Ibland drar man ut i skogen och känner sig helt oövervinnelig i snygga röda skor och matchande tröja. Ibland skuttar och flyger man med lätta ben över trädstammar som ligger över stigen man springer på. Ibland har man ingen aning om vad som finns bakom trädstammen man glatt hoppar över, så ibland tappar man balansen och landar rakt på armbågsspetsen istället för på fötterna med de snygga röda skorna. Ibland ligger man där på marken och vet att det där var inte bra, och får senare lära sig att "Caput Radii fraktur" betyder att man har en spricka i armbågen. Och ibland funkar inte ens Spotify, bortsett från en enda låt man kommer åt och kan deppa ner sig med:
http://open.spotify.com/track/3QmesrvdbPjwf7i40nht1D
Det här var ju inte enligt plan. Jag har ju en fjällmara och en Berlinmara som jag precis skulle dra igång träningen inför. Jag har ju precis skaffat en jättebra mitt-i-livet-löparbok som jag läser och inspireras av, och planerar sommarträningen efter.
Men det kunde ha varit värre. Det är en spricka i armbågen bara, det kunde ha varit foten. Eller benet. Det kunde förresten hända så många grejer som skulle göra mig så mycket mer ledsen och illa. Caput Radii fraktur! Kom igen nu, kroppen, nu är det upp till bevis. Läk snyggt och snabbt nu, jag vet att du kan. Inget gips behövdes, bra tecken. Jag ska tillbaka för ny röntgen på fredag, vi får se hur det ser ut då.
Nu ska jag äta jordgubbar och se till att skriva min racerapport från Stockholm Marathon. Jag undrar så klart hur det kommer att utveckla sig, blir det något Axa i år för mig? Berlin Marathon känns ändå viktigare, det har det gjort hela tiden. Dessutom har jag börjat förbereda släktingarna i USA på besök från Sverige i april nästa år. Boston är givetvis i fokus, men när man ändå är i den delen av landet kanske man skulle passa på att hälsa på släktingar i Baltimore och Washington. Det kommer att bli en spännande resa! Långt mer spännande än en Caput Radii fraktur.