Tankar kring Lidingöloppet

Såhär två dagar efter Lidingöloppet känns kroppen fortfarande fantastiskt bra. Lite småstel efter gårdagens långa bilfärd hem från Lidingö, men annars helt fräsch. Det hade gått att springa idag, men jag fick passa på att måla istället nu när det var målarväder...

Jag har hunnit få lite distans till loppet och tänkte summera lite mer tankar kring själva loppet.

Arrangemanget
Jag tycker det var grymt bra ordning runt omkring hela loppet. Nummerlappsuthämtning, expo, Lidingövallen, väskinlämning. Och så tyckte jag det var helt suveränt bra att man kunde lämna sina överdragskläder i startfållan och att påsen sedan kördes till målet så att man hann klä på sig innan man började frysa!

Det var väldigt tydligt skyltat överallt och inga som helst svårigheter att hitta.

Vädret
Som svensk medborgare måste jag ju bara kommentera vädret:). Strålande sol nästan hela tiden, lite blåsigt, runt 15-16 grader. Helt perfekt! Dock var det lite svårt att veta hur mycket kläder man skulle ha på sig. Jag hade för mycket med långtights, linne och tunn jacka. Jackan åkte av efter någon km och jag önskade att jag hade sprungit i mina shorts istället.

Vätskestationer
Det var bra mellanrum mellan vätskestationerna och bra att det fanns sportdryck på alla. Sportdrycken var den bästa jag har druckit på lopp någonsin. Smakade inte utspätt och fick fart på benen! Kanelbullarna var lite småtorra, men bananerna var perfekta. Lagom stora bitar. Gött att slippa behöva käka en hel banan, det hade jag aldrig orkat!

Bäst längs banan
Alla dessa fantastiska människor som stod ensamma och hejade på oss löpare! Bra gjort! Speciellt när det stod hela flockar med folk som inte sa ett pip!

Mest irriterande
Dessa j*la människor som måste komma snabbt bakom en och skrika om att alla ska hålla höger! Jag startade i grupp nummer sju, vilket är bland de senaste grupperna och inget man seedar sig till. Om man  nu har så f-bannat bråttom i spåret finns det alla möjligheter i världen att seeda sig till en bättre startgrupp. Så sluta skrik och njut istället av den fina naturen på Lidingö!

Mest överraskande
Det var nog att det var så trångt i spåret. Det är ändå "bara" 20000 pers som springer loppet och vi startade ju bland de sista. Ändå var det trångt hela vägen. Det gjorde att det blev svårt att springa i uppförsbackarna eftersom folk plötsligt började gå framför mig, samtidigt som det låg folk bredvid så att jag inte kunde springa om. Sedan var det ju ett led som gick förbi de som redan gick, där utanför de som sprang och i det fjärde ledet de där gaphalsarna som skulle ha seedat sig. De flesta lopp jag har sprungit så har ju ledet glesats ut efter ett tag, men inte här. Lika trångt hela vägen!

Det gjorde det också svårt att kunna rulla på i sin egen takt i nedförsbackarna, där nästan alla bromsade sig ner.

Största funderingen
Vad händer om någon rasar ihop mitt ute i skogen? Hur får man kontakt med sjukvårdare? Antagligen skulle man väl ringa 112, men det var ändå lite otydligt och förvånande få sjukvårdare längs den långa sträckan...

Största lättnaden
Att  min 27-km-runda räcker gott för att träna inför loppet och klara det på ett bra sätt. Och att jag fixade det!!!

Totalt sett
Jättekul lopp att springa. Fin miljö och bra arrangerat. Anmälan till 2015 års Lidingölopp öppnar om två dagar. Tror nog att jag kommer att gå in och anmäla mig :)

Att förbättra till nästa gång
Mer backträning. Mer träning öht. Inte behöva knyta skosnöret och inte gå på toa (vilket tog tio minuter extra). Då ska jag fan springa hela vägen. Besegra backarna!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.