27 augusti 2016 kl 22:36
16-19
Lite teoretiserande :
Eftersom det är en tydlig skillnad i löpteknik/muskelrekrytering uppför och på flack löpning (olika löpare kan ha klart inbördes olika relativ kapacitet i dessa två olika förhållanden) så behöver teoretiskt sett kanske inte ens pulsen vara precis eller nästan densamma vid upplevt samma ansträngningsnivå för en hel del löpare, även om det i normalfallet bör vara ganska små avvikelser från ett konstant samband puls - ansträngningsnivå för en och samma löpare.
Denna teori exemplifierar jag med att när var jag i 50-årsåldern relativt sett mycket sämre relativt de flesta andra löpare på flacka lopp än i monotona uppförslopp sannolikt eftersom vissa svagheter i det excentriska muskelarbetet främst i höftmuskler och möjligen fotlederna pga diverse gamla svagheter och skaderester märktes på tydligt flacken (och ännu mer utför) men inte alls lika mycket uppför där det excentriska muskelarbetet inte är lika betydelsefullt.
Ansträngningsnivån blev därför lite svårdefinierad eftersom höftsvagheten relativt tidigt gav som jag tycker otrevliga troligen lokalt genererade mjölksyrekänningar och dålig löpekonomi på flacken, medan jag i monoton löpning uppför kunde flåsa nära max, troligen mer än på flacken, och ändå uppleva att det flöt bra utan att känna för mycket mjölksyra.
Min konkurrenskraft var, helt i linje med detta, då kring 10 % bättre i uppförsloppen än på flacken, främst tack vare min egen relativt sätt klart bättre (mindre dålig) löpekonomi uppför än på flacken.
Pulsnivån borde kunna ha varit något högre, närmare max, på tävlingar uppför, trots att ansträngningsnivån t o m kändes lägre, eftersom jag kunde springa kontinuerligt med upplevt fullt "flås" utan störande mjölksyrekänning som vid flack löpning.
Fast jag har inget bevis på detta i form av registrerad pulsmätning, och mjölksyrekänning kostar ju ungefär dubbelt extra syre att återställa vilket kräver extra hjärtarbete dvs höjd puls allt annat lika, men kanske indikerar ändå ovanstående resonemang att den upplevda, dvs subjektiva, ansträngningsnivån relativt pulsen bör kunna variera en del t ex med banprofilen och med löparens eventuella svagheter, muskulära obalanser etc givet samma dagsform.
