns som 9 kg är mycket, tycker jag, men kanske inte orimligt och det behöver inte omöjliggöra en satsning mot optimalt BMI, dvs för de som ligger över 21-22.



Tar man hela gruppen löpare och slumpvis väljer ut ett hyggligt antal som försöker löpoptimera sitt BMI i första hand genom ökande mängd löpträning under flera år t ex genom på sikt upptrappning till 10-15 mil/vecka (dvs tills BMI har optimerats) och/eller eventuell kostomläggning, så är jag övertygad om att de allra flesta i gruppen skulle få ett sådant BMI om planen följs.
Givetvis får eventuella satsningar i gymmet eller på kraftidrott etc inte förekomma hos de som ligger utanför BMI 18-21/22.
Observera att den "tillåtna" variationen BMI är lika stor eller lite STÖRRE här än för BMI 20.1-23.2 ovan.

Problemet är snarare att kanske inte tillräckligt många vill göra en sådan BMI-löpning-kost-satsning :-) . Gör de det med enbart mängdlöpningsmetoden och klarar sig hyfsat från värre skador blir gruppen garanterat mycket bra löpare, vilket borde vara ett huvudmål.


Jag tror att få skulle hamna på ett högre BMI än 18-22 efter en helhjärtad satsning att nå dit på ett sunt sätt, även om andelen är svår att gissa.
1987 • Strömsund
#18
4 april 2016 - 10:38
Gilla  
Det är nog lite kroppstypsbetonat men skelettet i sig väger så lite så det utgör inte många kg i skillnad, finns inget som heter "kraftig benstomme" som gör att man väger många kg extra bara på grund av tjockt skelett.
Däremot har vissa betydligt svårare att tappa muskler än andra som kan försvåra det hela att nå löpoptimalt BMI. Jag själv ligger på ca 73kg och är 178cm lång, BMI på 23. Jag gjorde en DEXA-scan för 4 år sedan då jag vägde lika mycket som nu och hade strax under 9% i kroppsfett, det är den mest tillförlitliga mätmetoden. Då hade jag bara sysslat med uthållighetsträning de senaste 3 åren men verkade inte tappa något mer i vikt, legat stabilt på 72-73kg sedan dess också trotts endast löp- och längdskidträning. Jag har en stor andel typ 2 muskler och är explosiv och verkar nästan bygga muskler av intervallträning, åtminstone tappar jag inget mer. Är trotts det en någorlunda löpare, under 35min på milen och under 2 timmar på lidingöloppet. Det mesta av mina muskler sitter på överkroppen; ryggen, bålen och bröstet. Har stor nytta av det i skidåkningen dock.
Jag har velat tappa muskler förut för att få en bättre kropp för löpning men inte gått ner något utan istället blivit rädd för att dra på mig skador om jag går på energiunderskott.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#19
4 april 2016 - 10:53
Gilla  
Re #18

Du kan väl sluta med längskidåkningen :-)

Jag själv har iofs börjat åka kring 40-60 mil längdskidor (ännu roligare än löpning numera tycker jag) varje december-februari sedan 2010/11 men "klarat mig" från BMI-ökning , så givetvis spelar generna en viss roll här oxå.
1976 • Löddeköpinge
#20
4 april 2016 - 12:17
Gilla  
Re # 17

Hade du strax under 9 i fettprocent? Låter helt orimligt. Om jag använder följande, raknabmi.se , för att räkna ut detta så skulle jag på 173 cm och snart 40 år behöva väga ca 46kg för att uppnå detta. Eller räknar DEXA-scan på ett helt annat sätt?

Re: Bo

BMI 18-21 låter som en tuff men rimlig nivå för att förbränna det mesta av mitt synliga fett. För att ens komma in i detta intervallet så bör jag alltså sikta på (att långsamt) gå ner till strax över 60kg. Vägde 63 för ca 10 år sedan och 65 för ca ett år sedan och då kändes det helt okej men samtidigt lite fett kvar att förbränna. Jag är relativt svag och har ingen kroppstyp eller gener som ger mig några muskler att tala om så i mitt fall borde nära nog all viktnedgång tas i form av fett.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.