Maraton eller halvmaran vid 18års ålder

Danny Håkansson

1977 • Jämjö

#2

•

21 maj 2017 kl 14:27

Gilla

Så länge du inte ökar volymen för snabbt och ser till att träna ordentligt och kontinuerligt så har du inget att oroa dig för.

Vad du sen väljer är upp till dig. Det skiljer lite i fokus mellan de två disciplinerna men välj den du känner mest för att göra.

Petri Carlsson

1972 • Mariehamn

#3

•

21 maj 2017 kl 15:10

Gilla

En 18-åring vann ju Dubai Marathon för några år sedan: http://www.thelondoneveningpost.com/18-year-old-marathon-debutant-breaks-world-record/

Maran kräver ju normalt lite mer träningstid och så länge man är beredd att lägga ner den tiden så ska det nog gå bra. Viktigt också det som Danny skriver om sakta volymökning och kontinuitet, sen har du ju även att tänka på risken med näringsbrist, stress m.m. som är viktigt att tänka på extra mycket om du fortfarande växer. Det är ganska individuellt med andra ord.

Arvid Oscarsson

Klockrike

#4

•

21 maj 2017 kl 15:23

2 Gilla

Wow! men att vinna kanske inte är min ambition än så länge :) Då blir det att påta på ett långt och bra träningsprogram och studera träningslära så kan jag bara köra på.

Lars Lindefelt

1958 • Borlänge

#5

•

21 maj 2017 kl 16:55

1 Gilla

Det krävs många års träning för att utveckla sin löpekonomi och uthållighet så halvmaran är väl mer realistiskt om du vill göra ett bra resultat. Att löpa genom en mara med målsättning att se och lära är knappast skadligt.

Anders Majlöv

#6

•

23 maj 2017 kl 19:57

Gilla

Jag skulle valt halvmaran. Maratonlöpning leder i längden till hjärtfibros plus eventuella ledförslitningar.

Peter Andersson

1965 • Eksjö

#7

•

24 maj 2017 kl 07:59 Redigerad 24 maj 2017 kl 07:59

Gilla

Tänk om det är tvärtom? Tänk om det är EFTER att man fyllt 18 som det börjar bli farligt? Så länge kroppen växer har den ju FÖRHÖJD förmåga att kompensera för skador och slitage. Det avtar sedan ju äldre man blir.

BTW - Länk till något jag såg häromdagen:

http://running.competitor.com/2017/05/news/14-year-old-marathons-50-states_164497

Clara Stamborg

1989 • Alingsås

#8

•

24 maj 2017 kl 10:26

Gilla

Inga problem! Sambon sprang New York marathon som 17åring! Som föregående skribenter svarat, öka långsamt, träna ordentligt. Lycka till!

Danielosio

Västerås

#9

•

24 maj 2017 kl 16:40

Gilla

Klart man kan, jag började löpa förra året och ska springa ultravasan 90 i år... Det gäller att träna smart bara och lyssna på kroppen

Oldboy

1952 • Danderyd

#10

•

25 maj 2017 kl 00:36

Gilla

@Anders Majlöv: det där behöver du nog ange en källa till för att bli trodd.

Anders Majlöv

#11

•

25 maj 2017 kl 02:35

Gilla

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0025619612004739

Petri Carlsson

1972 • Mariehamn

#12

•

25 maj 2017 kl 07:31

Gilla

En favorit i repris: http://www.runnersworld.com/fun/non-runner-dies-while-not-running

En seriösare variant: http://www.runnersworld.com/sweat-science/the-too-much-running-myth-rises-again

Anders Majlöv

#13

•

25 maj 2017 kl 18:45

Gilla

@Stefan nu handlar ju tråden inte om varför folk väljer att tävla i maraton. Trådskaparen undrade hur stor risk han utsätter sig för genom att springa maraton jämfört med annan distans. Huruvida den risken är värt det är en debatt som hör hemma i en annan tråd :)

(personligen tycker jag den risken är värt det)

Amir Riahi

1973 • Åkersberga

#14

•

25 maj 2017 kl 20:17

Gilla

Sanningen är kanske något helt annat som inte primärt är beroende av distansen utan hur man förhåller sig till sin kropp, hälsa och träning dvs vilket som går först.
En annan sak är dock om man hårdsatsar, och tävlar väldigt ofta, då har distanslängden betydelse eftersom mängden utfört arbete är volym x intensitet.
Och iom att människan inte har så många växlar uppåt i intensitet blir den totala mängden utfört arbete alltid högre när man tävlar på längre distanser vilket medför större risker för kollaps, men det är väl det som är lockande också, utmaningen :-)

Danielosio

Västerås

#15

•

25 maj 2017 kl 23:56 Redigerad 25 maj 2017 kl 23:56

Gilla

Anders läste du ens abstract i länken du postade? Du påstod i din första post: "Jag skulle valt halvmaran. Maratonlöpning leder i längden till hjärtfibros plus eventuella ledförslitningar.".

I studien du länkat till står det däremot:

"Over months to years of repetitive injury, this process, in some individuals, may lead to patchy myocardial fibrosis, particularly in the atria, interventricular septum, and right ventricle, creating a substrate for atrial and ventricular arrhythmias."

"However, this concept is still hypothetical and there is some inconsistency in the reported findings. Furthermore, lifelong vigorous exercisers generally have low mortality rates and excellent functional capacity. "

Tycker du själv att det styrker ditt påstående fullt ut? Det är väldigt tydligt att det är alldeles för tidigt att säga någonting alls om någonting. Något som däremot är väldigt säkert är att träning är bra för hälsan.

Det finns ingen anledning alls att avstå från maratonträning pga de påståenden du kommer med i alla fall och definitivt inte för amatörer.

Anders Majlöv

#16

•

26 maj 2017 kl 03:31

Gilla

@danieloso du verkar vara ny när det gäller att läsa studier. De allra flesta har inconsistencies där alla får olika resultat. Författarna kan aldrig skriva att deras resultat är det slutgiltiga.

Dosbaserad träning för ökad livslängd. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0735109714071745

Hjärtfibros http://m.jap.physiology.org/content/110/6/1622.short

Fler utförda Vasalopp än kontroll ökade risken för arrytmi. https://academic.oup.com/eurheartj/article/34/47/3624/619893/Risk-of-arrhythmias-in-52-755-long-distance-cross

Osteoarthritis risk http://www.bmj.com/content/308/6923/231.short

Hittade detta på 5 minuter. Kryllar av studier som alla kommer fram till en gemensam slutsats: träning har en dosrelaterad effekt på hälsan. Att överdosera är sällan bra. Vare sig det är träning, paracetamol eller vatten. Att du ens ifrågasätter det är besynnerligt.

I och med att du är så självsäker i att jag har fel så får du mer än gärna försöka hitta en studie som säger att maratontävling har en positiv effekt på hälsan.

PS. När du insett hur svårt det var, så jämför med motsatsen ;)

Danielosio

Västerås

#17

•

26 maj 2017 kl 10:48 Redigerad 26 maj 2017 kl 10:49

Gilla

Jag är själv akademiker så nej jag är inte ny, det första man lär sig är att en studie är just en studie och man kan inte stirra blint på resultatet utan att veta omständigheterna. Om jag kastar en krona upp i luften 5 gånger och det blir klave varje gång så visar min studie att det är 100 % chans att få klave om du kastar en krona, stämmer det då?

Alla studier du länkar till pratar om "long term-effects" och dem med bra resultat och flest utförda lopp löper störst risk. Det behöver man ju inte vara hjärnkirurg för att förstå, elitidrott sliter på kroppen helt enkelt. Min poäng var inte att det är ofarligt att vara maratonatlet, jag är mycket väl medveten om att långdistanslöpning på elitnivå inte är hälsosamt. Jag försöker inte heller motbevisa dig på den punkten.

Det jag menade med mitt inlägg var att du inte kan applicera det på en frisk 18-åring som funderar på sitt första maraton. Det finns inte ens tillräckligt med bevis för att maratonträning för vanliga motionärer skulle vara dåligt. Typiskt springer ju många omkring 5-7 mil i veckan då de tränar för maraton och jag tror att gränsen för de riskerna du pratar om ligger bra mycket högre. Idag vet ingen var dem gränserna går och det är förmodligen högst individuellt.

Oldboy

1952 • Danderyd

#18

•

26 maj 2017 kl 12:09 Redigerad 26 maj 2017 kl 12:17

3 Gilla

Kollade som hastigast på rapporten. Det första som dyker upp är författarnamnet O'Keefe. Mitt minne kan svika mig men det ringer en klocka om en för mig ökänd forskare som alltid driver tesen att mycket löpning eller hård löpträning är skadligt. Har läst originalrapporten baserad på "Köpenhamnsstudien" som dök upp för några år sen, riktigt usel behandling av data, medveten hårdvinkling. Rapporten spreds i korta, ännu mer missvisande referat i en hel massa tidskrifter. Är själv forskarutbildad så jag kan skilja god forskning från dålig men det finns alltid gråzoner.

Det finns studier som visar att man får större hälsofördelar med mer träning och att just löpning ger starkare skelett osv. Och andra studier som visar att man måste få upp pulsen under träningen för att nå vissa av hälsoeffekterna.

Å andra sidan är det välbelagt att många års träning i uthållighetsidrott som långdistanslöpning och längdskidåkning ger en markant ökad risk för förmaksflimmer (FF). FF blir ganska vanligt vid hög ålder, mekanismerna är inte klarlagda men det är ju inte så att de kanske 10-30% som har hunnit få det vid 80 års ålder är gamla idrottare i uthållighetsgrenar. Och inte heller får de flesta uthållighetsidrottare det men många nog för att man gör rätt i att försöka reda ut sambandet.

Om man har andra fel på hjärtat (klaff-fel t ex) eller diabetes och/eller olämpliga halter av blodfetter och en rad andra hälsobrister så kan FF öka risken för stroke men notera att just en massa träning motverkar typ2-diabetes (den vanliga), höga blodfetter m fl hälsobrister så nettoeffekten är lite svår att sia om än så länge.

Väl skött träning, även långdistanslöpning på elitnivå, torde ha mycket större fördelar hälsomässigt än nackdelar. Den optimala träningen ligger dock troligen på en lite lägre nivå men inte vid "lufsa en halvtimme två gånger i veckan" som O'Keefe vill få oss att tro. Gissar att han antingen är lat eller har någon sig närstående som "sprungit ihjäl sig" eftersom han har en tes som han driver hårt oavsett vad resultaten säger. En riktig forskare är nyfiken, öppen, söker hela tiden nya möjliga orsaker till de resultat hen finner.

Edit: Mitt minne svek mig inte. Den usla studie jag nämnde återfanns i en av länkarna. Det är nog min flitiga löpning som fått mig att inte bli dement än;-)