Isabelle Buonassisi

Att knäcka koden

”Det ska sitta i ryggmärgen, när ni är trötta ska ni inte behöva tänka. Kroppen ska bara utföra de olika teknikerna på löpande band.” 
Tränarens ord ekar i mitt inre, lättare sagt än gjort tänker nog både ni och jag…

Jag kan ibland känna en enorm frustration över att inte lyckas behålla värdefull kunskap. Den senaste tiden har detta varit någonting som jag funderat mer och mer på. Hur ska jag kunna maximera min träning? Hur ska jag på bästa sätt kunna utvecklas inom min sport? Minnet är en fascinerande mackapär, utan minnet skulle vi inte kunna lära oss någonting. Men hur kommer det sig att jag mitt i natten kan redovisa för ekonomiska modeller, multiplikationstabeller eller sjunga ipren-låtarna utan att blinka, medans förra veckans burteknik kan vara nästintill omöjlig att återberätta?

Det handlar om att knäcka koden till maximalt lärande.
Det finns dagar på klubben när jag lyssnar innerligt, studerar med hökögon och sedan försöker kopiera så gott det går. Jag lever mig in i situationen och gör mitt allra bästa, men nästa träning är det suddigt. Tekniken som förra veckan kändes solklar är nu något jag bara skymtar i periferin. Den kommer heller inte utföras på nytt eftersom ”jag ändå inte minns helt rätt” och tids nog har den dött ut, helt tagit till flykt.

Min studieteknik i skolan har alltid varit tidskrävande, dock har den under årens lopp visat sig vara effektiv och ge goda resultat. Det räcker inte för mig att bara läsa eller höra information, jag behöver anteckna för att sedan konstruera bilder som min halvfotografiska hjärna kan memorera. För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att testa och överföra denna studieteknik på träningen. Efter mina pass har jag nu börjat föra journal. Jag förklarar utförda tekniker med mina egna ord så jag senare ska kunna läsa anteckningarna och förstå precis vad jag menar, jag målar bilder om det så krävs och skriver utav vem jag lärt mig tekniken.

Vårt korttidsminne tar snabbt upp information men låter den flaxa iväg lika kvickt, man måste fånga händelsen, hala in den och sen sätta den i bur i långtidsminnet. För bästa resultat krävs repetition, långtidsminnet är relativt trögt men glömmer sent!
Genom att efter mina pass sätta mig en kvart med papper och penna, gå igenom allt som skett under senaste timmarna på nytt så har jag märkt en helt enorm skillnad! Jag hjälper min hjärna att minnas, jag ger mig själv möjligheten att utvecklas i högre hastighet och sist med inte minst, mina tränare slipper slösa bort sin tid på att lära ut saker som bara flaxar in och ut genom korttidsminnet. Väck mig i natt och jag skulle kunna återberätta de tre enligt mig viktigaste teknikerna jag lärde mig under kvällens pass.

Hitta ditt eget sätt, hur kan du växa och på bästa sätt ta till vara på veckans alla träningstimmar?

 

2 kommentarer till inlägget

1976 • Borås
#1
4 juli 2014 - 02:15
Ska testa detta. Tack för tipset!
1990 • Halmstad
#2
4 juli 2014 - 10:34
Kul! :) hoppas det hjälper dig!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.