Två sjöar runt 2013

Ja, i vilken fart skulle jag gå ut? Det var den stora frågan. Jag var inne på ett förstavarv i 4:50-fart men när jag kom iväg upptäckte jag att det var för defensivt. Loppet börjar med en ganska lång uppförsbacke men det härliga är att när man väl kommit upp är det lika mycket nedför och därefter helt platt väldigt länge. Den första kilometern låg på 4:40 men sedan höll jag mig runt 4:30. Efter ett varv (5,7 km) var snittet 4:32 men efter den där långa sega backen hade det stigit till 4:35. Det var då jag på allvar började fundera på vad jag ville med loppet. Innan dess hade jag bara känt mig för. När jag fick lite rull i nedförsbacken bestämde jag mig för att satsa på första 10 under 45 minuter, så att jag hade det gjort före Premiärmilen. Grejade jag det skulle jag sänka farten och ta resten i behagligt tempo.

Så jag drog på i 4:12, 4:17 och 4:21 och passerade 10 på 44:42. Check! Det var precis i varvets andra långa backe så farten blev automatiskt lägre men när jag hade kommit upp lät jag benen rulla och hittade en ganska behaglig fart. Det var egentligen bara tredje gången uppför startbacken som det gick riktigt långsamt, 5:03. På det krönet stod min pappa och hojtade ”Du ligger 3:a bland tjejerna!”, vilket kändes orimligt (det är också obekräftat) men jag kunde ju inte gärna släppa en tredjeplats tänkte jag och lät benen gå nedför och sedan hittade jag ett behagligt tempo runt 4:30 och kom i mål på 1:16:57.

Förvirringen nu efteråt gäller hur långt loppet verkligen var. Officiellt är det 16,6. Min klocka visade 17,01 och jag har kollat runt lite vad andras klockor visade. Ett varv är 5,7. 3 varv blir således 17,1. Sedan varvar man två gånger lite innanför målrakan så det går bort lite där men knappast 500 meter.

Hursomhelst, nu borde jag rimligtvis ta Premiärmilen under 45 minuter nästa helg!

Image

Pappa tog en bild på mig. Inte lätt det där med telefoner.


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.