Jag har sprungit i två perioder under mitt liv (i grova drag).
Första perioden var mellan 1982-1989 (från 22 års ålder) när jag började löpa under min studietid på Musikhögskolan i GBG med andra musikstudenter varvat mellan jazzräkorna.
Vi var 5-6 stycken som tyckte det var kul att träffas (oftast i Skatås) och träna tillsammans.
Vi sprang många smålopp (Angeredsloppet, Kålleredsloppet, Vingaloppet, etc.) mycket trevliga lopp men GBG-varvet var alltid den viktiga höjdpunkten på året.
En gång hittade vi även på en egen variant på mångkamp där vi träffades nån dag och sprang, simmade, hoppade höjd, stötte kula o.s.v. Jättekul!
Mina tider på GBG-varvet då låg på c.a 1.40 (c:a 4.45/km i snitt) vissa år lite bättre, vissa lite sämre (+-5 min)
Ett år (1985 tror jag) slog Gunnar Bengtsson och jag vad med varann om vem som skulle vara snabbast på varvet. Den som förlorade skulle bjuda vinnaren på middag på dyraste restaurangen i GBG, "Johanna" som då drevs av Leif Mannerström. Jag förlorade såklart...... och fick hosta upp fiolerna. Maten rann dessutom rakt igenom några timmar senare. Surt var det ;-/
Året därpå -86 blev däremot ett riktigt lyckoår för jag lyckades äntligen spränga den magiska 90-minuters gränsen och gick in på 1.29.35, ett snitt på 4.15/km! Dessutom träffade jag min underbara fru Bodil samma dag på kvällen, när vi som hade sprungit var på Nefertiti och firade.
Min fru hängde direkt på mig i mitt löpande och vi sprang många smålopp gemensamt och det var trevligt, förutom att hon genast kom tvåa och trea bland tjejerna bara efter några månaders träning medan jag var typ 82:a bland killarna.....grrrrrrrr.
Jag hann under den tiden göra typ 8 gbg-varv.
Att klara 4-tempo ......
....innebär en sluttid på 1.24.24 och 1987 var det närmaste jag skulle komma detta drömmål. Då sprang jag Kungshamn-Smögenvarvet på 1.25.50, ett snitt på 4.04/km.
Vi startade i ett fruktansvärt tempo (för mig) och jag tänkte att, detta går aldrig! Första milen gick på 39 minuter och jag trodde inte mina ögon. Jag hade tidigare inte ens klarat milen på 40 minuter. Jag missade ändå drömmålet med 1 min. och 26 sek. Jag sprang detta lopp ihop med redan nämda Gunnar men även Martin Lidström som är känd bland löpare för att hösten 2009 ha sprungit sträckan Berlin-Gibraltar. Det tog honom 2 månader och 19 dar att fullfölja detta med sträckor på 4-7 mil om dagen med max en vilodag i veckan. En fantastisk bedrift!
Här är fr.v. Martin, Gunnar och jag efter mitt rekordlopp på Kungshamn-Smögenvarvet 1987.
Då var nog min matchvikt 82 kg (jag är 191 lång). Nu 26 år senare ligger jag på runt 95 kg och hoppas komma under 90 kg?
Här, när Gunnar och jag mötte Martin och sprang med honom sista biten tillbaka på Martins löparpjojekt GBG-STHLM t.o.r. 2008
Fr.v. Gunnar, Martin och jag.
Jag fick alltid stryk av dessa två herrar, men det har varit kul ändå!
Sedan tappade jag bort löpningen i typ 15 år.
Det blev mycket jobb, flyttade till Tjörn, byggde hus, barn, friluftsliv, båt etc. i stället. När jag närmade mig 50 blev vikten ett problem och jag var många kilon över hundra och tänkte att, nej nu får det bli ett stopp på detta.
2010 anmälde jag mig som +50-åring till göteborgsvarvet igen och lyckades lura med mig 1/3 av BBB (det storband jag jobbar i) att göra samma sak. 
Här är en bild från när GT gjorde ett reportage om oss BBB:are som sprang varvet 2010.
Vi förstörde fullständigt vårt dåliga rykte som jazzmusiker ;-)
Året efter hängde ytterligare en BBB:are,
Alberto Pinton på varvet (Alberto som nu även har avverkat Swizz Alpine bl.a.)
Även mina söner har börjat löpa och i lördags var vi i Strömstad för att springa GBG-varvets seedningslopp (10 km) där. Min son Joakim behövde seeda sig för att underlätta vår gemensamma logistik under GBG-varvet till våren.
Nu föll det sig inte sämre än att han blev matförgiftad av en kycklingpizza som han åt kvällen innan loppet så han kunde tyvärr inte springa. Men min andre son Viktor och jag var också anmälda och sprang detta trevliga lättsprungna (men blåsiga) lopp.
Då träffar vi på Gunnar igen..... Han sprang på 41.nånting, (grymt av en 58-åring). Min son Viktor sprang på 43.56 och var mycket nöjd.
Själv sprang jag på 48.51 och är nöjd med det. Nu gäller det bara att orka hålla uppe detta i 11 km till på GBG-varvet.
Att träffa Gunnar igen, samtidigt som mina söner är med och springer känns lite som att knyta ihop säcken på nåt sätt.
Fr.v: Viktor, jag och Gunnar i Strömstad.
Nuförtiden (som gubbe)....
....kämpar jag med att komma under 5min/km i snitt på varvet och det skall gå ;-)
Hursomhelst: att löpa är kul oavsett om man vill krossa 4/km eller 5/km, eller vilket mål man nu har.
Man får rätta in sig efter realistiska målsättningar.
Idag är "jogg.se" en glädjekälla och jag har fått nya kompisar i löpningen tack vare detta.
Här är några av "Tjörnjoggarna"
Fr.v Tobias, Patrik, Anna, "Mange", Jonas och jag.
Även
Ove i Hunnebostrand som jag råkade ramla på av en slump på Bohus Malmön-loppet är fruktansvärt snabb som "gubbe" och har spridit mycket glädje.
Det är bara att löpa vidare.......................
Mikael
