Blää, så var man skadad igen :(
På helgens BUM 45 km så stukade jag till foten efter drygt 7 km. Tänkte att nu är det kört och började gå. Sen började jag jogga lite för att ta mig till nästa kontroll, och det gick även om det kändes, så bestämde mig för att fortsätta. Efter ca 12 km så vrickade jag till foten igen, ramlade omkull och låg på marken och skrek av smärta. Men tog mig upp och linkade vidare. Kan ju knappast kalla resterande sträcka löpning. Mycket rötter och bös gjorde att jag verkligen inte vågade ta i, kändes inte som om foten hade pallat en vrickning till. Gick inte heller speciellt fort på raksträckor eftersom foten inte kunde skjuta ifrån speciellt bra. Blev omsprungen vid 35 km och det var oerhört frustrerande att inte kunna svara! Benen var inte trötta, men den där jävla foten...
Väl i mål fick jag fantastiskt fin hjälp av en sjukvårds-tjej. Foten i luften, tvätta, linda coh fick ligga på madrass med is på foten. Gjorde skitont! Måste vara att man är så hög på endorfiner eller nåt när man springer så man inte känner av det lika mycet då...Sedan fick jag den omlindad ytterligare ett par gånger. BUM är för övrigt att mycket trevligt arrangemang! I mål finns mat, skönt häng och en jacuzzi på taket (som jag dessvärre inte kunde utnyttja i år, grrr...)
Så nu har min Bianchi fått åka fram igen, blir racer-cykling nu tills foten är bra igen vilket jag hoppas bli snart. Grymt sugen på revansch!
