FÖRENINGEN FÖR STADGADE MÄN

Dag 236
I går kväll. Tidigt i säng. Somnade bums. Vaknade halv tre. Steg upp. Kokade gröt och kaffe. Bredde mackor åt vaimo, sånakunon och mig själv förstås. Två på var. Softade. Kvart över fyra rattade jag och vaimo hennes Golf till busstationen. Dallas och Pettersson tog emot de morgontrötta Draksviksresenärerna. Hittade bra platser bak i bussen. Läste ÖT. Sov sedan till Vasa. Käkade mackor. Bussbolaget bjöd på kaffe. Pausade i Pori. Snackade med John-Erik J, också på väg till Dragsvik. Peffanminnen. Ett gäng lärarstuderande som bildade en förening, FFSM. Föreningen För Stadgade Män var en slags sammanslutning för alla vi som redan under studietiden hade vårt på det torra. Kilade stadigt, som man säger i Svärje. Inriktningen på våra möten var inbördes beundran. Vi hade ett avancerat poängsystem. Medlemmarna fick poäng för t ex förhållandets längd, relationsstatus och barnantal.  Poängen delades ut i form av stjärnor. Ordförande John-Erik hade flest. Kanske för att det var just han som delade ut stjärnorna. Men. Man kunde naturligtvis också tappa sin stjärnstatus. För olämpligt uppträdande. Otrohet var den värsta synden. Ett avbrutet förhållande renderade i omedelbar uteslutning. Tack och hej! Så långt behövde vi lyckligtvis aldrig driva ett ärende. Har för mig att eventuella tidigare förbindelser inte heller sågs med blida ögon av styrelsen. Ordförande mindes att medlem Markku K en gång tappade hela två stjärnor. För olämpligt beteende. Stackars Maku hade under ett så kallat studiebesök i Umeå urinerat på öppen gata. Då ärendet kom upp på styrelsebordet  åberopade ledamöterna dessutom "försvårade omständigheter" eftersom incidenten hade inträffat samtidigt som den svenska kungen hade befunnit sig i björkstaden. Något styrelsemöte har FFSM inte hållit sedan vi fick ut våra lärarpapper. Men. Ifall John-Erik kommer på den tanken. Då skall jag utmana honom och ta strid om ordförandeklubban. Vigselring, tre kläppar och ett i övrigt oklanderligt leverne torde rankas väldigt högt. Synd att jag ännu inte har några barnbarn att stoltsera med!
Efter Poristoppet tog jag fram min bok "Berlin 42 195". Läste den på nytt. Memorerade hela marathonbanan en gång till. Klockan tolv var vi framme. Vackert väder. Varmt. Väntade på att programmet skulle starta. Satt och dåsade under en stor björk. Drack kaffe och åt en Sputnic-bullo för ein-å-sexti. Raatis billi. Å säädans go! Försökte få syn på trean bland de paraderande. Lyckades inte. Funderade på att göra en Zackeus. Klättra upp i björken. Men. Hejdade mig. Ville inte skämma ut trean. Så jag lät bli. Efter krigsmanna-eden och "Vår Gud är oss en väldig borg" fick vi äntligen träffa  den nybakade krigsmannen. Som stolt förevisade sin blårutiga Hästens. Därefter dags för den efterlängtade ärtsoppan. Kön till  grytan var minst tvåhundra meter. Men väntandet uppvägdes med råge av den gröna sörja som serverades. Kostade dessutom bara en femma. Inkluderade pannkaka. Jättenajs! Då vi ätit fick trean bråttom. Fick en blixtinkallelse till sin pluton. Kutade iväg som ett rapaskott. Skulle få veta om han får äta ärtsoppa i sex eller tolv månader. Vi skiljdes åt ovetandes hur det skulle gå. Kvart över fyra rattade Dallas vår buss ut från parkeringen. I samma stund SMS:ade trean sin flickvän att han nog skulle få äta ärtsoppa i ett helt år. Vi tyckte alla lite synd om honom. Men. Pappa var ändå lite stolt över att trean visat framfötterna. Precis som kersantti Juselius gjorde för över trettio år sedan. Tycker nästan att FFSM borde belöna dylika uppoffringar för fosterlandet med minst en stjärna.

Saldo: 0,0 km

Totalt: 2 442,6 km

Mål: + 82,6 km

Kanon: Kaffe & Sputnic-bullo för ein-å-sexti.

Kalkon: Förtvivlat långt till Draksvik.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.