Men alltså - vi är fett grymma också.

Trots att vi är pessimister, ser vi väldigt ljust på livet och trots vår raljerande jargong så gillar vi faktiskt att träna.

T.ex Box på gymmet. Det är en av våra allra bästa. Det är något alldeles särskilt med att ta på boxvantarna och bara slåss tills en stupar.
Dessutom har vi världens snällaste tränare, han är bara glad och uppmuntrande, helt befriad från att behöva verka hård och tuff. Varje gång han går runt i salen tar vi i lite mer och slår med heeela kroppen som man ska. Då kan det hända att han säger att vi har bra teknik, varvid vi nästan dör av stolthet.


Boxning är faktiskt så roligt så vi inte ens märker att vi håller på att svimma av tröttma. Vi fuskar nästan inte alls eftersom alla övningarna är fullt genomförbara för en normal kropp - till skillnad från exempelvis yoga, som passar bäst för fullfjädrade akrobater.
Möjligtvis så blir det lite si och så med burpeesarna på slutet men det kompletterar vi i efterhand som Errol brukar säga

.
Göte vägrar träna med någon annan en Errol på grund av närhetsskräcken. Errol däremot har inga problem att ta sig an stora thaiboxarkarlar eller asstarka muskelbyggarfruntimmer. Göte vägrar också linda händerna som de vana boxarna gör. Hen anser det vara imagesänkande att linda händerna inför fitnessbox. Även här är Errol mer liberal. Man kan säga att Errol säger mer ja till livet. Göte säger mer nej. Inte till livet, men till trams.
Det har också varit nära både en och två gånger att Errol missar mitsen och träffar Göte. Ni vet hur det är när adrenalinet ska kombineras med trötta muskler. Varje gång blir Göte himmelsblå förbannad och utlovar en nävmacka tillbaka om olyckan skulle vara framme men hittills har allt gått bra.


Vi fuskar faktiskt också alltid med det där momentet på uppvärmningen när vi ska slå varandra på axlarna och den som blir träffad ska göra en armhävning. Det är en glyttig övning tycker vi. Istället kör vi våra bästa kampsportsmoves från Karate Kid och Tekken och gör gemensamma armhävningar lite när det passar.

??Det gottigaste men också asjobbigaste är intervallerna som brukar avsluta varje pass. För oavsett om det är jogg med burpees (som vi alltså kompletterar i efterhand) eller stationer med olika slag och sparkar så kramar det den allra allra sistaste droppen ork ur kroppen. Egentligen är vi för trötta redan men vi glömmer känna efter för det är så kul. Yra och flåsande med svetten sprinklande ur kroppen som en mindre fontän tragglar vi oss igenom övningen och känslan när vi rödflammiga vacklar tillbaka till omklädningsrummet är oslagbar.

Vi är faktiskt fett grymma också.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.