ReportageAnders Szalkai är en av Sveriges mest kända löpare. Han har inte bara vunnit Stockholm marathon utan är även programledare för TV-programmet Spring och ansikte utåt för Team Stockholm Marathon. Han var lite av en segerfavorit men många tvivlade nog också på om han skulle klara mer än sin dubbla normaldistans. Det gjorde han.
Hur stor var skillnaden skillnaden mellan maran och 100 km?
Marathon är mer push med farten, man springer fort nära gränsen. Här blir det mer en urlakningsprocess där man blir genomtrött i hela kroppen. Armarna, magen, benen - allt tar slut.
Den mentala kampen mot ett marathon är också väldigt annorlunda. Här är det en kamp att bara komma i mål och hur man ska ladda med energi. Maran är mer en kamp att inte släppa av på farten.
Har du tränat speciellt på att äta under löpningen inför det här?
Nej jag har inte tränat särskilt på det utan trodde nog att det skulle funka med gel och sportdryck, men efter 50 km funkade inte det utan det var vatten, smågodis och banan som funkade. Det blev en annan trötthet som gjorde att man inte fick i sig energi som vanligt. Det var en ny erfarenhet.
Hade du nytta av marathonpsyket?
Det har jag absolut, men det som stärkte mig mest mot slutet var mitt supporterteam med kollegor från Team Stockholm Marathon som kom ner lite överraskande. Utan dom hade jag kanske klivit av efter 8 mil.
Har du planer på fler ultralopp?
Min tanke med det här loppet var att försöka vinna första SM guldet och bli historisk. Jag fokuserade inte så mycket på tiden utan på vinsten och möjligheten att lära mig något för att kanske springa VM i Holland i höst. Just nu känns inte det aktuellt, men det har jag känt efter några maror också. Får jag bara träna bra så kan det nog funka. Nästa gång behöver jag nog en bättre dämpad sko också.
Det låter som du lärt dig en del under tävlingen i alla fall!
Det har jag absolut gjort, jag var här för att vinna men tidigare har jag kanske tyckt för min egen del att maran är sista tävlingsdistansen, över det blir det en upplevelse. Men jag har tänkt om lite och har stor respekt för Rune Larsson och Jonas Buud. De gör det här en timme snabbare och säkert har kört sina lopp själva också, de tävlar verkligen. Även om jag inte är fulltränad nu så är en timme väldigt mycket tid.
