R.I.P.

Dag 232
I går kväll. Vaimo firades rejält. Våra föräldrar doppade. Smörgåstårta, jordgubbstårta och massor med skurigutt. Pilsner-sockerdricka och kaffe. Ettan joinade sällskapet. Uppsluppen stämning. Glada skratt. Ända tills. Rrrrr. En mobil ringde i svärfars bröstfickan. Såg på numret. Steg upp. Det är från min syster, René. Hallå! Vi övriga hörde genast att något var på tok. Sorgebud från Aptos, California. Svärfars blick tårades. Våras likaså. Vaimos fasters make hade somnat in. Vi tände ett ljus för Jan-Erik Höglund från Tjiivas i Vestersundsby. R.I.P. Will miss you so much! Jag skickade en FB-hälsning åt Jan-Eriks anhöriga. Fick genast kontakt med barnbarnet Lisa. Försökte också ringa Håkan, sonen, men mobilen var avslagen. Bestämde mig för att göra ett nytt försök i kväll. Kollade ännu lite PL-fotboll innan jag gick och lade mig.
I morse. Tisdagsinvägning. Sjuttiotvå-komma-sex. Suck! Utsåg smörgåstårtan till main-suspect. Käkade fil. Funderade på festen som kom av sig. Att skillnaden mellan glädje och sorg kan vara så hårfin. Att man nog skall vårda sina relationer. Så länge det finns något att vårda. Dagens ÖT fick mig att för stunden glömma det tråkiga. Ett reportage från Lokal-Tapiola-turneringen. Reportern Sören B hade intervjuat mig efter matchen mellan Rockets och Tigers. Hade till och med citerat domaren. "Det var en annorlunda och fin upplevelse. De visade en sådan fantastisk glädje över minsta framgång." Najs att bli citerad av lokalpressen. Men. Sen blev det bråttom. Hade suttit alldeles för länge med filkoppen och tidningsskriverierna. Skyndade till bussen. Hann precis. Sjönk ner på etupenkki. Funderade hur jag skulle lyckas klämma in dagens träningspass. Måste bli mellan jobbet och två styrelsemöten i kväll. Måste nog stänga rektorsexpeditionen lite tidigare idag. Jobba lite intensivare i stället. Tog tvåans buss hem. Bråttom, bråttom. Bytte om i ett huj. Ut på banan kvart före tre. Härligt sensommarväder. Drygt fem kilometers uppvärmning. Kände mig ovanligt seg. Stannade. Släppte ner pulsen. Kutade sen uppför järnvägsbron nära stadens gamla avstjälpningsplats. Branta sidan. Trettiofem sekunder upp till toppen. Fem sekunders vila. Joggade ner. Fem sekunders vila. Upp igen. Upprepade proceduren tio gånger. Slet rejält på krafterna. Efter den sista intervallen joggade jag hem i maklig takt. Skippade töjandet för att hinna käka lite före kvällens första styrelsemöte.
Förresten det glömde jag. Fick faktiskt en försenad födelsedagsgåva av mina svärföräldrar. Blåbär och ett presentkort till Sportia Mattsson. Najs!

Saldo: 10,7 km

Totalt: 2 398,7 km

Mål: + 78,8 km

Kanon: Att bli citerad i ÖT.

Kalkon: Stressig dag
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.