5 december 2016 kl 21:49
De flesta optiska pulsmätare fungerar hyggligt i lägre intensitet, de mäter skillnader i blodflöde och gör beräkningar på puls utifrån den datan. Vid högre intensitet går därmed de flesta bort sig med stora varianser som följd. Det är kostsamt att göra täta mätningar för batteriet vilket i sin tur gör att det är svårt att säga bu eller bä om den datan som samlas, det blir mer på skoj (vilket kan vara nog så viktigt!).
Philips Mio och Valencell är de som lyckats bäst med sina sensorer, men de sitter inte på några sportklockor på marknaden just nu, sannolikt pga att de vill ha rejält betalt för sina grejer eftersom de till skillnad mot många andra faktiskt ger vettiga resultat (rätta mig om jag har fel här, men tror både att Polar, Apple, Fitbit och Garmin har egna hittepå i det här området just nu)
Suunto ryktas hoppa på den här marknaden, kanske redan vid årsskiftet och har då valt Valencell vilket är lite intressant, det finns ju helt klart hälsodata att logga och det pågår massor av forskning i området inom såväl sjuk- som friskvård, flera artiklar i veckan dyker upp på pubmed och andra ställen.
Samtidigt kan man ju ha diskussionen med sig själv kring huruvida det kanske är bättre att spendera en stund med sig själv och känna efter än att ha konsumentelektronik som matar en med data som kan senare kan vara efterklok över :)