Oberörd dubbelmacka

Om inte reservplanen funkar får man ta till reservplanernas reservplan och det är precis vad jag fått göra. Tisdagens marapass var en besvikelse av rang och det var inte bara dåligt utan jag blev hes dagen efter. Så när jag skulle springa mitt älskade dubbelblock i torsdags spände jag på mig pulsbandet för att kolla status. Med det på konstaterades snabbt att vilopulsen var typ 25% över det normala. Ofrivillig vila. Trots att jag kände mig pigg. Idag kan jag känna att jag var inte alls pigg i torsdags och jag var inte pigg igår även om det kändes så. Idag är jag pigg på riktigt. Idag har jag normal vilopuls.

Eftersom jag tyckte att jag kände mig pigg igår sprang jag ändå dubbelblocket trots att vilopulsen var lika hög då. Jag tänkte att jag avbryter omedelbums om arbetspulsen sticker och så är det inte mer med det. De första 8 km i lugnare fart kändes okej. Inget bett i steget men pulsen såg i alla fall helt okej ut och allmänkänslan var bra förutom lite sega ben. När jag ökade upp till maratonansträngning fick det bli benens definition på det som fick råda. Pulsen var lägre än på något marafartspass jag någonsin sprungit genom åren och jag kände mig långt från att vara flåsig. Jag har sprungit marafartspass på den här sträckan i över tio år och de enda gångerna det liknade maratonpuls var i de längre uppförsbackarna men den sjönk snabbt igen direkt det bar utför eller blev platt.

5-6 timmar vila på det och jag stack ut igen med den mest oberörda känsla jag någonsin haft efter den första delen. Normalt sett brukar både den första och andra delen av passet gå snabbare än under morgonen men det här var ingen normal dag. Det kändes mer oberört än någonsin men när benen fick bestämma gick det några sekunder långsammare än på morgonen. Känslan efter passet och känslan idag är precis densamma. Det finns inget i kroppen som påminner mig om att jag dunkat cirka 36 kilometer varav 20 i tävlingsfart för mindre än 24 timmar sen.

Oberörd är känslan och tur är väl det för det gick inte så snabbt. Hade jag inte gjort det igår hade jag varit sugen på att testa idag när jag känner mig pigg och med normalpuls. Jag misstänker att det finns en fartväxel till att plocka ut när jag är helt hundra. Det här påminner mig om när jag var i toppform och sprang maran på 2:43:00 men med något litet skräp i kroppen. Då hade jag troligtvis kapacitet för 2:36:xx men benen ville inte röra sig trots att jag kände mig i övrigt oberörd både under och efter loppet.

Reservplanernas reservplan innebär i alla fall att jag i praktiken redan började trappa ner i onsdags och det blir intressant att se vad det gör för formen fram till maran. Det jag hoppas på är gradvis piggare ben för varje dag som går. Det i kombination med att jag vet att jag har uthålligheten gör att det kanske kan gå bra trots allt! Men först ska jag hålla tummarna för den här mannen och hans kompanjon i morgon.

DSC00338

Ha det,

Mackan


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.