Great Lakeland 3Day Dag1 (1999 hm)

När vi anmälde oss till tävlingen var vi nästan 100 på att vi skulle få åka smalspårig järnväg upp till starten och enligt race director Shane Ohly var det också meningen, men av någon anledning blev det inte så, utan det blev buss istället. Man kunde välja att åka 8 eller 9 och vi valde den tidiga bussen för att ha så mycket tid som möjligt på oss på banan.

Vädret var vackert, om än lite kyligt och vi var båda spända på hur det skulle bli.
Starten gick vid Solpack Inn i Eskdale och det tog någon minut innan vi hittade stigen mellan husen som ledde oss uppåt till ett typiskt brittiskt hedlandskap.
Vi passerade i dalen nedanför Englands högsta berg Scafell Pike (964 möh), som såg ganska respketingivande ut, trots den inte alltför höga höjden.

I Wasdale Head fyllde vi våra vattenflaskor utanför den lokala puben och tog sikte mot toppen Pillar på 892 möh. Klättringen upp dit var verkligen tvärbrant, 35-40%, och ibland krävdes det att man använde både händer och fötter för att ta sig upp. Nu försämrades också vädret och regnet som börjat falla blev småningom snö när vi närmade oss den redan snötäckta toppen. Riktigt kallt och blåsigt var det här, men när vi kommit ner några meter och hittade lite lä passade vi ändå på att sätta oss ner en stund och äta. Ganska mysigt, men inget vi ville lägga allt för mycket tid på då det snart blev ganska kallt.
Nu började det gå ganska trögt och vi klarade i stort sett inte mer än 3 km/h, så caféet i Honister Pass kom lägligt! Här fick vi var sin cappucino, värmde oss en stund och passade på att plocka på oss lite mer kläder innan vi fortsatte ut med siktet mot Dale Head (753 möh). Här borde vi valt att halvvägs upp mot toppen vika av österut och skråat runt toppen för en mycket enklare väg, men vi tog det säkra före det osäkra och följde stigen, så det blev några onödiga höjdmeter. Här började även Anki få problem med smärta i knät, kanske inte så konstigt efter ca 2000 ackumulerade höjdmeter, och vi fick ta det extra lugnt i serpentinerna nedför.
Så när vi kommit ner på plattare mark och lägerplatsen i Little Town bara några kilometer framför kunde vi åter få upp farten och vi nådde till slut fram till det hägrande målet!