GAX 100m miles (DNF)

Efter förra helgens 24h var GAX lite av ett experiment. Hade såklart en del känningar i benen och fötterna men då vårt fokus var att ta det lugnt, lida i lagom utsträckning och kämpa så långt det gick var jag ändå rätt lugn inför starten.

Öppnade i täten första 200 metrarna för att vika in till en bankomat och ramla bak längst bak i ledet på väg ut ur Ystad. En plats vi var rätt nöjda med. Jag kände att vi tuffade på bra de första milen utan stress. Vädret, landskapet och det varierade underlaget var snudd på perfekt från start. Veteåkrar, bokskogar, herrgårdmarker osv. Runt 25 mötte Charlotta och Jessica upp med mat och vätskepåfyllning och vi tuffade sedan vidare stärkta av maten. Åt lite vid stationen vid 44 km och löpte vidare in i dagens kanske skönaste del (det är ännu inte uträtt om bokollon eller alkotte är bästa underlag). Runt 55-60 började jag dock bli hungrig igen ochdet var rätt trixig om än vacker löpning utmed Verkeån. Som tur var mötte C och J upp igen vid 63 och moralen stärktes med all möjlig mat, alkoholfri öl mm. Flöt sedan på bra fram till Brösarps backar där Olle började få problem med skav (nån stans här började det regna mer) och vi fick ta en paus för att lösa det. Kämpade oss ut till Haväng med lätt stukad känsla efter ett par mindre, men irriterande felspringningar. Väl i Haväng stod regnet som spön i backen och vi svidade om och laddade på oss så mycket energi vi bara kunde för att klara natten. Det hjälpte bra, men nu var det först rätt tuff strandlöpning några kilometer som sög ut rätt mycket av det vi hade tankat upp så när vi en knapp mil senare skulle ta oss upp på Stens huvud fick vi sätta oss och fylla på energiföråden igen. Tyvärr var det för regnigt och mulet för att vi skulle kunna njuta av höjden och vi gubbade oss ner för berget och fortsatte med sand och stenlöpningen ett tag innan vi fick komma upp på betydligt skönare asfalts- och grusvägar in mot Simrishamn. Vi ökade tempot lite och tuffade på rätt bra även om Olle nu ledsnat rejält på blåsor, skav mm. Var nog på vippen att bryta där men vi kämpade oss söderut ut med kusten. Blev dock långsamt allt kallare i regnet och motvinden så efter några km gick vi in och värmde oss och fyllde på depåerna på en uppvärmd toalett. Det var förmodligen dödsstöten för när vi kom ut därifrån kunde vi inte förmå oss att springa upp någon värme. Framme i Brantevik bestämde vi oss därför för att bryta. Och den sista timmen då vi gick och väntade på att Charlotta skulle komma var bland det värsta jag upplevt. Vi blev kallare och kallare, drog på alla kläder vi hade och tillslut räddningsfiltarna, men inget hjälpte. När C kom hade hon laddat med vinterjackor och handdukar och det var så fruktansvärt skönt att få tillbaka värmen och bara slumra till i bilen. Efter dusch och några timmars sömn kändes det sedan efter omständigheterna OK. Inga skador, ingen frossa etc. Konstaterar att det var helt rätt att bryta. Kanske borde vi gjort det tidigare rent av, men vi va för tuffa för det.

Stort tack till Olle för gott sälskap bra förberedelser och en rejäl portion skitsnack och jävlaranamma. Och såklart Charlotta och Jessica för support och skjuts.