Mitt i Globen – mitt i livet

Efter ännu ett stycke Forrest Gump-ögonblick i mitt liv har jag som M50:a fått springa i XL-galan i Globen, visserligen i förtävlingarna (förstås), men ändå! Och på nytt svenskt och nordiskt rekord dessutom.

Det var på läktaren som åskådare vid fjolårets XL-gala jag bestämde mig. Då såg jag veterankollegorna Tobias Rauch (M35) och Kristian Nedregaard (norsk M35:a) springa 400 respektive 800 meteroch jag tänkte: ”Vad häftigt! Jag ska fanimig också springa i Globen! Vilken upplevelse det måste vara! Visst, jag kanske kommer jättesist, men hur många chanser i livet får man till en sådan grej? Om jag är frisk och i form ska jag anmäla mig.” Och det gjorde jag.

Jag ville ju vara i bästa möjliga form, så efter veteran-SM för en och en halv vecka sedan tog jag det lugnt och lättade upp träningsprogrammet något. Behöll kvalitetsträningen, men kortade ner längden/antalet intervaller på kvalitetspassen och volymen totalt sett. Det har funkat riktigt bra och de sista dagarna har jag känt lätthet och ”oslitenhet” i musklerna, spänst i steget och inte minst frånvaro av småkänningar och stelhet. Kroppen har helt enkelt fått tillräcklig återhämtning, kompenserat för tidigare träningsinsatser och gett mig – form.

Sista kvalitetspasset, två dagar innan, körde vi i Sätra. Ett flytpass med 8 x150 meter med 250 meters joggvila. Där upplevde jag ett för mig fint tryck i steget och kände en trygghet i att tillräcklig fart fanns i benen för större uppgifter.

Globen är stor. Man blir ödmjuk för sammanhanget. Följer uppmärksamt instruktioner och skyltar. Tittar storögt in genom gluggen vid callingbåset intill rundbanan och ser en glimt av den strålkastarupplysta arenan. Ska jag? Springa där?!.. Tar ett kliv upp och testar ett par hopp på den sviktande, men ändå hårda banan.

Dags att byta om. Som tur är hittar jag hyfsat i katakomberna, tack vare att jag har varit här tidigare, som tränare till Hässelbys ungdomslag i stafetterna 4 x 200m, som traditionellt ingår i XL-galan. I omklädningsrummet råder en tillknäppt tystnad. Det känns i luften att det är på allvar nu. Alla löpare ägnar sig sammanbitet åt de personliga putsningsrutinerna. Fäster de dubbla nummerlapparna omsorgsfullt, fram och bak på tävlingslinnet. Jag smyger ut och börjar jogga upp tillsammans med HSK-junioren Emil på lastgatan. Fram och tillbaka i monotona slingor. Pratar om dit och datt. Ju närmare loppet vi kommer, desto glesare blir orden, desto kallare blir fingrarna, desto torrare blir munnen. Rutinmässig löpskolning på uppvärmningsmattorna. Tripping, skipping, hälkick, lilla hjulet...

Kort toabesök blir något längre än beräknat p g a att fler har samma planer. Tre stegringslopp i lastgatan och sedan direkt till calling. Där blir det extra pyssel. Efter noggrann avprickning vidtar kontroll av nummerlappar och tävlingslinnen. Inspektion och övertejpning av enligt arrangemanget otillåten reklam på dräkter, väskor m m. Ett milt kaos som erfaret reds ut av grenledare Lasse Hagström.

Upprop och sedan inmarsch för C-heatet. Vi andra blir kvar. Jag snör på mig spikskorna. Luften är tung av kallsvettig tävlingsångest och adrenalin. Nästa gång är det vår tur.

Så är det dags. Vi marscherar in. Jag droppar ryggsäcken i en av deltagarkorgarna och kör två korta stegringar på upploppsrakan. Det är allt man hinner med. Sedan blåser startern i visselpipan. Jag delar innerbanan med Jonas Linderholm, en nykomling på bana i år från Huddinges långdistansgrupp som redan nått anmärkningsvärda resultat. I övrigt Kristian Nedregaard och Fredrik Orrsveden bana 2, Emil Mårtensson och Martin Hammar på bana 3. Ytterst John Foitzik och haren Martin Stjernlöf, fd medeldistanselitlöpare, åter på banan efter flera års skadeuppehåll.

”På edra platser”.. Tänk inte för mycket nu Gunnar. Bara kör! Pang! Jag sticker iväg före Jonas på innerbanan. Ingen tjurrusning från start, men haren tar spets in i andra kurvan i alla fall. Bra fart. I första kurvan in på andra varvet kommer Emil i ytterspår och vill in, men jag ligger bra och markerar min plats med armbågen. Det är trångt och det finns inte plats för någon mer framför fötterna. Emil droppar tillbaka igen. Jonas går fram ut på tredje varvet. Fortsatt hög fart. Har ingen aning om min tid, men haren verkar hålla tidsschemat och täten är inom synhåll. Mjölksyran tilltar alltmer upp mot 500 meter (hur lyckas man glömma bort att det alltid är så här?!) Fortfarande finns det dock lite kraft kvar och så hör jag Karin skrika på mig uppifrån A29. Nu kör vi, Gunnar! Orka!! Borrar på med allt jag har och trycker ut det sista in på upploppet. Närmar mig Jonas något, men orkar inte hämta in honom. Försöker fälla mig över mållinjen och stannar hängande, flåsande vid planket. Stumma muskler. Gav allt.

Utmarsch till återhämtningsrummet. Plockar upp mobilen för att kolla resultatet. 1:59,99 !!! Svenskt och nordiskt rekord i M50 med drygt 3 sekunder. Sub-2 inomhus. Karin och mina föräldrar på läktaren i Globen. Och i Forrest Gumps himmel ler hans mamma och säger: ”Life is like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get”…

11 kommentarer till inlägget

Mikael Fågelborg
1978 • Hässleholm
#1
22 februari 2013 - 18:12
Jag har skrivet det innan men kan skriva det igen, du är inspirationskällan nr 1 Gunnar! Så kul att läsa! Och grattis till ännu ett grymt rekord!
1969 • Hägersten
#2
22 februari 2013 - 18:15
Gåshud! Grattis! Vilken känsla!
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#3
22 februari 2013 - 18:32
Fantastiskt sprunget, och skrivet, fan vad grymt! Grattis!
1971 • Göteborg
#4
22 februari 2013 - 19:03
Grattis Grymme-Gunnar! Förmodar att Karin skrek sig hes igen? ;-)
1963 • Bromma
#5
22 februari 2013 - 23:18
Tack Mikael, Louise, Johan och Eva! :-D Jotack, Karin skrek sig hes! ;-) Kraxar rätt rejält idag faktiskt, så det var nog lite mer än bara luft hon drog ner i lungorna. Men hon kryar sig förhoppningsvis under helgen :-)
1970 • Lerum
#6
23 februari 2013 - 01:29
Åhhhh väldigt inspirerande text, man får nästan vara med på plats.
Jag älskar riktiga race-reports :)
Fantastiskt genomförande och ett otroligt grattis till tiden, rekorden, bedriften och ditt mål

Shit va bra :)
1963 • Bromma
#7
23 februari 2013 - 09:34
Tack Anders! :-)
1963 • Alby
#8
23 februari 2013 - 12:29
Grattis! Grymt häftigt! :-)
1963 • Bromma
#9
23 februari 2013 - 13:42
Tack Peter! :-)
Carl Wistedt
1980 • Västerås
#10
24 februari 2013 - 13:21
Grymt Gunnar och ja det var allt lite speciellt att springa inne i Globen. Inte många gånger man får chansen till det :)
1963 • Bromma
#11
25 februari 2013 - 15:43
Ja, man skulle liksom velat ha en kamera på huvudet för att kunna spela upp loppet igen. Man hann ju inte direkt njuta av utsikten... ;-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.