Laddat liv - två vänner som tränar tillsammans

Livet som soffpotatis

Måste erkänna att det inte är utan att jag blir avundsjuk när jag läser om hur Louise bara tränar, springer och bygger muskler mest hela tiden. Snart kommer hon vara hulken och jag en trött urvriden disktrasa. För det är ungefär så jag känner mig, och förmodligen ser ut. (Ja, ni hör ju hur synd det är om mig… eller kanske om min omgivning som måste lyssna på mitt gnäll!) Jag längtar efter att komma igång med träningen igen, samtidigt som jag är livrädd för att inse exakt hur svag och flåsig jag har blivit. Och för att inte tala om hur jobbigt det kommer att bli att hitta tillbaka till formen. Kanske lika bra att stanna kvar där jag är ändå, och fortsätter med långsamma promenader..

Gjorde ett tappert försök i lördags att springa lite backe, men insåg efter första stigningen att kroppen och lungorna kanske inte var redo ändå. Eller så var det bara min ytterst dåliga kondis som gjorde sig påmind. Svårt att veta.
/Miranda

Väderkvarn

Soffan bjuder på fin utsikt i solnedgången.


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.