4 november 2017 kl 23:35
Redigerad 4 november 2017 kl 23:39
Mät pulsen på morgonen innan du stiger upp så får du ett mer pålitligt värde för din vilopuls. Men det låter onekligen som om du ligger högt i puls, det är inget att bekymra sig för, spridningen är stor och var man ligger är i grunden medfött.
Sen brukar slagvolymen öka när man tränar intervaller och annat ansträngande, då går vilopulsen ner, man får samma mängd att pumpas runt med färre slag. Men pulsen kan ligga förhöjd flera timmar efter ett löppass men det borde den inte göra om du sprungit riktigt lugnt. Men en halvtimme kan vara för kort.
Dubbelslag är inte så ovanligt, själv har jag haft det åtminstone sedan lumpen, troligen alltid. Då fick jag höra att det är ofarligt om de inte kommer oftare vid ansträngning. Nu vet man mycket mer och jag vet inte vad risken skulle vara om de ökar vid ansträngning - utom att de möjligen skulle kunna utlösa något slags arytmi, men det borde din läkare känna till i så fall. Å andra sidan kanske forskningen inte kommit därhän än, jag har letat utan att hitta särskilt mycket. Fanns det ett tydligt samband vore det säkert känt.
Mina dubbelslag kommer väldigt olika ofta men tycks öka vid ansträngning (och hänger sen kvar rätt länge). Jag känner inte av dem (utom ibland när jag ligger i sängen och lyssnar på hjärtat), ändå kan de komma så ofta som vartannat slag undantagsvis. Men jag får numera också förmaksflimmer vid ansträngning om jag inte hindrar det med en ytterst liten dos betablockerare (och då blir det färre dubbelslag på köpet). Dock känner jag oftast inte av mitt flimmer heller utom vid hög ansträngning.
Visserligen har ju Charlotte Kalla fått (minst) en episod med förmaksflimmer men det är rätt ovanligt bland yngre personer som du, däremot bland uthållighetstränade personer i min ålder är det kanske 5% som drabbas. Det talas rätt lite om detta men för de allra flesta är det entydigt så att träning förbättrar hälsan och minskar risken för stroke och annat farligt, mer än det ökar risken för flimmer. Men har man klaffel, diabetes, dåliga blodfetter och lite andra riskfaktorer kanske man ska fundera på hur hårt man bör träna. Det finns ett protokoll som kallas CHADS2 som används för att skatta risken för stroke kopplat till förmaksflimmer, man kan ju snegla på det innan man får flimmer - har man inga riskfaktorer behöver man inte oroa sig särskilt för att få flimmer heller - får man det kan man leva med det (som jag, än så länge i alla fall) eller åtgärda det (inte självklart enkelt eller riskfritt men med goda chanser).
Det finns personer som känner fysiskt obehag av sina dubbelslag, är du bland dem är det ju tråkigt att de kommer tätare när du tränar. Men annars tycker jag alltså inte att du behöver oroa dig, fenomenet är vanligt och forskningen har inte funnit något att bekymra sig för. Om det , rent spekulativt, skulle finnas ett samband med förmaksflimmer i högre ålder så är det inte heller något som är särskilt allvarligt men vill du gå på djupet så googla på CHADS2 och se om du är bland dem som helst inte ska få förmaksflimmer. Ta då upp det med din läkare - men sluta inte träna, löpning är något av det bästa man kan göra för kroppen. Om man ser risker kan man överväga att modifiera sitt program däremot, hellre springa ultra än bli supersnabb på milen som jag ser det.
PS: Jag bad själv om ett arbets-EKG men blev besviken, det gjordes på testcykel och mjölksyran var det som satte gränsen. Som löpare har du större nytta av ett 24-timmars-EKG (eller 48-timmars) då du kan passa på att ta ett löppass eller två. Om du inte kan få ta arbets-EKG på löpband, det kan gå. Men egentligen testar de bara ens fysiska arbetsförmåga, har en känsla av att det inte brister där....