Löparpsykot - en 50-årskris

Hala strumpor

Mina nya kompressionsstrumpor är jättehalkiga.

Vi tar det från början: Niklas som vet allt som löpning och vilka prylar som finns, sa att mina underben skulle må bra av kompressionsstrumpor. Så idag köpte jag sådana.

De är jättefina. De håller om mina vader, ända från knävecken ner till tåssingarna. Som en liten mormor som ligger där nere och kramar och fjäskar med mina vader. Jag får 100% kärlek från mina strumpor. Inga krav.

Men de är hala. Fy fan. Det går inte att ta spjärn.

Jag halkar på klinkerserna här hemma. Slirar, glider, hasar. Jag springer som en tecknad seriefigur, fötterna slirar och halkar och tar sisådär femtio-sextio steg innan de får grepp och skickar mig framåt.

Och jag gillar det. Jag är, nota bene, 44 - running on 45. Och jag kan inte gå ut i köket, där de slätaste plattorna finns, utan att extraslira på skoj. Som en femåring som upptäcker ett stort rum inomhus där man kan springa och sladda i strumplästen. Och det fyller mig med en liten glädje varje gång. Det är så lite det krävs. Ett par nya hala strumpor och jag blir en leende gubbe som glider omkring i hallen. Och sen undrar jag om det bara är jag som är ett medelålders småbarn.

2 kommentarer till inlägget

1972 • Sjövik
#1
30 januari 2014 - 13:18
Mycket bra, se halkningen som extra stabilitetsträning!
Och du är inte ensam, det går inte en vinterdag utan att jag skatear ner för vägen när jag hämtat tidningen.
Olle Svalander
1969 • Lilla Beddinge
#2
30 januari 2014 - 19:38
Tidning i brevlådan. Classy!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.