ASICS Stockholm Marathon - PB igen!

Vilken löparfest - perfekt väder, 17 grader och några regnskvättar, och underbar publik och stämning. Kul att träffa både Robert, Niklas och Finndís innan start.
Första milen var ganska trång, jag låg nog för nära 3.30-flaggorna. När jag släppte iväg dem en bit blev det genast spatiösare. I 25 km gick jag för 3.30, sedan tog Söders backar musten ur benen. Vilken enorm skillnad på banan jämfört med flacka Kraków. Där var jag fortfarande fortfarande stark sista milen, men här fick jag verkligen betala för högre utgångsfart och för backarna. Från 35 km slet jag ont. Vid 40 insåg jag att det kunde bli pers i alla fall, så jag fick motivation att kräma ur det sista. Målgången på Stadion var magnifik som alltid.
I trappan ner mot ÖIP fick jag kramp i bägge benen och fick hjälp av en funktionär. Och plötsligt var vi fyra-fem kämpar som låg och kved och helt blockerade den ena trappan. Jag undrar om jag någonsin varit så sliten i benen efter ett lopp.
Publiken idag är värd ett omnämnande. Det var tjo och tjim nästan överallt och jag gillar känslan av att nästan bli framlyft av hejaropen. Jag hade några små privata klackar också, Blanka och Karin förstås, Niklas dök upp lite överallt, Emilia gav energi när jag var som tröttast och helt otippat stod Johan och Folke och hejade på Söder. Rita och Hilal missade mig vid banan, men dök upp med blommor (!) efter målgång.
Efteråt hängde jag med Robban på ÖIP och vi fick dessutom lite skön massage.