Jogg, ljug och annat

2014: Jag föddes

Jag var nog inte beredd på att det skulle bli såhär. Att jag skulle bli så pass biten. Jag har många gånger fått höra av andra att löpning skulle passa mig och givit dem rätt i teori. Men då jag bara känt någon form av välbefinnande efter utfört pass har jag bara haft avund till de som sagt sig få endorfiner och kickar under passens gång. Så jag försökte sammanställa året och försöka ta reda på hur det gick till att bli en sådan människa som längtar efter att få snöra på sig skorna och ge sig ut.

Det här året har fått mig att festa mindre (läs: konsumera alkohol) och njuta mer när jag väl gör det. Dessutom så känner jag mig mer välförtjänt av en öl nu än tidigare. Dessutom har jag upptäckt att det är billigt! Jag tål ingenting längre när kroppsvikten minskat med 7kg på en redan lätt kropp. :) Min sambo är något förskräckt över det här med vikten och försöker göda mig men det är svårt att få något att fastna. 

Det här året har gett mig en helt ny underbar umgängeskrets. En brokig skara människor som jag kanske aldrig hade fått träffa om det inte vore för löpningen. Några har jag redan rest utomlands och sprungit med, andra har jag inte ens träffat annat än här på forumet. Utan alla er så skulle det vara väldigt mycket tråkigare. 

Det här året har givit mig mersmak. Jag vill vara lika löpklok som Kritan, lika lätt steg som VeganHåkan, lika lycklig över löpning som Ainouz, lika fokuserad som P.Jakobsson, lika fin utveckling som Lona. Listan kan göras lika lång som jag har hittat vänner.

Tack för ett härligt 2014! Om jag bara blir kry i vristen så blir nyårslöftet sub3 på någon av mina 3 maror.

Mvh // Anders

 

 

Månadsdagboken nedan är mest för att jag själv skall minnas resan jag gjort. 

Januari:

Det började med en anmälan till Stockholm Marathon och lite ångestfyllda tankar kring hur jag ska klara av det. Fick ganska snabbt lite känning av ett begynnande löparknä så jag fick varva löpning med en hel del annan träning.

 

Februari:

Inspirerad av att träna pulsklocka och ett träningspass med Kent Claesson gjorde att jag överlevde en lerig och kall månad.  Andra halvan av månaden försvann i sjukdom.

 

Mars:

Fortfarande sjuk i början men den 10:e började jag följa ett Marathonprogram av Friberg. Roligt att se att tröskelfarten var nästan än minut långsammare än den är idag. Avslutade med Premiärmilen. Hade fått för mig att jag skulle ta sub45 men det gick inte alls och landade på PB 46:36

 

April:

Kontinuitet! Nu började jag uppleva det jag hade hört andra uppleva. Känslan av tillfredsställelse att SPRINGA inte bara njuta efteråt när man kunde klappa sig själv på axeln. (Det dröjde ytterligare några månader innan jag är där jag är idag… Att jag längtar ut till pass dagen efter). April var nog också den månad där jag märkte stora fartförbättringar.

 

Maj:

Var rätt säker på att jag skulle greja Maran så nu blev frågan snarare hur fort det skulle gå. Började även bli lite trött av all träning så när värmen kom så blev jag lite skraj. Debutdistans på 3:21:45 och jag var sjukt nöjd om än lite tom efteråt.

 

Juni:

Vila och semester. Allt resande och brist på anmälningar till lopp gjorde att juni blev lite slapp. Hade funderingar på att försöka börja träna på att bli bättre på milen.

 

Juli:

Vindsurfade extremt mkt och hade svårt att motivera mig till att springa också. Runt 6 mil på en hel månad!?

 

Augusti:

Fortfarande en hel del vindsurfing men jag hade fått lite nya mål med SHM i sikte. Det jag slogs av var väl att min distansfart ändå var lägre nu än den varit innan Marathon. Detta trots att formen ändå kändes dålig. Sprang ett välgörenhetslopp och kom 3:a vilket var en härlig upplevelse. Det kanske var första och enda gången det händer. Var även igång med ett nytt Fribergprogram.

 

September:

Gick med i Linnéa Löpning och såg till att få igång kontinuiteten igen. SHM 1:29:09 PB var ett härligt lopp som inte lämnade samma tomhetskänslor efteråt som Maran hade gjort. 2 veckor senare LL på 2:19:05 och jag började känna mig i form. Mitt nya mål var Frankfurt Marathon.

 

Oktober:

Hässelbyloppet blir ett starkt minne - Äntligen sub40! Hade bra form och sprang Frankfurt på 3:06:57. Förmodligen min formstarkaste månad.

 

November:

Ökade i mängd och försökte förtvivlat känna att det gav något. Om det finns trappsteg där man fastnar ett tag så var November ett sådant. Motivationen var dock på topp. Började spana och forska efter härliga utlandsmaror inför 2015.

 

December:

Var tänkt att vara en månad med mkt mängd och mindre fart då jag kände att min kropp betedde sig konstigt samt att november var ett stort stillestånd. Målet: Mängd blev utbytt mot: Läkning av ledbandsskada, då ett zorba-steg på en isfläck saboterade allt. Är igång med lätt träning men det lär sluta med runt totalt 2500km 2014. Vilket ändå nästan blir 5 mil i veckosnitt för en nybörjare som mig.

1 kommentarer till inlägget

1981 • Vegan Runners
#1
29 december 2014 - 00:11
Känner mig hedrad!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.