Kinnekullevarvet - utan musik & utan publik

När jag nu inte hade anmält mig till året Gbg-varv, så fick det bli en runda på Kullen istället. Detta lilla berg som fick smeknamnet; Det blommande berget, av Carl von Linné någon gång på 1700-talet.

Kinnekulleleden är en härlig vandringsled som även används flitigt av både cyklister och löpare idag och den går genom många spännande miljöer och på många olika underlag. Inte att förglömma att den är ganska kuperad.

När jag började springa runt 6:30-tiden så kände jag mig ganska ensam, vädret var lite gråmulet och det kändes som alla sov. Men helt utan musik och publik vara jag ju inte, fåglarna stod för musiken och jag hade både kossor, rådjur, harar samt en Långben och en Bäver som stöttade mig längs rundan.

Det var en intensiv vårgrönska som blev ännu härligare när solens varma strålar började titta fram efter några timmar. Äppelträden stod i full blom.

Det porlade också härligt i bäckar och i vattenfall. Detta fallet passerade jag först ovanför och sedan nedanför.

Sen har vi ju det enorma Stenbrottet, vilket jag tog ett Panoramafoto på - det fick inte plats här - så ni får uppleva det på plats istället.

När jag passerade Hällekis camping så såg vattnet ganska inbjudande ut. Jag sa Godmorgon till några nyvakna campinggäster som tittade ut ur sina tält, med en något fundersam min.

Ännu mer inbjudande såg den norra stranden ut som ligger lite mer dold. Här tog jag en liten paus med mandel, torkad frukt, salt och vätska, för jag visste att snart skulle det börja gå uppför på riktigt...

Det blev visst inte så många foton på väg upp, vet att jag hade full sjå med andningen just då.

Men så kommer man upp och utsikten är fantastisk. Stora delar av Vänern syns och tittar ni noga så ser ni Läckö Slott där borta i diset - den lilla vita fläcken.

Så passerade jag Utsiktstornet på högsta punkten, nerför slalombackaen och nådde så Kinnekullegården. Där tog jag en välbehövlig kaffe- och glassfika, jag och ett gäng cyklister.

Nu var knappa 30 km gjorda och jag kunde rulla ner för berget mot Martorpsfallet och Lasses Grotta för att slutligen nå bilen vi Jerneklev där jag startade.

Hann hem i god tid innan starten gick på Gbg-varvet, men då hade jag ju redan gjort två varv och lite till - och det kändes ju kanon!

Du har väl förresten inte missat KULs hemsida: www.ultradistans.se - där du kontinuerligt får information om olika spännande ultraarrangemang runtom i Sverige och övriga världen och även tävlingsresulltat med svenska deltagare. KUL är Svenska Friidrottsförbundets Kommittée för Ultradistanslöpning.

Bli en ultralöpare du också - det enda som behövs är att du tycker om att springa lite längre ibland. Med Ultra menas sträckor som är längre än maradistansen.

På återseende!

 

 

4 kommentarer till inlägget

Annelie
1971 • Skövde
#1
18 maj 2014 - 12:09
Åh, vad vackert. Jag längtar dit :-)
1967 • Västra Frölunda
#2
18 maj 2014 - 12:17
Oj va fint! Där borde man springa någon gång!
1978 • Johanneshov
#3
18 maj 2014 - 12:54
Hej Helen! Underbara bilder och visst är den där vandringsleden något alldeles extra! Jag ska tillbaka och springa leden den 19/7 för tredje året i rad! Här kan du kika på mitt bildspel från sommaren 2012: https://www.youtube.com/watch?v=Dn5gZwCNvlc
Ha det toppen! / Daniel
1968 • Lidköping
#4
18 maj 2014 - 21:12
Härligt Annelie!
Tomas, det tycker jag du ska göra!
Daniel, Tack för ditt fina bildspel, det ska jag hänvisa vidare till - du hade fått med alla bitarna :). Vi brukar springa leden höst och vår med klubben, men ibland tar jag den själv också - den är fantastisk!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.