11 augusti 2016 kl 15:32
Vid ett maxlopp på 400 m ackumuleras rimligen maximalt med laktat redan på upploppet, och därmed en "dubbelt dyr" syreskuld, så att specialiserade sprinters som Bolt inte kan hålla ens hygglig "styrfart" direkt efter mål pga den höga "kostnaden" för syreskulden och deras måttliga syreupptagningsförmåga att omedelbart börja betala tillbaka den och samtidigt utveckla löpekonomisk löpenergi från syreupptagningen.
Farah får däremot en avsevärt mindre syreskuld relativt syreupptagningsförmågan.
Man måste nog kunna räkna på detta med deras syreupptagning, syreskuld m m för att kunna avgöra det, alternativt studera hur deras prestationskurvor "möts" efter extrapolering.
En viss annan vägledning skulle ges av andra 100-200-elitsprinters 600-800 m-tider om sådant underlag finns.
400 m-löparen Lee Evans gjorde kring 44 sek och goda 1.14.3 på 600 m.
Följande resonemang kan väl ge viss vägledning :
800 m-världstopp kring 1.41 min är hela 57 sekunder längre är 400 m-dito på 44 sekunder. Det illustrerar den enorma effekten av hög anaerob kapacitet i form av mjölksyretålighet för 400 m och dess begränsning för längre lopp än så.
Man tappar alltså räknat på detta sätt tempo från 11 sek/100 m till drygt 14 sekunder på resterande 100 m-bitar, dvs drygt 3 sekunder per 100 m-bit.
Världstopp på 600 m torde vara ca 1.12-1.13 min och det blir räknat på samma sätt 28 sekunder längre än 400 m-topp dvs oxå ca 14 sekunder på 100 m-bit och följaktligen liksom vid 800m kring 3 sekunder långsammare per resterande 100 m-bit än för 400 m.
I praktiken går det förstås inte att efter ett maxlopp 400 m-lopp på 44 sekunder även fullfölja ytterligare 400 m på 57 sekunder och nå världtopp där på 800 m oxå, eller motsvarande på 600 m !
Men det visar på syreskuld-problematiken där det ungefär uppstår en syreskuld som är dubbelt så stor som den syre-relaterade energin man hade behövt men i stället skapade anaerobt med surt eftermäle s a s.
Snittfarten på 600 m-topp är drygt 12 sekunder per 100 m, mot 11 sekunder per 100 m för 400 m-topp. 800 m-löparen Johnny Gray gjorde 1.12.8 på 600 m.
http://www.alltime-athletics.com/m_600ok.htmFör 400 m-löparen Lee Evans skilde kring 1.5 sekunder per 100 m mellan 400 m-perset och 600 m-perset.
Det innebär dock att han vid antaget jämn fart passerade 400 m på omkring 6 sekunder över 400 m-perset.
Så om kortsprintern Bolt nu på 400 m är god för i bästa fall 45.5-46 sekunder i ett individuellt maxlopp borde han idealt i bästa fall passera 400 m på 51.5-52 sekunder och gå i mål efter 600 m på ungefär 1.17.2-1.18 min, visserligen med klent underlag i form av Evans enbart.
Farah har gjort under 1.49 minuter på 800 m och skulle passera 600 m på goda 1.21.5 min trots att han då INTE har maximal syreskuld utan långt ifrån. Med maximal syreskuld redan efter 600 m måste det vara åtskilliga sekunder att ta av 1.21.5 min.
Om Farah kan göra 49-50 sekunder på 400 m skulle det med det grova (eftersom jag t ex inte proportionerar det i jämförelse med Evans) påslaget enligt ovan 6 sekunder på 400 m-passeringen och jämn fart leda till en sämre sluttid på 1.22.5-1.24 min men förklaringen till att det är missvisande svagt är dels 1.21.5-mellantiden på 800 m enligt resonemanget ovan och dels att påslaget 6 sekunder per 400 m var anpassat till långsprintern Evans vars begränsande syreupptagning och höga syreskuld försämrar uthålligheten kraftigt efter 400 m, medan Farah med sin höga syreupptagningsförmåga och betydligt lägre relativa syreskuld efter 400 m skulle hålla sin fart avsevärt bättre.
Bolts 600 m-tid bör dessutom sannolikt korrigeras med något MER än Evans 6 sekunder över 400 m-kapacitet-tempot eftersom han som kortsprinter inte har krav på syreupptagning alls nästan (lite överdrivet uttryckt) och därför förmodligen har lägre VO2max än Evans hade.
800 m-löparen Johnny Gray som gjorde höga 1.12.8 på 600 m (1.46 samma år och pers ca 1.44 på 800 m) har ingen 400 m-tid noterad från ungefär samma period, men låt säga att han rimligen hade klarat 400 m på goda 46-47 sekunder blankt. Det implicerar ett påslag på 600 m-distansen med endast 0.4-0.6 sekunder per 100 m (motsvarande endast ca 1.6 - 2.4 sekunder sämre passertid på 400 m än vid ett maxlopp 400 m).
Farah med sin större uthållighetsprofil än Gray kan därför antas (åter dock med ytterst litet underlag) förlora högst 0.4 sekunder per 100 m och (iofs högst osäkert och påverkar slutsatsen) antaget 49-50 sekunder som max på 400 m, nå ca 1.15.9 - 1.17.4 min på 600 m.
Jämför med Bolts 1.17.2-1.18 min
Av allt detta inses att Farah bör slå Bolt knappt på 600 m vid individuellt optimala tempon, dvs förutsatt att båda springer i en för dem optimal hastighet för att göra så bra tid som möjligt oberoende av varandra och inte agerar som i ett "taktiklopp" e d.
Men eftersom tidsskillnaden enligt ovanstående kalkyl är så liten skulle taktik säkert kunna påverka utgången.
Farah borde i ett verkligt duell-lopp med bara de 2 löparna dra precis så hårt eller NÅGOT hårdare än för honom optimalt för Bolt skulle drabbas ännu hårdare av en extra hög syreskuld...
Dock skulle Bolt ha fördel av vindskyddet (trots Farah mindre storlek).
Alltså bör loppet kunna avgöras väldigt sent, klart efter 500 m.
